alwaysfat

Om jag kunde gråta så skulle jag nog göra det nu.

Och det är egentligen så självklart, så lätt. Ett lätt val. Men jag kan liksom inte förmå mig att göra det. Någonting tar emot - varför?

 

Jag var på apoteket idag för att se om jag hade några uttag kvar av gabapentinen. Det hade jag. Två stycken på 50 tabletter. Så jag kom ut därifrån med 100 gabapentin i handväskan. Fick hämta ut allt på en gång. Så nu har jag inget mer recept att hämta ut. Och nu borde jag bara slänga bort skiten, spola ner det i toan. Men jag kan liksom inte. Kan inte låta bli att tänka att jag ju precis betalat över 200:- för dom, då kan jag ju inte bara kasta dom? Det vore ju slöseri. Kan heller inte låta bli att tänka på att gatuvärdet på dom ligger på minst 600:- det är en chans att tjäna pengar.

Kan heller inte låta bli att tänka på hur trevligt det vore att få ett sista rus på dom. Så farligt är det inte att börja om på vit bricka. Det kanske skulle vara värt det. Tiden spelar ju egentligen ingen roll och det där räknas knappt, det är ju inte som att injicera heroin direkt. Det vore bara... mysigt. En sista gång ni vet. Sen är det bara att ta nya tag igen, ingenting hemma och ingenting kvar att hämta ut på apoteket. En clean nystart. Det vore väl okej?

 

 

Jag har ett val, det borde vara lätt för det är så självklart och jag vet vad jag borde göra men det är tamigfaaan allt annat än enkelt.

Blev löpträning igår och sen styrketräning av ben efteråt. Döööööd ja men nanting efteråt! Men skönt var det och faktiskt rätt kul också! 100 kg i benpressen kändes helt okej ;) hade räknat med att inte ta mig upp ur sängen imorse men när jag vaknade så hade jag typ inte ens nån träningsvärk alls?! Känns ju bara som ett fett misslyckande när man verkligen tagit ut sig ordentligt... Men känner att jag är heelt slut i musklerna så förhoppningsvis så kommer det väl imorgon, tränade ju på kvällen igår så det har väl inte hunnit komma igång än.

 

Idag blir det att träna mage och kanske lite skidor före det. Om jag orkar. Hatar fittäckelskidor. Men F vill att vi ska fara så jag får väl se. Han sov här i natt förresten. För omväxlingens skull. Annars sover vi ju alltid hos han. Vet inte riktigt vad fan jag håller på med egentligen, har bara sovit ensam en natt på hela veckan, övriga nätter med F. Fan jag måste skärpa mig, det här är inte okej.

låsta bloggen uppdaterad.

Även fast jag slutat knarka så har jag ju ändå haft kvar narkotikaklassade läkemedel här hemma som jag får utskrivet. För är det på recept så räknas det ju inte. Fast det gör det ju egentligen visst. Speciellt eftersom jag oftast tar dom av fel anledning och på fel sätt. Proppar i mig hur många som helst bara för att få en skön effekt, inte för att jag absolut inte kan somna utan dom. Men jag gillar känslan. Ja, jag blir ju hög liksom.

Vid nyår så tog jag ju beslutet att sluta med alla mina mediciner. Det har gått rätt bra. Tills för några dagar sen. Har ju såklart inte nämnt nånting om att jag har alla dessa tabletter hemma på nåt NA-möte eller någon därifrån, dom skulle bara freaka ur totalt eftersom det ju faktiskt är knark.

Men hursomhelst, för ett par dagar sen så blev det av någon anledning riktigt jobbigt att låta bli dom små jävlarna. Mådde dåligt och ville så himla gärna få befinna mig i gabapentin-dimman ett tag. Älskar det. Och sen när man är som mest snurrig bara ta några imovane och lägga sig i sängen och myyyysa tills man somnar. Åh.

I alla fall. Jag hade ju lovat mig själv att jag inte skulle ta dom. Men paniken kom krypande och växte sig bara starkare. Så jag kände att jag hade två alternativ - antingen gå över till F från gemenskapen (na alltså) och hänga där resten av kvällen tills det var dags att sova. Eller också stanna hemma och knarka. Ville välja alternativ nr 2 och hade verkligen ingen lust att gå över till F. Men jag gjorde det ändå, För att jag visste att det skulle kännas bättre efteråt.

Så jag gick dit. Såg nån film som jag inte alls hängde med i, satt bara och tänkte på tabletterna som väntade på mig hemma. När det var dags att gå hem så stod jag i hallen och tvekade. Jag visste att om jag gick hem då så skulle jag börja stoppa i mig piller direkt. Men jag ville samtidigt inte säga nånting för jag ville ju ha kvar mina älskade tabletter, min trygghet. Det hjälper liksom bara att veta att dom finns där. Det känns bra.

