alwaysfat

Dock lite bakis idag efter en irish coffe/mojito/vinkväll igår så orkar inte blogga men tänkte att jag måste väl tala om att jag lever i alla fall efter pillerincidenten :) det var alltså gaba i kapseln precis som jag trodde!

Okej jag kom fram till att kapseln måste vara gabapentin så nu har jag precis svalt den i hopp om att bli lite lullig. Om jag har fel och innehållet istället var mdpv eller liknande så har jag precis stoppat i mig en sjuhelvetes överdos!

Blev nästan lite nojjig nu, tänk om det inte var gaba ändå? Borde jag gå och spy upp den? Ja. Men kommer jag göra det? Nej förmodligen inte.

 

Ja ja ni lär ju märka om jag uppdaterar här sen eller inte :D

 

och... bli inte för oroliga nu, jag tror att det är gabapentin jag stoppat i mig och inget annat.

Tog fram en kapsel som legat i en låda här hemma i evigheter, en tom kapsel alltså. Som jag haft för att stoppa i knark, istället för att linda in i toapapper och svälja liksom. Nu behövde jag en tom kapsel för tänkte ta en halv tablett extra av min adhd-medicin imorse så jag skulle orka göra nånting idag, måste städa och mocka hage osv.

Men eftersom elvanse är kapslar så går det inte bara att dela och ta en halv utan då måste jag öppna upp kapseln och tömma ut innehållet, dela upp på hälften och stoppa tillbaka halva innehållet tillbaka i kapseln. Och då hade jag ju behövt den där tomma kapseln för att kunna stoppa i andra halvan av innehållet i den och spara till någon annan gång.

Så jag går och hämtar den tomma kapseln och när jag öppnar den så är den inte tom utan proppfull med pulver. Ett vitt pulver. Knark? Ingen aning om vad det är. Var helt bombsäker på att den var tom. Men tydligen inte. Vetefan vad det kan vara. Luktade på det men det luktade inte tjack i alla fall. Då kan vi stryka amfetamin från listan. Nåt slags rc-pulver? Pv-skit? Typ mdpv? Men luktade inte sådär kemiskt heller som det brukar göra. Det luktade typ ingenting. Så tog pyttepyttelite på fingret och smakade... Smakade sådär äckligt kemiskt beskt. Som knark. Men vad fan är det?? Har jag haft knark hemma i lägenheten i flera år utan att veta om det? Eller vad är det för nåt? Och varför skulle jag ha stoppat pulver i en kapsel? Haha jag sväljer ju aldrig knark! Jag löser upp det och sprutar in i armen. Så vad? Fattar ingenting.

Det skulle också kunna vara gabapentin. Dom är också ljusgula kapslar men har för mig att dom har nån slags märkning i svart på. Typ några siffror eller bokstäver eller nåt. Blir galen på att inte veta! Och inte blir jag klokare av att googla heller. På fass står det bara att det är gula ogenomskinliga kapslar, står inget om någon märkning. Men jag är nästan säker på att det står något på dom.

Men jag måste ju minnas fel. Det måste vara gabapentin.

 

Alltså jag vill typ lösa upp lite och prova skjuta i mig det för att se vad det är! Haha... Undrar om det går att skjuta gabapentin ifall det nu skulle vara det? Måste googla om man kan göra det eller om det är farligt på nåt sätt.

 

Egentligen borde jag inte alls ens tänka tanken. Borde bara slänga bort skiten. Men shit vad det här störde mig...

 

Är det någon av er läsare som har fått gabapentin actavis 300 mg och kan säga hur kapslarna ser ut? Är dom helt gula eller har dom någon märkning? Hjälp! Kan inte släppa det här känner jag.

Så jävla less. På allt. På hur mitt liv ser ut. På att inte klara någonting. På att alltid ha ont i magen för att jag aldrig har pengar. För att jag inte har råd med ens det mest basala man behöver.

 

Lämnade in bilen på verkstan igår morse, det skulle gå på 500:- en liten grej som skulle fixas bara. Så ringer dom en stund senare och har hittat på en massa annat som måste bytas annars får jag inte hämta bilen. 4000 skulle dom ha. Dom släpper inte iväg bilen om jag inte betalar så dom byter det eller hämtar den med bärgare. Jävla fittor, det var inget fel på dom delarna innan jag lämnade in den. Men nu går den tydligen inte att köra därifrån. Så då var man utan bil också.

Fortsättningen på den historien gör mig så jävla förbannad att jag inte ens orkar skriva om det.

 

 

Har precis fått förlängt aktivitetsersättningen till 2018. Känns så jävla deprimerande. Trodde att jag var redo för att börja jobba snart men dom tror inte att jag kommer klara det på minst tre år till. TRE ÅR. Då är jag nästan 30 ju.

