alwaysfat

Skitknivar. Inte nog vassa. Dög knappt till att rispa lite lätt. Det jobbigaste av allt var att jag var tvungen att gå upp på stan igen. För att köpa ny utrustning som jag med säkerhet visste kunde göra jobbet så att säga. Och jag fixar inte människor. Den här dagen var det inte ens sol så såg aningens mer suspekt ut med solglasögonen på men hade inte klarat att gå ut utan dom och hörlurarna med musik på högsta volym. Så irriterande att behöva gå en jävla omväg för att träffa på så få människor som möjligt. Det blev gjort i alla fall så jag är nöjd.

Så nu kan jag sitta här och sprätta upp mina armar igen som en liten fjortis fast jag fyller 30 på mindre än ett år. Så patetiskt. Jag är så patetisk.

Funderade ett tag på om jag kanske skulle börja åka in och låta dom sy ihop skiten igen så det inte blir lika fula ärr, nu när jag är äldre och kanske förståndigare? Men kom fram till att nej, jag vägrar utsätta mig för att personalen där ska döma mig, se ner på mig, ge mig ett pissigt bemötande helt enkelt. Vilket tydligen är rätt vanligt, "skyll-dig-själv-attityden". Precis som att man gör det för att det är så himla roligt? Människor alltså. Inte konstigt man vill lämna den här skitvärlden. Ännu en anledning att skita i att sy för övrigt - jag ska ju ändå ta livet av mig snart.

 

Har typ ångrat mig lite. Vill ju inte alls ta återfall. Eller? Vill jag det? JAG VET INTE! Fick ångest som fan när jag tänkte på det idag iaf. Strax efter att jag ringt och manipulerat till mig ett nytt recept på morfin (som jag dock inte hämtat ut än). Fick sån sjuuuuuuk ångest och ville inte alls knarka längre. Mailade båda ställena jag beställt verktyg från och frågade ifall dom hunnit skicka beställningen eller om jag kunde ångra hela skiten och avboka allt. Har inte fått svar från någon av dom än.

Om verktygen hinner komma hem i brevlådan så lär det ju vara kört, då kommer jag inte kunna hålla mig. Blir sådär dumsnål också, har ändå lagt ut 600:- på dom där jävla sprutorna. Vill ha tillbaka dom pengarna om jag inte ska knarka liksom.

Så känns det lite som att jag har ju ändå redan tagit både morfin, tram och kodein så det räknas ju egentligen redan som återfall, vad spelar det för roll om jag slår i mig lite också? Ska det räknas som att jag tagit återfall så ska jag väl fan göra det ordentligt också.

Fast jag vet ju själv att det visst är en jävla skillnad. Hittills har jag liksom bara följt läkarens anvisningar och tagit medicinska doser i smärtstillande syfte för att jag HAR ONT på riktigt. Jävligt ont. Fast egentligen så hjälper faktiskt ipren och alvedon helt okej, eller i alla fall lite grann och jag dör inte av lite smärta. Får ändå sova hyffsat. Lurar mig själv så mycket.

 

Vad ska jag göra?

 

Att vara förpassad till ett liv på soffan, liggandes på magen i jag vet inte hur lång tid framöver är fett jävla tärande. Även om jag skulle vilja så tar jag mig liksom inte iväg på ett möte, det är helt omöjligt! Och även om jag skulle ta mig dit så kan jag ju inte sitta ner så vad ska jag göra då? Orkar inte stå upp i 1,5 timme och kan ju inte direkt lägga mig på golvet eller raklång över stolarna.

 

Ska försöka sova nu. Hoppas på att jag som genom ett mirakel vaknar imorgon och har en lösning på allt. Godnatt.

Har haft sån sjuk ångest senaste tiden, främst på kvällen/sen eftermiddag. Det resulterade i att jag hela förra veckan planerade mitt återfall varje kväll, läste runt på flashback och tog helt enkelt ett beslut om att börja knarka igen. Varje morgon så ångrade jag mig och det kändes helt overkligt. Insåg att det ju inte alls är vad jag vill.

