alwaysfat

Vet inte vad som händer, är bara totalt orkeslös nuförtiden.

 

Hundvakt hela helgen, till två stycken kl 6-17 och sen nu ikväll till en annan. Fullt upp, borde ta mig ut på långprommis men var är orken? Borta

Så jävla sugen på hetsresterna som finns i kylen/frysen. Men NEJ, jag ska sova istället! Unnar mig ett par imovane för att jag är duktig och står emot fettorycket. Det är jag värd!

 

Precis hemkommen från ett NA-möte, känner att jag fick lite ny energi därifrån så imorgon tänkte jag ta o blogga ordentligt för en gångs skull :) hoppas bara att all energi inte bara är puts väck imorgon och att jag lovar för mycket nu... Aja, sängen nästa! Puss!

Huvudet bara dunkar, har gjort hela dagen. Suget efter allt möjligt är enormt. Kunde inte stå emot. Hets. Äckel. Borde dö.

Utsättningssymptom kallas det. Jävla voxra. Eller jävla utredning snarare som gör att jag inte kan fortsätta med den. Nåja, får väl försöka stå ut ett par månader och hoppas att jag inte hunnit förvandlas till en gris tills dess. För då kanske kanske det blir att börja med concerta eller nåt istället. Om inte så tänker jag i alla fall börja om med voxran! Kan inte fortsätta gå runt som nåt annat jävla fettosuperstar hela livet. Med ett huvud som känns som att det ska explodera. Konstant hunger och sötsug. Och en enorm trötthet & sömnmbehov som gör att jag helst skulle vilja sova dygnet runt. Jag orkar inte mer. Orkar inte äta mer.

Såg att jag blivit nominerad till blog your heart out award, tack för det fina! Ska ta tag i det så fort jag orkar.

 

Börjar känna mig mycket bättre men ska nog ändå vänta med träningen tills imorgon, känns lika bra. Vill ju inte bli sjuk igen. Ska iväg och luncha på stan med syster nu så hörs senare, ok? Puss!

Uäh känner mig döende typ. Fy fan för sånt här! Orkar inte blogga, ville bara meddela er hur läget ser ut. Hörs när jag mår bättre igen, puss!

Varför är jag så känslokall, varför kan jag inte känna nånting?

 

Jag är glad, jag gör saker jag blir glad och mår bra av - promenerar med hundarna, tränar, är i stallet, rider ut i skogen. Det känns bra men ändå så kan jag liksom inte njuta av det för jag väntar bara på kraschen. Jag vet att den kommer när som helst. Den lurar runt hörnet.

Varför mår jag ens bra? Jag borde må skitkasst, det vore det enda logiska men jag kan liksom inte känna nånting. Det är sååå himla skönt men samtidigt så tänker jag ju att det måste vara nåt stort jävla fel på mig. Hur kan jag vara glad efter allt som hänt? Varför kan jag inte gråta? Det är som att hela min kropp är fullpumpad med massa mediciner som ska göra mig lycklig men jag är ju helt medicinfri. Har inte ens tagit mina sömnisar sen i måndags. Voxran har jag ju också slutat med helt för flera dagar sen - jag hade förväntat mig värsta kraschen bara av det men jag kan liksom inte känna nånting alls.

Kanske blir det för mycket för en enda människa att gå igenom på en och samma gång? Kanske är det något slags försvar som kickar in, en överlevnadsgrej? För om jag skulle känna allt det här samtidigt så skulle jag tamigfan gå under. Men jag är livrädd för den dagen då känslorna kommer ikapp mig för det kommer dom att göra förr eller senare, jag kan inte skjuta undan dom och stänga av hur länge som helst. Jag hoppas bara att jag är stark nog att överleva kraschen när den väl kommer...

Fattar inte varför, jag brukar ju knappt gilla choklad i vanliga fall men nu är jag grymt sugen på det Hela tiden! Lösviktsgodis är jag också cpsugen på jämt & ständigt. Men håller mig till små mängder mörk choklad istället. Det är nog illa det, men känns i alla fall lite bättre.
Idag blev det omelett till frukost gjord på fyra äggvitor, lite strimlad skinka och fyra cocktailtomater. Efter frukosten promenerade jag 8 km med hundarna i skogen. Borde ha förbränt en del i alla fall.
Har druckit kaffe och ätit en bit mörk choklad idag också. Och när jag kom hem från promenaden så tog jag en burk makrill i tomatsås, bredde innehållet på två knäckemackor och åt upp. Så jäkla gott!Egentligen känns det som att jag fått i mig alldeles för många kalorier redan men intellektuellt så vet jag ju bättre och jag Vill ju faktiskt gå ner i vikt långsamt och på ett bra sätt - sakta men säkert. Så därför har jag tinat lite kycklingfilé som jag ska slänga in i ugnen och äta tillsammans med wokgrönsaker också.
Har precis slängt i mig två gabapentin, fick bli dubbel dos ikväll, ska se om det gör att jag kommer vara trött imorgon eller om det blir bra. Tänkte att om jag tar 600mg istället för 300mg så kanske jag inte behöver ta imovanen också. Läkaren hade skrivit att jag kunde dubbla dosen vid behov så det är inget jag gör på eget bevåg faktiskt.

Kanske berättar om allt lite längre fram men just nu så orkar jag inte, det får vara. Jag & X har i alla fall kommit fram till att vi inte ska träffas mer. Jag har inte mer än så att säga om det just nu.

 

 

Fått en ny medicin utskrivet som förhoppningsvis ska göra så att jag kan somna på kvällarna. Gabapentin heter den, aldrig hört om någon som provat den så jag har ingen aning om vad det är för nåt men jag tog den igårkväll och tyckte faktiskt den funkade rätt bra! Har varit rätt trött och seg idag men inte sådär jobbigt som man blir av typ theralen utan mer skönt trött och ångestfri. Ska dock ta den lite tidigare ikväll så jag kanske är lite piggare imorgon bitti.