Börjar gråta som en jävla töntmes när boendestöd var här idag. För jag har inte fixat att göra det jag skulle sen förra gången. Vilket var att ringa ETT jävla telefonsamtal. Hade inte ens tagit på mig någon städning eller annat. Klarar ju inte av någonting. Orkar inte städa eller tvätta kläder så går omkring med smutsiga kläder. Inte så konstigt att jag blivit folkskygg och inte vill gå utanför dörren eller vistas bland folk. Rena fräscha kläder är väl det minsta man kan förvänta sig om man ska gå ut på stan eller hälsa på någon. Viktuppgången har väl inte direkt hjälpt heller. Är bara äcklig och måste gömma mig. För fet för mina smutsiga kläder liksom.

Kaos i lägenheten. Grejer överallt. Har jag ens ett golv nånstans under all skit?

Jag orkar inte! Och fattar inte varför någon tror att jag ska orka mer för att två främlingar kommer hem till mig en gång i veckan och frågar om jag gjort det jag sagt att jag skulle göra sen förra gången. Nä det har jag inte, har inte orkat. Nähä, vad ska vi bestämma att du gjort till nästa gång då? Jag vet inte.

Det är liksom ingen idé att säga att jag ska göra det eller det för jag kommer ändå inte att göra det. Det funkar ju inte, jag fixar det inte. Jag är till och med för dålig för att ha boendestöd.

 

Klarar inte ens av något så enkelt och jag trodde att jag skulle kunna börja jobba snart? Haha vilket skämt...

 

Orkar inte leva såhär, vet inte vad jag ska göra. Orkar inte ha det såhär längre. Hur länge ska man kämpa innan det är dags att ge upp? Innan man inser att man aldrig kommer att kunna bli en fungerande människa?

 

Det här är inget värdigt liv.

Har massa som jag hade behövt hinna med idag. Så istället blir det att jag sitter i soffan hemma och inte sätter igång med någonting. Vad är viktigast? Vad ska jag göra först? Det är så svårt det där. Att komma igång. Att veta vad jag ska börja med.

Äta lätt frukost, betala räkningar, åka till ponnyn o göra klart stallet, dricka kaffe hos syster, åka och rida, mocka & fixa till bekants häst, mocka hage (kan ta hur många timmar som helst...), städa ur bilen (eller i alla fall plocka bort det värsta skräpet så jag slipper skämmas ihjäl när jag lämnar in den på verkstan tidigt imorgon bitti), städa lite här hemma... I den ordningen? Eller? Varför har jag så svårt med det här?

Några dagar på metacam, tycker ändå det är lite bättre. Hon får vila ett par dagar till så bara att hoppas hoppas hoppas att hon ska bli bra!

 

Annars då? Ja... En av mina närmaste vänner har tagit återfall. Riktigt ordentligt dessutom... Hon har gått på tunga opiater dagligen senaste månaderna. Hon berättade för ett par veckor sen. Kände väl på mig att det var någonting men trodde inte att det var så illa (träffar henne inte så ofta eftersom vi inte bor i samma stad). Känns som att jag förlorat henne. Jag kan inte ha aktiva missbrukare i mitt liv, jag vet ju det. Jag vet hur det slutar. Jag vill inte umgås med någon som är hög. Men jag har liksom inte orkat säga det till henne. Hon verkar i någon sjuk värld tro att allt är som vanligt. Att vi kommer fortsätta höras av och träffas som vanligt. Att det inte är någon big deal att hon sitter och skjuter i sig knark i armen varje dag. Och hon har med sig verktyg i handväskan när vi träffas. Och pratar en massa om knark. ALLTSÅ HALLÅÅÅ??

Det som sårar ännu mer är att vi knappt har träffats alls senaste typ halvåret eftersom hon skyller på att hon mår för dåligt fysiskt för att kunna åka någonstans alls eller ens lämna lägenheten typ. Och så får jag veta att hon varit här i stan flera gånger utan att ha hört av sig. Inte ens frågat om vi ska ses på en rök medan hon väntar på bussen hem. För hon kom bara hit för att köpa droger eftersom det är billigare här än där hon bor. Så hon väljer knarket före mig. Alltså jag vet ju hur det funkar när man är mitt inne i ett missbruk, att man inte är sig själv osv. Men jag blir fan jävligt ledsen ändå. När hon dessutom inte ens verkar fatta att hon gjort något fel.

 

Jag vet inte, kanske jag som är känslig och överreagerar? Tråkigt är det i vilket fall som helst.

 

FUCK MISSBRUK ALLTSÅ!! Fan vad jag hatar det och allt som kommer och alla som påverkas till följd av det. Observera att jag skriver missbruk och inte droger. Det är inte drogerna som är problemet.

Så mycket chockerande nyheter. Så mycket negativt som hänt. Vet inte var jag ska börja.