alwaysfat

Råkade skära av ett blodkärl häromdagen. Är inte van vid att gå på trombyl, är van vid att mitt blod koagulerar på typ en halv sekund. Så ja, det pumpade ut en del blod. Blev halvnojjig för hade ju inte tänkt dö riktigt än så ringde 1177, telefonkön var ju dock löjligt lång så hade hunnit både få stopp på blödningen, dra ihop såret och tejpa ihop skiten innan jag kom fram. Så sa som det var, att jag råkat skära av en blodådra men att det var lugnt nu, så jag ville inget mer. Tänkte att det skulle vara anonymt bara jag sket i att knappa in mitt personnummer så jag trodde det var lugnt, gick och borstade tänderna och tänkte lägga mig o sova eftersom klockan var efter 12 på natten. Dröjde dock inte länge förrän polisen ringde på dörren. Så jävla anonymt var det tydligen. Dit kommer jag ju inte ringa igen!

Slutade med polistransport till psyk och ett LPT. Vilket var helt sjukt, dom hade verkligen ingen grund att sätta ett fucking lpt på mig, uttryckte inga självmordsplaner eller ens självmordstankar what so ever! Fuck dom. Som tur är vet jag precis hur deras bedömningar går till vid det här laget så visste precis vad jag skulle säga för att manipulera mig ut därifrån dagen efter.

 

Så nu är jag hemma igen och redo att fortsätta vara destruktiv och vårdslös med mitt liv tills jag till slut tar livet av mig! Nothing's gonna stop me now!

 

Funderade på att ta en heldag utan att äta i Karl Lagerfelds ära men var tvungen äta en halv banan före jag gick ut på stan för att inte riskera att svimma in public så att säga. Kände ändå att det var ett rätt viktigt mission jag hade idag - hämta ut mina ångestdämpande (som iof inte hjälper ändå men vem är jag att tacka nej till statigt knark?) och gå på clas ohlson och köpa ett fint litet kit med 3 knivskaft och hela 13 olika knivblad - skalpell, schablonkniv, precisionskniv o allt vad dom heter. Jag bryr mig inte så mycket om namnen, jag ska bara ta reda på vilken av dom som är bäst på att skära genom min arm.

Jag har alldeles nyligen börjat få Trombyl (blodförtunnande för er som inte visste) utskrivet på recept så har precis hämtat ut en burk med 100 tabletter. Känns nästan som ödet va? Bara att överdosera dom lite så kommer blodet rinna fint.

 

Nackdelen är att jag måste äta nånting när jag tar dom, annars kommer jag bara spy upp dom igen pga magkatarren. Så där sket sig också min fastardag. Svårt att prioritera vad som är viktigast, inte äta eller få i sig blodförtunnande? Tåls att klura vidare på. Har inte bestämt mig än. Vill inte äta men vill samtidigt se mycket blod.

 

Åt en halv macka och drack en proteinshake till frukost igår och sen dess har jag inte ätit nåt förutom den där halva bananen idag till lunch. Till frukost blev det detta;

 

Jaha du behöver lite amfetamin? Jo men det fixar vi, skriver ett recept på en gång - bara att hämta ut på apoteket. Det går på högkostnadsskyddet så snart har du det dessutom gratis! Lite stilnoct också sa du? Ja men självklart. Går man på uppåt hela dagarna så kan man ju behöva något att landa på om kvällarna. Så man kan somna. Sömn är ju viktigt.

 

Ja det är lite så det ser ut just nu. Aningens sarkastisk och låter väldigt hånfull men jag är egentligen rätt nöjd. Tacksam. Hoppas bara att det här ska fungera nu.

 

 

Fast utan tjack. Och utan det där välmåendet också. Bara själva rysningarna liksom. Svårt att förklara! Haha någon som fattar?

Skriver så sällan så kommer liksom inte ihåg vad jag skrivit här och vad jag bara tänkt att jag ska skriva här när jag får tid (det är rätt mycket...) men har i alla fall slutat med concertan för några veckor sen och så var jag på läkarsamtal i början av förra veckan, dels för att få ett läkarutlåtande för förlängningen av aktivitetsersättningen och dels för att diskutera medicineringen. Var inställd på att få byta till ritalin eftersom jag hört att det ska ge färre biverkningar men han trodde att om det inte funkade med concerta så skulle det inte göra det med något annat metylfenidatpreparat heller. Så nu har jag istället fått börja med strattera! Har inte hört om någon som den funkar för men ska ändå ge den en chans, jag menar det måste ju ändå finnas dom som blir hjälpta av den, annars skulle den ju inte existera. Dessutom känns den ju väldigt mild och snäll så om den funkar så är det ju egentligen bästa alternativet.