Som tur är har jag haft slut pengar så har inte kunnat köpa några droger, då hade det nog varit kört nu. Lördagen var jag så dålig att jag bestämde när jag vaknade på söndagen (igår alltså) och allt kändes bättre att på måndagmorgon så går jag in på soc/beroendemottagningen och ber om hjälp. Orkade inte mer och var livrädd för hur jag skulle agera när ångesten slog till igen på måndagkvällen när jag hade fått in månadens pengar på kontot. Kändes skönt att ha bestämt sig, att äntligen ta tag i problemet och göra en förändring.

 

Men oj vad fort saker och ting kan ändras här i världen... Lyckades nämligen med bedriften att bryta svanskotan igår. Kommer inte kunna rida, vara i stallet, träna eller ens sitta ner utan en speciell (och svindyr!) avlastningskudde på flera månader. Känns som att hela mitt liv är förstört typ. Den känslan ihop med den extrema ångesten som infunnit sig varje kväll sista tiden, och såklart även en extrem jävla smärta...

Kommer hem från akuten med två morfintabletter och då var det ju kört. Har nu beställt hem verktyg för att kunna slå i mig morfinet (sjukt slöseri att ta morfin oralt), beställde dessutom från två olika sidor för att öka chanserna att det ska komma så fort som möjligt - vill ju slå i mig en rykare NU helst!

Ringde även till min hälsocentral idag för att försöka få utskrivet mer morfin men fick bara citodon. Jävla skit, kodein går ju inte att skjuta. Jaja, mysig kan man ju bli på dom iaf. Fick även en karta tramadol av en kompis som tyckte synd om mig, fina grejer men går ju inte heller att skjuta.

Men men har iaf 15 mg morfin kvar vilket borde ge en rätt ordentlig resa när jag tar det IV utan någon som helst tolerans. Så det ska jag spara på tills verktygen dimper ner i brevlådan. Tills dess har jag ju som sagt både kodein och tramadol samt även imovane att mysa på. Tog en tram för ett par timmar sen, börjar bli dags att fylla på med nåt nu och sen sova men har inte bestämt mig för vad jag ska peta i mig än. Vi får se :):):):)

 

 

Ja återfallet verkar ju vara ett faktum nu då? Var i alla fall drogfri i 3,5 år. Orkar inte ens bry mig just nu.

Hade skött mig ovanligt jävla bra hela dagen och så kommer granntanten förbi och lämnar en påse med 4 bullar som hon bakat. Låter den ligga i skafferiet några timmar innan jag tar EN bulle. Sen åker jag hemifrån och är borta 3-4 timmar nånting. När jag kommer hem så måste jag baka till säsongsavslutningen för kören imorgon då vi ska ha knytkalas med massa fika (ångest!). Blir så sugen när jag håller på att göra dom jävla dumlekakorna att jag tar EN bulle till. Får panik när jag känner att hungern och suget håller på ta över mig helt så jag skyndar mig att göra en macka och hoppas att det ska få mig att lyckas behärska mig sen. När jag inte är lika hungrig längre.

Men det är för sent. Hetsar i mig dom två bullarna som är kvar. Och 4-5 dumle medan jag bakar. Sen en noblesse när jag står och lägger på dom. Sen tre STORA dumlekakor när dom är färdiga.

 

Sen ångesten. Den överväldigande ångesten.

 

Och så står man där igen. Och hulkar över toastolen. Sminket rinner, jag hatar mig själv. Spya överallt. Fortfarande ångest när jag är klar.

 

Planen var en dusch och sen somna i hyffsad tid så jag tar mig upp och orkar göra nåt av dagen imorgon, få in rutiner igen. Nu skiter jag fullständigt i det, ska ut och damppromenera bort lite ångest istället.