 

Håller på att trappa ur voxran och imorgon ska jag nog sluta helt med den. Är sjukt nervös för att jag ska bli sådär sjukt hungrig och sugen på allt möjligt så det blir en hetsattack av alltihopa som håller i sig i flera veckor. Det får inte hända! Har ju faktiskt lyckats tappa 8 kg sen i mitten på juni, vore sjukt drygt att gå upp alltihopa igen.

Men jag måste ju sluta med voxran för att utredningen ska ge nånting. Det gäller att vara stark som satan nu.

Det är så jävla jobbigt och tungt det här, vill bara ångra mig, ta tillbaka allting. Får verkligen stålsätta mig för att inte höra av mig... Orkar inte, förklarar en annan dag.

Väntade tills X hade somnat sen gick jag upp, tog på mig en tröja samt filten från soffan och gick ut på balkongen och rökte en cigg. Inte för att jag var det minsta röksugen men bara för att komma bort från sovrummet. Nu sitter jag i vardagsrummet med datorn i knät. X snarkar från sängen, han har förmodligen inte ens märkt att jag är borta. Funderar på att sova här på soffan men det känns för elakt, jag har ju absolut ingen anledning egentligen. Jag bara orkar inte vara nära honom just nu. Fast i natt är förmodligen sista natten vi sover tillsammans. Förhoppningsvis kanske jag ska säga. För med lite tur så kan jag åka hem imorgon. Eller, jag SKA nog åka hem imorgon oavsett om bilen hunnit bli fixad eller inte. Det är väl bara att köra och hoppas på att jag tar mig hela vägen. I värsta fall får jag sova i bilen liksom och jag gör faktiskt hellre det än att stanna här. Jag vill bara hem, jag måste hem. Bara släppa allt det här nu och lägga det bakom mig.

 

Nej kanske man skulle ta och gå tillbaka till sängen nu och försöka få sig lite sömn, måste ju upp igen om mindre än fyra timmar och har arbetsintervju på förmiddagen så kan inte se ut som en zombie som inte fått sova på flera år... Sov gott alla fina! Puss!

Kom ihåg att ta voxran idag men när jag redan hunnit vara utan den två dagar i rad så är skadan redan skedd - jag har varit sjukt hungrig och ätit som en gris. Stekta nudlar med majs, ett glas apelsinjuice, två ballerina kladdkaka och en näve chips. VARFÖRHARJAGINGENJÄVLASJÄLVDICIPLIN?!

Dessutom måste jag ju äta middag idag också när jag är hos X. Eller ja, måste och måste. Men borde. För att inte väcka misstankar. Det är nog illa som det är med "du är ju aldrig hungrig".

 

Nåväl, mår i alla fall lite bättre rent allmänt sådär psykiskt idag. Imorgon borde allt vara som vanligt igen. Jag är fan livrädd för att sluta med voxran men jag kommer ju måsta göra det nu när utredningen drar igång. Jag kan ju liksom inte ta medicin mot ADD/ADHD när det är en av grejerna jag ska utredas för. Egentligen borde jag börja trappa ner redan nu och bara ta en tablett varannan dag men jag ska börja med det när jag kommer hem istället, orkar inte vara depp när jag är här.

 

 

Har velat fram och tillbaka om huruvida jag ska åka till X i helgen eller inte. Det är 100 mil enkel väg... Men nu har jag till sist kommit fram till att jag ska åka. Bara för att kunna avsluta det här face to face. Det blir nog lite jobbigt men det blir bäst. Ska bli skönt att äntligen få släppa det här sen, få ett avslut.

 

 

Hade möte med min samtalskontakt på psyk idag. OCH NU JÄVLAR DRAR ÄNTLIGEN UTREDNINGEN IGÅNG!!! Fan vad jag har väntat på det här! Nu ska jag få se vad jag har för diagnos. Om jag nu har någon men det är jag ganska övertygad om att jag har.

Två års väntan är över, känns helt sjukt... Har fått en tid den 19:e då jag ska träffa en arbetsterapeut sen så ska jag även träffa en sjukgymnast + såklart psykologen några gånger. Hoppas, hoppas att det här går fort! Orkar inte med nåt utdraget skit, vill bara veta direkt.

 

 

Såå Charlie Hunnam kommer spela Mr Grey i fifty shades böckerna - vad tycker ni om det? Bu eller bä?

Han är ju då sjukt het i alla fall! Fast inte direkt som man föreställt sig han i böckerna kanske.

 

 

Jag klarar inte det här, jag kan inte sluta knarka själv. HJÄLP FÖR I HELVETE!!! Varför? Jag är ju inte beroende!

Har haft konstant ångest sen dumheterna i fredagsnatt. Jag vill ju inte knarka, jag vill aldrig mer! Jag kan inte fortsätta umgås med personer som är aktiva. Jag måste sluta dricka för ett tag framöver. Och framförallt så måste jag flytta från stan. Det funkar inte att jag ska bo kvar här. Jag bara kaosar, det går inte.

Men tills vidare så har jag i alla fall bestämt mig för att jag inte ska dricka någon alkohol över huvud taget så länge jag är här hemma i stan. Så bara är det.

 

Orkar inte med nånting öht, allt är så tungt just nu. Kan fortfarande inte fatta att F är borta för alltid... Vi hade ju en massa planerat som vi skulle göra! Fan fan faaaan du kan ju inte bara försvinna såhär... Men jag hoppas du har det bättre där du är nu, vila i frid vännen ♥