Men han såg ju på mig att det var nånting som inte var okej så till slut så fick han mig att erkänna. Och erbjöd sig att följa med mig hem direkt där och då och hjälpa mig göra mig av med dom. Så jävla fint. Men jag ville inte riktigt. Var ändå inte riktigt redo att slänga dom, dom var ju min stora trygghet, min bakdörr, min flyktväg.

Så istället fick jag sova hos han den natten och så skulle vi göra oss av med dom direkt morgonen efter istället.

 

Så blev det dock inte för vi försov oss lite och hann inte med det innan jag var tvungen att skjutsa han till bussen till jobbet. Men vi skulle göra det sen på kvällen när han kom hem istället. Jag var lättad. Nu hade jag tid på mig att gömma undan och spara en del i alla fall. Så jävla dum tanke, vad är det då för vits att göra sig av med det? Hursomhelst så blev det ju inte så i vilket fall eftersom han dök upp oanmäld den jäveln. Så jag hann inte gömma nånting. Jag hatar att han vet hur jag tänker eftersom han är likadan själv.

 

En jävla massa gabapentin, imovane och xanor rakt ner i toan. Borta bara. Gatuvärdet på allting låg på ett fyrsiffrigt belopp (varför kunde jag inte bara ha fått sälja det istället och tjäna en slant? Men nej, det hade inte varit rätt och jag måste börja göra rätt - annars funkar det inte)... Åh ångesten. Men jag vet att det var rätt sak att göra. Det var dags nu. Men jobbigt som satan har det varit och jag har mått skit i några dagar.

 

Nu börjar det dock släppa och kännas skönt. Och jag är så otroligt tacksam för hjälpen jag fick för jag hade aldrig klarat det själv. NAIOY ♥ ♥ ♥

Varför ska jag strula och trassla in mig i sånt jag inte kan dra mig ur? Åååååh ångest!!

Precis åkt skidor. Jag HATAR skidor. Speciellt mina skitskidor som är helt värdekassa. Men det är bra träning i alla fall så jag gör det ändå, plågar mig. Nu ska jag ta en joggingtur till gymmet, träna och sen jogga hem. Då känns det lite mindre jobbigt att jag blev tvungen att äta kinamat ute på restaurang idag med vännerNA. Dom hade INGET nyttigt på hela menyn - ingen sallad, ingenting! Såå himla dåligt. Det gick liksom inte att välja nåt nyttigt så jag slapp inte undan. Men åt bara jättelite ris och kanske hälften av kycklingen jag hade beställt. Jag gjorde det bästa av situationen och hade ingen möjlighet att spy efteråt så jag får helt enkelt försöka glömma och gå vidare nu.

 

 

 

Om jag är vaken den här tiden på dygnet så får fanimig mina grannar också vara det. Har ändå hållit mig i två timmar innan jag började poppa musik på högsta volym. Hehehe

Råkade spilla vatten över tangentbordet igår så nu funkar det inte längre. Så jävla irriterande. Hatar att blogga från mobilen.

 

Annars då? Jag är ett fetto som ska försöka ta mig ut på en prommis nu. Försöka bli lite mindre fet. Good luck Chuck...

Massa fika på dopet igår. Tårta, bullar, kakor, cupcakes... Dom flesta tog en av varje. Jag tog en så liten tårtbit som det gick att skära, en kanelbulle och så åt jag en halv cupcake. Sen... Gick jag in på toan och spydde upp det. Hade inte tänkt göra det men blev så illamående av allt socker och kaffe när jag inte hade ätit någon riktig mat så det kändes nödvändigt. Typ. Fick dock inte upp allt för jag ville inte vara inne på toan för länge. Plus att det började lukta så mycket spya därinne... Usch. Hoppas ingen gick in där efter mig.

 

Sen så... Hände det nåt jävligt dumt igårkväll. Sov över hos F (vilket börjar bli inte alltför ovanligt numera) och såå... Ja. Vi råkade ha sex. Typ. Eller jag vet inte, bara ett litet tag, det räknas knappt. Det var mitt fel. Det var på väg att hända för ett par dagar sen också men då avbröt jag före vi hann göra nånting. Nu var det jag som ville. "Det är ju ingen big deal, skit samma!" Sen blev allt jättekonstigt efteråt. Det kändes liksom bara fel. Vi är ju Kompisar liksom, inget annat. Ja vi får väl se nu om det kommer bli som det var förut eller om allt bara kommer vara jättekonstigt mellan oss. Fan, varför skulle jag förstöra det här? Och varför ska det spela någon roll? Vad fan, alla vill väl ligga, varför göra det till en grej? Shit happens. Jag orkar då inte bry mig, för mig är det som att det aldrig har hänt. Nu släpper vi det.