 

 

 

Känns som att hela mitt liv rasar samman. Min häst är död och jag har precis fått veta att jag har en obotlig blodcancersjukdom fast det är ingen fara. Jag har blivit utsatt för min största mardröm - vara tvungen att lämna benmärgsprov.

Den här hösten har jag för första gången på jag vet inte hur länge (1 år? 2 år?) känt drogsug igen. Trodde att jag blivit fri för alltid från det. Att det gått så lång tid nu att jag släppt det. Helt. Så bara ploppade tanken upp i mitt huvud för två månader sen, slog dock bort den lika fort. Att faktiskt plocka upp kändes väldigt långt bort. Men nu är det som att det bara kommer närmare och närmare. Och det gör mig livrädd.

Pluggandet har gått åt helvete. Ännu ett misslyckande.

Och mitt i allt det här kaoset så fortsätter jag ligga med min kompis och beter mig samtidigt som en schizofren idiot mot honom. Mår dåligt över det men kan samtidigt inte sluta vara elak. Jag gör det liksom med flit för det blir för jobbigt. Klarar inte att han börjar komma nära. Då måste jag skapa ett avstånd igen. Sen går jag tillbaka och är där och geggar igen. Får ångest och skapar avstånd. Och så där håller det på.

 

Får ännu mer ångest av att sitta här och älta allting så nu måste jag ta mig ut och gå istället! Rensa skallen lite med musik på högsta volym i lurarna.

Fortfarande ångest som fan efter tidigare nämnda hets. Velar mellan att ta mig ut och promenera bort en del av det eller att hoppa i duschen och göra mig klar så att jag kan åka till A om han hör av sig. Vill egentligen inte alls åka dit, vill bara inte vara ensam med all ångest. Vill ha sällskap och nåt annat att tänka på, så jag slipper vara med mig själv.

Får typ ännu mer ångest bara av att tänka på A också. Ångrar som fan att vi började hålla på. Där fuckade jag bort en av mina finaste vänner liksom. Kommer ju aldrig kunna gå tillbaka till att vara bara vanliga vänner igen efter det här, kommer alltid kännas konstigt. Så ja. Jag bara förstör allt jag kan :):):):):):)

Men jag tänker att jag fortsätter stoppa huvudet i sanden ett tag till och bara accepterar att jag är en hemsk människa som kanske kommer såra en fin vän. Eller före detta vän. Eller vad fan vi då är. Vi är då inte ihop i alla fall, så mycket vet jag! Och det kommer vi inte att bli heller, jag hoppas bara att han också förstår det... Men det borde han ju göra?

 

Äeh kanske bara tar en promenad och sen avslutar kvällen med en imovane i sängen? Om det bara kunde vara lite mindre jävla kallt, man fryser ju ihjäl! Och mina täckbyxor har blivit alldeles för stora sen förra året. Hade dom haft hängslen så hade det ju funkat ändå men det har dom inte. Och min fula overall skäms jag för mycket i för att våga ta ut på promenad. Den får hålla sig i stallet. Men det kanske är värt att förfrysa benen för att kunna ta en promenad? Ja. Så får det bli. Skippar duschen ikväll, kliver upp i tid och duschar imorgon istället. Håller mig borta från A. En dag till. Har lite dåligt samvete för att jag varit så... jag vet inte. Dryg, sur och undvikande. Hela veckan. Men jag tänker att det blir bäst så. För alla. Hade varit lättare om han inte hade varit så snäll hela jävla tiden.

Och jo, har tänkt på en till grej senaste tiden. VARFÖR anses det som helt okej att kommentera en annan människas kropp då personen i fråga gått ner i vikt? Det skulle aldrig hända att någon kommenterade om jag gick upp i vikt men nu påpekar folk hela tiden att jag gått ner, hur duktig jag är osv. Det stör mig som fan. Liksom, jag lever i ett helvete, jag misshandlar mig själv och min kropp både fysiskt och psykiskt, i vilken jävla värld är det bra? Hur kan ni tycka jag är duktig? Önskar att alla bara kunde sluta inspektera min kropp och lägga märke till förändringar. Vill inte.