Och om den inte funkar så ska jag istället sätta in elvanse. Pundaren i mig vill typ rata stratteran direkt, inte ens känna efter om den funkar eller inte bara för att få börja med den andra direkt (elvanse=amfetamin).

Men jag tänker inte lyssna på den sidan. Blir utvärdering efter en månad ungefär och nu är jag på dag 10.

 

Vanligaste "biverkningen" på strattera är dessutom viktnedgång så den har ju i alla fall nåt positivt! Haha...

 

 

Ja så det jag skulle komma till med det här milslånga utlägget är att det är av stratteran jag får tjackrysningar minus tjack. Typ heeeeeela tiden! Svettas som en gris gör jag också. Blir tokvarm och svettas och sen efter det kommer rysningarna igång.

 

 

 

Nae nu ska jag ta en stilnoct och somna bort från den här dagen så jag kanske vaknar utvilad rätt tidigt imorgon och hinner vara lite produktiv! Har en extra häst att rida och fixa till imorgon utöver min egen så det lär väl ta en hel del tid.

Gnatt!

 

Satt/halvlåg i soffan. Blev trött så tänkte gå och lägga mig. Kändes sjuuuukt jobbigt att bära in tekoppen till köket men jag gjorde det och sen diskade jag bort all disk och torkade spisen, diskbänken och köksbordet i samma veva. Fick städryck såhär mitt i natten. Sneglade på dammsugaren också men insåg att mina grannar förmodligen skulle hata mig för evigt så jag gav upp ilet för idag. Nu blir det sängen nästa! Imorgon har jag möte på psyk. Med min nya psykolog. Eller min ptp-psykolog snarare. Det är typ same shit fast hon har ingen legitimation. Än. Trodde att nyutbildad = oerfaren-och-inte-speciellt-bra men det visade sig dock att nyutbildad = oförstörd, engagerad och villig att göra ett bra jobb. Fuck.

Och ännu mer Fuck - kom precis på att jag hade läxa till nästa gång också men den har jag såklart inte gjort. Och nu har jag 7 timmar på mig innan jag ska vara där. Verkar som att sömnen får vänta lite till...

Helt utan anledning. Den bara är där. Jag kan inte göra nånting. Bara känna det där välbekanta trycket över bröstet. Åh. Orkar inte.

Inte ens kören kunde få mig på bra humör idag. I vanliga fall brukar jag alltid vara lycklig på riktigt när jag går därifrån men inte idag. Snurrade runt på stan efteråt bara för att komma några minuter sent in på mötet så jag skulle slippa prata med någon före. I pausen gick jag ut i bilen och pratade i telefon tills dom hade börjat om. Då smet jag in tyst och satte mig på min plats. Efteråt skulle alla dricka kaffe på 7eleven men jag bara skyndade mig hem direkt det var slut. Vill bara slänga i mig en näve imovane och somna. Men nej för dom har jag ju slängt. Så jävla lägligt då. I brist på annat så lägger jag mig väl i sängen och försöker sova ändå. Hoppas på en bättre dag imorgon. Godnatt.

Hade tid på psyk idag igen. Så jävla besviken. Trodde faktiskt att hon kanske hade fattat lite grann. Men tydligen inte. Känns som att jag lämnat ut och blottat stora delar av mig själv helt i onödan. Vill bara ge upp nu.

Dom tror att boendestödjare och andra praktiska insatser kommer att få mig att känna mig mer nöjd och tillfreds med mig själv, att jag kommer få mindre ångest och bättre självförtroende/självkänsla.

Ska man skratta eller gråta?

 

Att nån kommer hem till mig regelbundet och tvingar mig att städa kommer väl för fan inte att få mig sluta trycka fingrarna i halsen så fort jag ätit nåt som jag anser som "olämpligt".

 

Alltså jag vet inte, jag känner bara för att kasta in handduken... "Du kanske får acceptera att du har mindre ork än normalt". Jaha. Så jag kommer alltså aldrig komma upp på en normalnivå. Jag vägrar leva resten av mitt liv såhär. Då vill jag inte fortsätta leva.

 

Orkar liksom inte ens kämpa längre.

 

Så nu har jag precis hetsat i mig nästan en hel pizza och en hel 100 grams chokladkaka. Och nu när nästa "to do" att dejta mr toilet. Spy upp hela min insida så kanske det blir bättre.

