När jag skulle resa mig ur sängen imorse så kändes det som att jag vägde ungefär 250 kg.
Ni vet den där känslan man får av centralstimulantia? Typ E? Den där känslan av att vara fjäderlätt och typ flyga fram? Idag upplevde jag motsatsen till den känslan. Kunde inte fatta att kroppen kunde kännas så himla tung. Orkade knappt ställa mig upp liksom.
Har sovit väldigt oroligt och drömt en MASSA. Kommer inte ihåg allt men minns att jag vaknade mitt i natten och skrattade åt mig själv för att jag hade så sjuka drömmar. Sen somnade jag om och då började det bli rent obehagligt. Drömde bl.a. två gånger att det började brinna i stallet där min häst stod och jag skulle försöka rädda henne. Hann dock aldrig få reda på om jag lyckades eller om hon/jag dog för hann alltid byta dröm eller vakna innan jag kom så långt. Fett obehagligt.
Så drömde jag nånting om att jag och några till skulle försöka gömma ett större parti knark tror jag. Kommer inte ihåg den drömmen så mycket mer än känslan av stress och nojja och strul och kaos och en massa lögner och smusslande. Usch.
Funderar på om jag kan skylla ångesten och den oroliga sömnen på medicinen? Ångesten har hållit i sig idag också... Känner mig verkligen inte bra. Trött och less och grinig och lättretlig. Stör mig på allt och alla. Känner mig trött fast ändå inte.
Lägger mig i sängen med en konstig känsla. Ångest? Kanske. Så konstigt egentligen för jag har haft den bästa dagen på länge! Men nu vill jag bara somna ifrån allting. Helst med stilnoct men känner att jag Kan somna utan den och då tänker jag göra det också.
Alltså. Dricker alkoholfritt vin igårkväll och vaknar upp "bakis" idag. Så jävla värdelöst!
Vägde mig imorse (för första gången på... öhm.. veckor? månader? Jag minns inte ens), var ändå inte så illa som jag hade befarat, Men ändå väldigt nära min högsta vikt någonsin. Bara några kilon ifrån... Usch, måste ta tag i det här snart! Var hittar man motivationen när den verkar totalt bortblåst?
Fast utan tjack. Och utan det där välmåendet också. Bara själva rysningarna liksom. Svårt att förklara! Haha någon som fattar?
Skriver så sällan så kommer liksom inte ihåg vad jag skrivit här och vad jag bara tänkt att jag ska skriva här när jag får tid (det är rätt mycket...) men har i alla fall slutat med concertan för några veckor sen och så var jag på läkarsamtal i början av förra veckan, dels för att få ett läkarutlåtande för förlängningen av aktivitetsersättningen och dels för att diskutera medicineringen. Var inställd på att få byta till ritalin eftersom jag hört att det ska ge färre biverkningar men han trodde att om det inte funkade med concerta så skulle det inte göra det med något annat metylfenidatpreparat heller. Så nu har jag istället fått börja med strattera! Har inte hört om någon som den funkar för men ska ändå ge den en chans, jag menar det måste ju ändå finnas dom som blir hjälpta av den, annars skulle den ju inte existera. Dessutom känns den ju väldigt mild och snäll så om den funkar så är det ju egentligen bästa alternativet.
Och om den inte funkar så ska jag istället sätta in elvanse. Pundaren i mig vill typ rata stratteran direkt, inte ens känna efter om den funkar eller inte bara för att få börja med den andra direkt (elvanse=amfetamin).
Men jag tänker inte lyssna på den sidan. Blir utvärdering efter en månad ungefär och nu är jag på dag 10.
Vanligaste "biverkningen" på strattera är dessutom viktnedgång så den har ju i alla fall nåt positivt! Haha...
Ja så det jag skulle komma till med det här milslånga utlägget är att det är av stratteran jag får tjackrysningar minus tjack. Typ heeeeeela tiden! Svettas som en gris gör jag också. Blir tokvarm och svettas och sen efter det kommer rysningarna igång.
Nae nu ska jag ta en stilnoct och somna bort från den här dagen så jag kanske vaknar utvilad rätt tidigt imorgon och hinner vara lite produktiv! Har en extra häst att rida och fixa till imorgon utöver min egen så det lär väl ta en hel del tid.
Har tid på psyk på en halvtimme. Och jag sitter fortfarande i sängen med pyjamas och dricker kaffe hehe... typiskt mig.
Igår blev det ett par vinglas och EN stilnoct. Haha. Funderade på om det kanske skulle räcka med en halv när jag druckit alko men är så himla rädd för att ta för lite så jag tog en hel ändå. Utifall att.
Det har varit lite av mitt motto när jag knarkade - hellre mycket för mycket än lite för lite.
Mer rädd för en underdos än en överdos. Haha. För mycket är aldrig nog! Bara mer, mer, mer. Och hur mycket jag än tog så var det ändå alltid för lite, jag ville ha mer.
Det tar så helvetes jävla ont så har typ legat i fosterställning halva dagen. Samma visa varenda jävla månad. Är så less. Har proppat i mig överskriden maxdos av både panodil, ipren, pronaxen och diklofenak men ingenting hjälper ju. "Visst vet du att du inte får blanda dom här två?" tanten i kassan på apoteket pekar på kartongerna med pronaxen och ipren. "Mmm jo jag vet..." det var sant, jag ljög inte. Jag vet om det men jag skiter fullständigt i det. Smärta gör mig desperat. Tur att hon inte visste att jag hade diklofenak hemma också som jag tänkte slänga ner i cocktailen, den får man ju inte blanda med någon av dom heller men tar jag alla tre och panodil samtidigt så kanske jag slipper storlipa av smärta i alla fall.
Jag menar seriöst, hur farligt kan det vara? Det är ju mesiga receptfria värktabletter vi pratar om liksom... Bara snäppet över sockerpiller.
Har jag överlevt att blanda alkohol, benso och opiater så ska jag nog överleva lite ipren.
Nu ska jag åka till stallet med hundarna för ponnyn mockar tydligen inte åt sig själv bara för att jag har fått mens och har ont!
Jag har förlorat två av mina vänner inom loppet av några månader. Den ena skulle ha fyllt 24 år idag. En av de mest godhjärtade människorna jag vet. Jag har nog fortfarande inte riktigt fattat att hon är borta på riktigt...