 

Till och med när jag träffade min terapeut på psyk häromveckan efter att inte ha varit där på flera veckor så frågade han om jag gått ner i vikt. Svarade undvikande "jag vet inte" och flackade med blicken typ. Och han tyckte det var BRA. Frågade inte mer om det. Bara en klapp på huvudet typ. Bara för att jag råkar vara överviktig, då är det per automatik bra att jag går ner i vikt. Trots att det liksom står i mina journaler att jag haft/har ätstörningar och problem med maten. Ändå inga följdfrågor. Hur sjukt är inte det?? Ingen bryr sig förrän man är underviktig. Skönt på ett sätt såklart för då kan jag hålla på utan att någon lägger sig i men nånstans så stör det mig ändå. Det är ju inte såhär det ska vara.

 

Åh jag vet inte, hur folk än agerar så är jag ju inte nöjd. Det är aldrig bra.

Allt är så sjukt. Vill inte vara sjuk. Inte såhär sjuk iaf. Men det är så j*kla svårt det här med maten. Har legat på ca 500 kcal om dagen alldeles för länge nu. Känner att det kommer gå åt helvete snart. Har känt ett bra tag att en hets inte är långt borta. Vet att jag måste äta mer för att undvika det. Har redan spytt en gång, typ förra veckan tror jag. Efter att jag ätit två små bitar mjuk pepparkaka.

Häromdagen hade jag slut på både cigg och pengar och vet ni vad jag gör när jag inte kan röka? Jag äter. I ren panik typ så tryckte jag i mig fem bitar geisha från en chokladask som legat orörd sen i julas. Sen kom ångesten såklart... Men spydde iaf inte.

Sen igår så hade någon jävel tagit med fika till stallet. Och jag hade jordens sötsug när jag var där. Det gick liksom av bara farten så hade jag tryckt i mig två ballerinakakor och två chokladpraliner från en paradisask.När jag passerade fikabordet igen bara ett par minuter senare så tryckte jag två kakor och två praliner till. Fy faaaaan vad gott det var alltså, sjukt! Men ja, ångest sen såklart. Var på väg att ta en cocosboll också och äta i bilen på vägen hem men hejdade mig där. Ligger så lågt i övrigt på intaget så båda dagarna hamnade jag på godkänt antal kalorier ändå men blir så rädd när jag börjar slira. Känns som att jag är på väg att glida över i en hetsperiod och jag orkar inte det. Vägde mig imorse och det var inte kul det heller. Blev sjukt besviken. Fast jag egentligen inte borde bli det för det går ju neråt. Senaste fyra veckorna har jag tappat 5 kg men det känns för lite, det går för sakta liksom. Bara för att jag rasade så jäkla fort där i början. 15 kg försvann på ingen tid alls typ. Nu går det segare och det är ju egentligen helt naturligt osv men känns ändå frustrerande.

Försöker tänka att det beror på dom här två snedstegen. Plus utgång förra helgen med alkoholintag. Klart det sätter sina spår. Men ändå. Har inte gått ner i stort sett nånting senaste veckan. Fast jag hållit mig till runt 5-700 kcal om dagen. Med undantag för en dag då det blev ca 1000 och en annan då det blev 1400.

 

Alltså orkar inte vara såhär besatt. Har mått dåligt och haft ångest hela dagen pga den där jävla vägningen imorse. Så ovärt. Varför kan jag inte bara vara glad över att jag ändå gått ner massor den här våren och kan ha massa kläder igen som jag inte fått på mig på flera år typ? Det är som att jag bara ser det negativa.