Var på psyk igen förra veckan. Berättade om mina sjuka tankar om mig själv och kring mat. Har gått och hållit inne på den informationen ända sen utredningen startade i höstas. Det känns... Sjukt läskigt! Jag vet inte vad konsekvenserna av det kommer bli eller om jag ens vill ha hjälp med det men jag är bara så jäkla trött på att må såhär. Orkar inte fortsätta.

Jag är sååå nervös inför nästa träff som är på en vecka. Vad kommer hon säga? Kommer hon försöka dra ur mig mer information? Jag har ju trots allt berättat långt ifrån allt. Och allting om mina erfarenheter i drogernas värld har jag såklart inte sagt ett knyst om. Och det kommer jag inte göra heller, vill absolut inte ha en missbrukarstämpel i mina journaler så jag inte kan få utskrivet varken lugnande, sömnmediciner eller smärtstillande i framtiden.

 

 

På tal om nåt helt annat så är det superfint väder idag! 7 plusgrader och strålande sol :) Ska nog försöka ta mig ut på långpromenad med odjuren snart. Hade egentligen planerat att käka lunch på stan med en kompis idag men... Jag är inte ens sugen faktiskt och då känns det som sjukt ovärda kalorier och ångest.

 

 

- försöka vara lite snällare mot mig själv

- hålla mig nykter i sex månader (fram till den 1 juli)

- skaffa en sponsor inom NA

- börja jobba i stegen, göra klart i alla fall steg 1

- gå på så många NA-möten jag bara kan fram till 1 juli

- försöka fokusera på att må bra och jobba med mig själv

- sluta med ALLA lugnande och sömnmediciner, även dom som "inte är beroendeframkallande"

 

 

Jag är inte alls övertygad om att jag kommer kunna hålla alla eller ens nåt av mina löften men såhär ser dom ut och jag ska i alla fall försöka och göra mitt bästa. Om jag efter ett halvårs nykterhet fortfarande känner mig osäker och inte tror att jag är en beroende eller att NA är nåt för mig så tänker jag ge mig själv tillåtelse att börja knarka ibland igen. Men det tar jag då, först ska jag ge det här en chans på riktigt, ge programmet en chans.

 

Har ni några nyårslöften i år? Berätta gärna vilka i så fall! :)

 

 

Fattar inte varför, jag brukar ju knappt gilla choklad i vanliga fall men nu är jag grymt sugen på det Hela tiden! Lösviktsgodis är jag också cpsugen på jämt & ständigt. Men håller mig till små mängder mörk choklad istället. Det är nog illa det, men känns i alla fall lite bättre.
Idag blev det omelett till frukost gjord på fyra äggvitor, lite strimlad skinka och fyra cocktailtomater. Efter frukosten promenerade jag 8 km med hundarna i skogen. Borde ha förbränt en del i alla fall.
Har druckit kaffe och ätit en bit mörk choklad idag också. Och när jag kom hem från promenaden så tog jag en burk makrill i tomatsås, bredde innehållet på två knäckemackor och åt upp. Så jäkla gott!Egentligen känns det som att jag fått i mig alldeles för många kalorier redan men intellektuellt så vet jag ju bättre och jag Vill ju faktiskt gå ner i vikt långsamt och på ett bra sätt - sakta men säkert. Så därför har jag tinat lite kycklingfilé som jag ska slänga in i ugnen och äta tillsammans med wokgrönsaker också.
Har precis slängt i mig två gabapentin, fick bli dubbel dos ikväll, ska se om det gör att jag kommer vara trött imorgon eller om det blir bra. Tänkte att om jag tar 600mg istället för 300mg så kanske jag inte behöver ta imovanen också. Läkaren hade skrivit att jag kunde dubbla dosen vid behov så det är inget jag gör på eget bevåg faktiskt.

Hade möte med min samtalskontakt på psyk idag. OCH NU JÄVLAR DRAR ÄNTLIGEN UTREDNINGEN IGÅNG!!! Fan vad jag har väntat på det här! Nu ska jag få se vad jag har för diagnos. Om jag nu har någon men det är jag ganska övertygad om att jag har.

Två års väntan är över, känns helt sjukt... Har fått en tid den 19:e då jag ska träffa en arbetsterapeut sen så ska jag även träffa en sjukgymnast + såklart psykologen några gånger. Hoppas, hoppas att det här går fort! Orkar inte med nåt utdraget skit, vill bara veta direkt.