 

 

 

Solen skiner, gör ni det också?

Usch vad jag hatar att vara sjuk!! Blir på så sjukt dåligt humör. Nu ska jag snart på dop, det blir säkert trevligt. Ska försöka att inte snora alltför mycket i kyrkan.

Har druckit för mycket kaffe idag så jag är sådär jobbigt speedad och illamående. Bleh. Var på AA-möte idag, det var mysigt!

 

Tiden rinner iväg så jag hinner inte skriva mer nu men hoppas ni har det fint, det har jag även fast jag är krasslig och ynklig. Puss!

svara på kommentarer osv. Men inte nu. Men jag uppskattar så otroligt att ni tar er tid att skriva! Puss!

 

 

Såg på melodifestivalen i lördags med ett par kompisar. Som hade med sig chips och godis... Kunde inte hålla mig så jag åt typ 5-10 godisar och lite chips och satt och försökte intala mig själv att det är okej att äta lite snacks på en lördagkväll. Men ångesten blev för jobbig... Det hade varit en så sjukt bra dag matmässigt före det där så jag gick iväg in på toan och spydde. Att försöka göra det utan att dom skulle höra var inte det lättaste... Hulka och hosta. Spya på toaringen, på golvet och på mina leggings. Var där inne alldeles för länge för att det ska verka normalt. Städa upp allt äckel, försöka få bort lukten med doftspray. Jag hoppas att dom inte fattade. Det är så vidrigt.

 

Men idag är en bra dag! Är hästledig idag så jag har redan hunnit med två långpromenader i solen med hundarna - livsnjutning och glädje på högsta nivå! Älskade odjur. Nu tänkte jag försöka ta tag i att storstäda lägenheten för det är galet välbehövligt och jag har för en gångs skull lite energi till övers så då gäller det att passa på.

 

Har varit vaken sen 5 imorse och det känns faktiskt sjukt skönt, man hinner få så mycket gjort. Råkade somna i soffan hos en kompis igårkväll när vi såg film så jag har sovit där i natt. Eller ja. Alltså jag intalar mig i alla fall stenhårt att vi bara är kompisar för det känns verkligen som att det är på den nivån och vi har ju känt varandra typ ett halvår nu utan att vara nåt annat. Men alltså jag vet inte, igår så låg vi och skedade i soffan (fast det fanns gott om plats för oss att ligga i varsitt hörn) medan han höll om mig och sen somnade vi så till filmen båda två. Vaknade runt halv 1 och då gick vi båda och la oss i hans säng och somnade om där för jag orkade inte gå hem. Men det kan man väl göra fast man bara är kompisar väl? Jag menar det var ju inte som att det hände nånting eller så. Mysa i soffan är väl alltid mysigt även med kompisar? Jag väljer att svara ja på den frågan. Det kommer inte bli nånting av det här, så mycket kan jag säga.

 

Nu städa lite innan energin försvinner!

Hade tid på psyk idag igen. Så jävla besviken. Trodde faktiskt att hon kanske hade fattat lite grann. Men tydligen inte. Känns som att jag lämnat ut och blottat stora delar av mig själv helt i onödan. Vill bara ge upp nu.

Dom tror att boendestödjare och andra praktiska insatser kommer att få mig att känna mig mer nöjd och tillfreds med mig själv, att jag kommer få mindre ångest och bättre självförtroende/självkänsla.

Ska man skratta eller gråta?

 

Att nån kommer hem till mig regelbundet och tvingar mig att städa kommer väl för fan inte att få mig sluta trycka fingrarna i halsen så fort jag ätit nåt som jag anser som "olämpligt".

 

Alltså jag vet inte, jag känner bara för att kasta in handduken... "Du kanske får acceptera att du har mindre ork än normalt". Jaha. Så jag kommer alltså aldrig komma upp på en normalnivå. Jag vägrar leva resten av mitt liv såhär. Då vill jag inte fortsätta leva.

 

Orkar liksom inte ens kämpa längre.

 

Så nu har jag precis hetsat i mig nästan en hel pizza och en hel 100 grams chokladkaka. Och nu när nästa "to do" att dejta mr toilet. Spy upp hela min insida så kanske det blir bättre.