Fått en kaffebryggaren av tomten (vi firar lilla julafton hos mamma före jul) så nu håller den på rengöra sig så jag kan börja använa den. Spännande!

 

Ponnyn var lite dålig igår. Inget allvarligt men alltid en känsla till oro och maktlöshet. Älskade skrutt!

 

Snaaaaart kaffe och cigg på balkongen och sen åka till ponny och se om hon mår bra idag. Och så vill väl hunden ha nån slags motion han också...

Så bakis. Huvudvärk och illamående, vill ha pizza.

 

När jag vaknade imorse kom jag ihåg varför jag aldrig brukar orka fixa håret när jag går ut - alla jävla stylingprodukter och kilon med hårspray har gett mig ett knullruffs som heter duga, totalt omöjligt att reda ut. Försökte borsta lite försiktigt men alltså det gick inte. Hela håret är en enda stor tova! Kan man tvätta håret utan att borsta det före? Känns typ som mitt enda alternativ till snaggat just nu...

 

Sen råkade jag såklart dra hem ett ons också. Ångrade mig redan när vi gått bara några meter från krogen men visste inte riktigt hur jag skulle lyckas bli av med han på ett smidigt sätt, han gick liksom inte att "tappa bort". Så jag lät han sova över. Imorse låg jag vaken i två timmar och funderade på hur jag skulle få han att dra utan att det verkade som att jag kastade ut han liksom. Det löste sig dock finfint eftersom han klädde på sig och gick hem så fort han vaknade, ibland har man tur! Behövde bara peka åt vilket håll stan låg.

Tyvärr så frågade han efter mitt nr innan han gick och jag vågade inte ge ut ett fejknummer, han vet ju var jag bor nu liksom så hade bara blivit pinsamt. Inte så svårt att leta rätt på numret på typ eniro om man vill.

Så nu hoppas jag bara och typ ber till gudarna att han inte ska höra av sig någonsin! Haha... Hoppas han glömde spara numret eller råkar radera det eller nåt.

 

 

Nä nu ska jag hinka i mig massa vatten och försöka bota baksmällan. Hörs!

Less på världen, less på människor, less på allt. Tänk vad skönt att bara emigrera ut i vildmarken och slippa ha kontakt med någon!

Somnade helt slut i soffan typ halv 7 igårkväll och vaknade upp igen halv 11 på kvällen. Övervägde att bara förflytta mig till sängen och fortsätta sova men istället började jag göra pizzasallad mitt i natten. Haha... Två olika dessutom, en med vitvinsvinäger och en med ättika, återstår att se vilken som blir godast! Om någon av dom ens går att äta, har aldrig gjort sånt där förr och nu var jag dessutom halvt i sömnen. Aja det blir nog bra...

 

Satte mig på balkongen idag med en kall cider och en cigg. För att fira att jag fått "semester" liksom. Inget jobb och inga hundar på ett par veckor. SÅ JÄKLA SKÖNT!! Ska bara vila och försöka få lite ordning här hemma. Och ägna lite extra tid åt min pålle såklart <3

Sen helt plötsligt halvvägs in på cidern så plingar det på dörren. Då hade jag glömt att boendestöd skulle komma idag haha... Tänkte att dom nog inte riktigt skulle fatta grejen med att dricka alkohol en tisdag mitt på dagen så jag skyndade mig att ställa in cidern i kylen innan jag öppnade dörren. Får hoppas på att jag inte hade hunnit börja lukta ;)

Hade som tur var sparat kapsylen så förhoppningsvis så ska väl kolsyran hålla sig kvar tills jag kommer hem från ponnyn! Om inte annat har jag ju en till i kylen också.

 

Nu ponnymys, hörs :)

Väntar på tvätten som är klar på fem min sen ska jag soooova! Ska upp kl 4 imorgon så behöver somna asap typ. Hade tagit ett par kodein och druckit några vinglas och så skulle jag öppna en cider nyss. Missbedömde lulligheten (haha, ord ens?) och spillde cider ner bakom spisen och ner mellan spisen och bänken typ. LESS. Torkar upp någon annan gång känner jag.

