alwaysfat

Om en hästtjej som hamnat på villovägar bland droger, ätstörningar, självdestruktivitet och självförakt

.

Kategori: Övrigt

Fortfarande ångest som fan efter tidigare nämnda hets. Velar mellan att ta mig ut och promenera bort en del av det eller att hoppa i duschen och göra mig klar så att jag kan åka till A om han hör av sig. Vill egentligen inte alls åka dit, vill bara inte vara ensam med all ångest. Vill ha sällskap och nåt annat att tänka på, så jag slipper vara med mig själv.
Får typ ännu mer ångest bara av att tänka på A också. Ångrar som fan att vi började hålla på. Där fuckade jag bort en av mina finaste vänner liksom. Kommer ju aldrig kunna gå tillbaka till att vara bara vanliga vänner igen efter det här, kommer alltid kännas konstigt. Så ja. Jag bara förstör allt jag kan :):):):):):)
Men jag tänker att jag fortsätter stoppa huvudet i sanden ett tag till och bara accepterar att jag är en hemsk människa som kanske kommer såra en fin vän. Eller före detta vän. Eller vad fan vi då är. Vi är då inte ihop i alla fall, så mycket vet jag! Och det kommer vi inte att bli heller, jag hoppas bara att han också förstår det... Men det borde han ju göra?
 
Äeh kanske bara tar en promenad och sen avslutar kvällen med en imovane i sängen? Om det bara kunde vara lite mindre jävla kallt, man fryser ju ihjäl! Och mina täckbyxor har blivit alldeles för stora sen förra året. Hade dom haft hängslen så hade det ju funkat ändå men det har dom inte. Och min fula overall skäms jag för mycket i för att våga ta ut på promenad. Den får hålla sig i stallet. Men det kanske är värt att förfrysa benen för att kunna ta en promenad? Ja. Så får det bli. Skippar duschen ikväll, kliver upp i tid och duschar imorgon istället. Håller mig borta från A. En dag till. Har lite dåligt samvete för att jag varit så... jag vet inte. Dryg, sur och undvikande. Hela veckan. Men jag tänker att det blir bäst så. För alla. Hade varit lättare om han inte hade varit så snäll hela jävla tiden.

Misären

Kategori: Ana/Mia

När man precis hetsat i sig köttfärssås och bönpasta (den planerade middagen), två mackor med OST (inte enligt planen) OCH 4 hekto lösviktsgodis (definitivt inte enligt planen!!) när man dessutom varit på kalas tidigare på dagen och tvingats fika (försökte ta bara lite, känns ju som att nu spelar det inte så stor roll efter den här hetsen...) så ja... Då blir liksom ångesten för stor för mig att hantera.
Så jag står över toastolen och hulkar så tårarna rinner och jag inte kan andas ens lite genom näsan längre. Så det känns som att jag ska kvävas där och då av mina egna spyor.
Så mascaran man omsorgsfullt lagt på löses upp av salta tårar och rinner ut över halva ansiktet, kletas runt på ögonlocket så man knappt kan se.
Inte se och inte andas, bara hulka - är jag nöjd nu?

Det är allt annat än glamoröst.