 

 

Världens finaste vän dog idag. Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom det här, fan vad jag saknar dig! Vad hände med allting vi skulle göra? Helvete, helvete, HELVETE!!! Snälla säg att det här bara är ett dåligt skämt... Orkar inte.

 

 

Alla dom finaste människorna försvinner först. Hoppas du har det bra, och som svar på din fråga tidigare - JA jag kommer sakna dig!! SOM FAAAAN!!! Kom tillbaka nu...

Alldeles för ung. Sånt här borde inte få hända.

Underbara väder! Man blir så lycklig av att solen lyser :) har fortfarande lite ångest som ligger och gnager i mig men det är inte så farligt, åt en kalorisnål frukost och brände sen bort 581 kcal på dagens bergsbestigning (har jag sagt att jag Älskar berg? Dom är awesome!) så dietmässigt är allt bra. Men allt det där andra... Bläh vad jag hatar att ta beslut. Speciellt såna där jobbiga. Men jag vet ju att jag borde ta tag i det innan det blir ännu jobbigare, innan jag drar in dig ännu mer i det här som bara kommer leda till nåt dåligt. Igår blev det bara ännu mer tydligt att det inte kommer funka. Känns som att det var lite av ett tecken - walk out now while you still can. Typ. Eller innan jag sårar någon som jag faktiskt bryr mig om. Jag vill inte det. Och jag vill inte riskera att du finns i mitt liv när jag får dåliga idéer. För just nu känns det som att jag kommer få dåliga idéer rätt snart och kanske till o med utföra dom. Drogsuget är fan jobbigt nu... Vill jag verkligen leva helt utan knark resten av mitt liv? Jag vet inte. Men jag vet att jag inte ska dra med dig på nåt sånt skit. Du har gjort det så bra som ordnat upp ditt liv. Jag ska inte komma in och fucka upp allting.

 

Jag är för instabil för dig. Jag vet inte vad jag vill och jag vet inte om jag kommer veta det på väldigt länge heller. Det är ingen idé vännen...

Det är väldigt mycket upp och ner. Just nu är det ner. Vill-dö-ner. Lyssnar på deppmusik. Fick precis lite nyheter också som jag inte riktigt vet om dom är bra eller dåliga. Att jag är osäker på det tyder nog på att det är bra nyheter ändå... Jag fick liksom nödutgången utpekad för mig, nu har jag chansen att dra mig ur det här på ett smidigt sätt. Jag fuckar upp ditt organiserade liv.

 

Möte imorgon. Så jävla välbehövligt. Fast som det känns just nu så kommer jag inte ens orka ta mig dit. Men jag vet att jag borde.

 

Blir ett par paraflex comp nu i alla fall, jag orkar inte med det här. Måste få sova. Godnatt.

Jag orkar inte. Allt är bara kaaaaaaos. Så jävla drogsugen så jag vet inte vad jag ska göra av mig själv! Drömmer om det på nätterna, tänker på det på dagarna. Kan det inte ge sig nån gång?? Jag vill verkligen inte knarka igen, jag vill inte det. Jag SKA inte men just nu är det svårt. Jobbigt.

Jag bara sabbar och förstör för allt och alla runt omkring mig - det bästa vore om alla bara kunde lämna mig ifred, överge mig för sitt eget bästa. Ni skulle ha det så mycket bättre utan mig i era liv. Varför kan ni inte bara fatta det?

 

Och så X... Vars sms jag inte orkat med att svara på. Fina du, jag kommer dra ner dig. Vi måste sluta träffas och höras av. Det blir bäst så. För din skull. Förlåt.

Det känns fortfarande inte alls bra, mår skit. Magkänslan säger att det är något som är fel, men vad? Är det bara jag som är knäpp?

 

Stoppar i mig ett par paraflex comp för att slippa känna så mycket. Dextropropoxifen ♥

 

 

Nånting är väldigt fel men jag vet inte vad det är, bara en känsla. Att allt inte står rätt till. Så jobbigt allt bara. Vad är det för fel? Det är nåt stort.

 

Hela den här dagen har allt bara gått åt helvete - ingenting vill vara på min sida. Ni vet en sån där dag då man aldrig borde ha gått upp ur sängen på morgonen från första början? En sån dag. Så nu tror jag att jag hoppar i duschen, sväljer en stor pillercocktail och somnar. Kåvepenin, paraflex comp & stilnoct är säkert en jättebra blandning. I absolut bästa fall så slipper jag kanske till o med vakna imorgon bitti men tyvärr så vet jag ju att den cocktailen inte är i närheten av lika stor eller bra som den skulle behöva vara för att klara nåt sånt.