 

Har förresten kommit på varför jag inte tagit återfall ännu men ska berätta om det en annan gång för nu ska jag ner i tvättstugan och hänga tvätten så den är torr tills imorgon!

Går ändå bättre och bättre att jobba måste jag säga. Lite smått less på att ha så sjukt ont hela tiden bara. Ont i käken. Blir bara värre och värre, vet inte om det kanske har lite att göra med doshöjningen på elvanse? Att jag får typ käkspänningar av det så knäppningarna blir värre och jag fått någon inflammation typ. Jävligt ont tar det i alla fall. Kombinerar citodon (börjat ta tre istället för två tabletter...), alkohol och imovane för att dom ska boosta varandra så jag får somna utan smärta. Eller i alla fall med lite mindre ont.

 

Tog mig iväg på möte igår för första gången på jag vet inte hur länge? Kändes sjukt värdelöst iaf. Ville bara därifrån och ångrade att jag öht for dit. Var knappt någon jag kände där, bara en massa nya ansikten. Ingen jag hade längtar efter att träffa.

 

Åhh MEN! En bra nyhet kom jag på! Har inte skrivit om det tidigare men en vän som blev drogfri ett par månader efter mig tog återfall rätt nyligt. Ganska ordentligt dessutom. Har skrivit om en annan vän som tagit återfall tidigare men det här är en annan.

Och nu har han blivit clean och åkt iväg på behandling! :D :D :D blev så jäkla glad när jag fick höra det!

 

Fast nu är ju typ jag på väg att ta återfall känns det som så... haha! Men vi får väl se, än har jag ju inte satt nålen i armen.

 

 

Nu ska jag hänga tvätten och sen duscha, mysigt efter ett par vinglas och kodein! Sen blir det imovane och gunga in i sömnen. TIDIGT! Var planen i alla fall.

Vill bara ligga i soffan och äta godis ikväll. Men måste börja tvätta... Fast det är fredagkväll, kan jag inte få skjuta upp tvätten till imorgon?

 

Vad skulle man ha ätit för middag idag? Vill ha pizza men det får jag inte! Är både för tjock och för fattig för det.

 

Har glömt fara på apoteket idag igen och nu har dom apoteken som har min medicin inne hunnit stänga. Finns ett som är öppet längre men dom har den inte i lager (sämsta apoteket ever, inte bara på den punkten!).

 

Förresten så har jag bytt ut mina stilnoct mot imovane nu. Lika bra det. Mindre kaos. Mindre skönt gung när man ska somna men det kan vara värt det. Tror det var ett bra beslut. Dessutom hade jag hunnit bygga upp tolerans på stilnocten... Det går så jäkla fort!

 

Äh åka till stallet nu och sen handla lite. Låter som en plan.

Hade tänkt att jag skulle städa och tvätta idag. Skulle ta dubbel dos av medicinen på morgonen för att orka tänkte jag. Men sen när jag vaknar på morgonen så är jag sådär äckligt trött att jag lägger mig och somnar om och vaknar 10. Fortfarande helt död. Tar mig inte upp för att hämta vatten förrän halv 11. Och då känns det för sent för att ta dubbel dos, som att jag inte kommer kunna somna på kvällen då. Så tog som vanligt.

Har concerta kvar så kom på att jag skulle tugga sönder en sån senare istället, då sitter det ju bara i typ fyra timmar.

 

Problemet är bara att jag som vanligt skjuter upp allting. "Ska bara". Var ut med hundarna. Sen kommer jag hem igen och då är jag svettig (biverkning av elvanse, svettas knappt nånting i vanliga fall!) så vill bara sitta ner och ta det lugnt tills pulsen går ner och jag slutar svettas. Få normal kroppstemperatur igen. Men när jag slutat svettas börjar jag frysa istället. Stänga fönstret, linda in sig i en filt. Försöka bli varm igen. Blir sjukt hungrig, kommer på att jag glömt äta frukost. Måste äta någonting. Börjar göra mat. Tomatsoppa. Äter.