Kaoset... Var snurrig och balansen var ju långt ifrån den bästa. Grejen är att jag tog dom ju för att få sova! Jag skulle ju bara vänta tills dom började verka, ta ett par imovane och så somna. Då är det inte att knarka, då är det välbehövlig medicinering. Men nu blev det ju inte så. Istället blev jag ju påverkad, ja hög rent av. Vilket Bara var jobbigt när jag skulle försöka spela normal i en social miljö där hälften av alla var före detta missbrukare själva. Dom hade INTE tyckt att det varit okej om jag tog dom ens i mediciniskt syfte. Så jag satt där som ett jävla retard och kände mig utvecklingsstörd och efterbliven för att jag pga tabletterna inte fattade ett skit. Så skulle dom dessutom försöka lära mig spela poker... Texas hold 'em. Det gick ju sådär kan jag väl bara säga. Var tvungen att fråga om samma sak hela tiden och jag fattade aldrig vad jag skulle göra.

Ett under om dom inte fattade nånting. Men jag sa att jag var sjukt trött för att jag tagit atarax och lergigan, dom räknas ju inte som "knark" då dom inte går att bli höga på så dom är det ju fritt fram att ta även för en beroendemänniska.

 

Hursomhelst. Det där var fan inte okej och det kändes inte bra nånstans. Och att dessutom i det skicket köra bil både dit och hem... Eftersom jag hade dom på recept så hade det ju inte blivit drograttfylla men jag var fan inte lämpad att köra just då.

 

Det gick bra i alla fall. Men jag tänker aldrig göra om det.

 

 

 

Så. Jag tog 4 stycken gabapentin med drygt 40min mellanrum för att få bästa effekt. Sen var planen att ta ett par imovane och somna astidigt. Och precis när jatg tagit den sista så ringer en vän från NA och frågar om jag ska med på spelkväll... Så nu är jag på väg dit. Herregud, är påverkad och ska spela nykter bland en massa före detta missbrukare! Det kommer gå åt helvete. aja, rapport kommer imorgon.

Har hästen hela helgen. Hade tänkt rida idag men jag skippade det. Åkte till stallet och fixade allt annat nödvändigt bara. Mockade, sopade, packade höpåsar, blandade mat, rengjorde vattenhinken (både den i boxen och den i hagen) och fyllde upp. Det var på tiden.

 

Funderar på att sluta med hästar. Jag är ju ändå bara så värdelös, kan inte rida. Rid för helvete! Sluta åka häst! Det går inte. Hon bara hänger sig i handen och springer fortare och fortare. Klarar inte av att få henne att gå balanserad & bärig i ett lugnt tempo. Det är inte hästen det är fel på, det är mig.

Det är så jävla mycket prestige i hästvärlden och det känns bara pinsamt att vara 24 år gammal och vara så dålig som jag är. Lika bra att lägga ner. Jag kommer ändå aldrig bli duktig. Självförtroendet är i botten och jag orkar liksom inte bygga upp det, det är för sent för sånt.

Det ska vara KUL att rida ut med kompisar och bekanta från stallet! Istället blir det bara jobbigt när jag tänker på att dom sitter där och dömer/bedömer min ridning. Tycker jag är helt värdelös som inte kan rida ordentligt. Vad gör jag ens på en hästrygg? Hur kan någon hästägare låta mig rida dennes häst? Helt sjukt. Fet är jag ju dessutom. Till råga på allt. Kommer ju bryta av både ryggen och benen på häststackaren. Jag kanske inte borde hålla på med ridning som jag ser ut. Banta då för helvete. Jag kan inte. Jag kan ingenting. Duger inte till nåt.

Borde egentligen bara låsa in mig i en källare nånstans och äta ihjäl mig. Inte ha nån kontakt med omvärlden, inte bry mig. Det är väl det enda livet jag skulle kunna lyckas med.

 

Så, jag har inte ridit idag. Måste göra det imorgon men jag vill fan inte, vill inte ens åka till stallet när det känns såhär. Men hästen måste ju få motion så det är väl bara ta sig i kragen och skärpa till sig då. Försök rida för i helvete. Använd magmusklerna, bromsa med magen, många korta förhållningar, inte starta en dragkamp. Rid.

 

Det här är bara pinsamt. Måste hitta en ny hobby.

Men det är så lätt att bara spy när man vet att möjligheten finns. När man vet hur enkelt det är. Man har möjligheten att göra det man ångrar ogjort. Typ. Det är som att jag skulle kunna ta en sil, och sen ångra mig och suga ut drogerna från blodomloppet och det var som att ingenting hade hänt. Jag skulle ändå ha fått uppleva den underbara kicken men sen när jag ångrade mig så var det bara att göra det ogjort och så var allt lugnt igen. Jag skulle inte längre vara hög, bara ha kicken i färskt minne. För jag vill ju egentligen inte vara hög, det är bara kicken jag vill åt. Känslan när man skjuter i sig en fet jävel. Åh... Önskar att det vore möjligt.

 

Blev svamligt i vanlig ordning. Så samma sak kortfattat; Jag har precis spytt upp innehållet i magsäcken och jag är drogsugen.

 

 

Men jag behöver inte agera på mina känslor.