alwaysfat

Skitknivar. Inte nog vassa. Dög knappt till att rispa lite lätt. Det jobbigaste av allt var att jag var tvungen att gå upp på stan igen. För att köpa ny utrustning som jag med säkerhet visste kunde göra jobbet så att säga. Och jag fixar inte människor. Den här dagen var det inte ens sol så såg aningens mer suspekt ut med solglasögonen på men hade inte klarat att gå ut utan dom och hörlurarna med musik på högsta volym. Så irriterande att behöva gå en jävla omväg för att träffa på så få människor som möjligt. Det blev gjort i alla fall så jag är nöjd.

Så nu kan jag sitta här och sprätta upp mina armar igen som en liten fjortis fast jag fyller 30 på mindre än ett år. Så patetiskt. Jag är så patetisk.

Funderade ett tag på om jag kanske skulle börja åka in och låta dom sy ihop skiten igen så det inte blir lika fula ärr, nu när jag är äldre och kanske förståndigare? Men kom fram till att nej, jag vägrar utsätta mig för att personalen där ska döma mig, se ner på mig, ge mig ett pissigt bemötande helt enkelt. Vilket tydligen är rätt vanligt, "skyll-dig-själv-attityden". Precis som att man gör det för att det är så himla roligt? Människor alltså. Inte konstigt man vill lämna den här skitvärlden. Ännu en anledning att skita i att sy för övrigt - jag ska ju ändå ta livet av mig snart.