Helt plötsligt är klockan 15 och hundarna ska snart hem. Ingen idé att börja åka till stallet nu, får göra det så fort dom hämtat hundarna strax efter kl 16. Blinkar typ och så är klockan 18. Måste åka nu, så jag hinner. Ska på coop först och handla, sen stallet. Jag skulle ju städa idag? Helvete. Nu är det ju för sent för att ta concerta, då kommer jag inte kunna somna. Men är så jävla trött. Kommer inte orka städa när jag kommer hem. Boendestöd kommer imorgon kl 10, hade ju varit fint om jag i alla fall plockat ihop all tvätt och sorterat den.

 

Fastnar i att kolla runt på flashback, läser för att få reda på vad som är den nyaste och lagliga varianten av mephedrone just nu och var man smidigast får tag i det. Nu har jag både ett namn på en substans som verkar lovande och en adress till en ärlig och bra nätshop i sverige som säljer den. Har ingen koll efter att ha varit borta från marknaden ett par år men vet man bara vad man ska leta efter och var så tar det inte lång tid att uppdatera sig. Jag är nu uppdaterad. Och jävligt sugen på att beställa hem en påse knark. Klick, klick bara. Så enkelt. Har dock inte gjort det (än) kanske jag ska tillägga innan ni går bananaz.

 

Nu behöver jag bara få tag på nåt ställe som kan leverera verktyg hem i brevlådan. Stället jag brukade använda mig av förut skickar från utlandet så frakten blir för dyr för att bara beställa typ 10 st. Om dom ens har det, jag köpte alltid 100-pack. 100 kanyler i tre olika storlekar så 300 totalt. Plus 100-pack pumpar i olika storlekar. Men så många behöver jag ju inte ju.

Vill bara testa så det räcker med två olika storlekar, typ tio set med spruta+kanyl.

 

(asså ni hör ju hur långt jag spårar iväg i tanken, hur långt är det från tanke till handling?)

 

Helvete nu hann klockan bli 19. Måste åka till stallet, skiter i att handla. Gör det imorgon istället. Ska jag stiga upp tidigt och städa imorgon bitti istället? Nä för i helvete, nu får jag fan skärpa mig! Jag SKA sortera tvätten ikväll och städa och tvätta imorgon. Gör jag det inte ikväll så blir det aldrig av, får vara uppe hela natten om jag så måste.

Jaha men då kanske jag skulle kunna ha tagit en concerta ändå? Gör det nu istället. Tuggar sönder den äckliga stenhårda tabletten. Den går inte sönder helt först så jag tuggar länge. För att vara säker på att ingen jäkla depoteffekt finns kvar. Smakar vidrigt. Fastnar i tänderna dessurom. Dricka vatten, försöka få bort det.

 

Tar mig hemifrån halv 8. Måste pumpa däcken på bilen först. (den har körförbud men jag hoppas polisen håller sig borta). Åker till macken. Jo men en biltvätt när man ändå håller på? Ja varför inte.

 

Var inte hemma förrän 23. Speedad på concerta så kan inte sova. Glömt hämta ut sömnmeds på apoteket så kan inte lösa det. Sitter här och bloggar istället för att ta tag i smutstvätten...

Ångrar att jag inte sket i concertan, gick o somnade direkt och tog tag i tvätten imorgon bitti istället. Vill sova.

 

 

En vanlig dag i mitt liv. Får fan i n g e n t i n g vettigt gjort. Orkar inte med mig själv.

 

Jävligt drogsugen för övrigt, kanske märks rätt tydligt? Hehe... Har drömt att jag tagit återfall flera nätter nu, och det är inga mardrömmar som det borde vara. Jag VILL knarka. På bara några dagar är det två år sen jag tog min sista (eller senaste?) sil. Jag väntar till årsdagen i alla fall.

Har inte så mycket att säga. Regnar bort typ. Ska ta mig ut på prommis nu ändå.

Dock lite bakis idag efter en irish coffe/mojito/vinkväll igår så orkar inte blogga men tänkte att jag måste väl tala om att jag lever i alla fall efter pillerincidenten :) det var alltså gaba i kapseln precis som jag trodde!

Okej jag kom fram till att kapseln måste vara gabapentin så nu har jag precis svalt den i hopp om att bli lite lullig. Om jag har fel och innehållet istället var mdpv eller liknande så har jag precis stoppat i mig en sjuhelvetes överdos!

Blev nästan lite nojjig nu, tänk om det inte var gaba ändå? Borde jag gå och spy upp den? Ja. Men kommer jag göra det? Nej förmodligen inte.

 

Ja ja ni lär ju märka om jag uppdaterar här sen eller inte :D

 

och... bli inte för oroliga nu, jag tror att det är gabapentin jag stoppat i mig och inget annat.

Så jävla less. På allt. På hur mitt liv ser ut. På att inte klara någonting. På att alltid ha ont i magen för att jag aldrig har pengar. För att jag inte har råd med ens det mest basala man behöver.

 

Lämnade in bilen på verkstan igår morse, det skulle gå på 500:- en liten grej som skulle fixas bara. Så ringer dom en stund senare och har hittat på en massa annat som måste bytas annars får jag inte hämta bilen. 4000 skulle dom ha. Dom släpper inte iväg bilen om jag inte betalar så dom byter det eller hämtar den med bärgare. Jävla fittor, det var inget fel på dom delarna innan jag lämnade in den. Men nu går den tydligen inte att köra därifrån. Så då var man utan bil också.

Fortsättningen på den historien gör mig så jävla förbannad att jag inte ens orkar skriva om det.

 

 

Har precis fått förlängt aktivitetsersättningen till 2018. Känns så jävla deprimerande. Trodde att jag var redo för att börja jobba snart men dom tror inte att jag kommer klara det på minst tre år till. TRE ÅR. Då är jag nästan 30 ju.

Börjar gråta som en jävla töntmes när boendestöd var här idag. För jag har inte fixat att göra det jag skulle sen förra gången. Vilket var att ringa ETT jävla telefonsamtal. Hade inte ens tagit på mig någon städning eller annat. Klarar ju inte av någonting. Orkar inte städa eller tvätta kläder så går omkring med smutsiga kläder. Inte så konstigt att jag blivit folkskygg och inte vill gå utanför dörren eller vistas bland folk. Rena fräscha kläder är väl det minsta man kan förvänta sig om man ska gå ut på stan eller hälsa på någon. Viktuppgången har väl inte direkt hjälpt heller. Är bara äcklig och måste gömma mig. För fet för mina smutsiga kläder liksom.

Kaos i lägenheten. Grejer överallt. Har jag ens ett golv nånstans under all skit?

Jag orkar inte! Och fattar inte varför någon tror att jag ska orka mer för att två främlingar kommer hem till mig en gång i veckan och frågar om jag gjort det jag sagt att jag skulle göra sen förra gången. Nä det har jag inte, har inte orkat. Nähä, vad ska vi bestämma att du gjort till nästa gång då? Jag vet inte.

Det är liksom ingen idé att säga att jag ska göra det eller det för jag kommer ändå inte att göra det. Det funkar ju inte, jag fixar det inte. Jag är till och med för dålig för att ha boendestöd.

 

Klarar inte ens av något så enkelt och jag trodde att jag skulle kunna börja jobba snart? Haha vilket skämt...

 

Orkar inte leva såhär, vet inte vad jag ska göra. Orkar inte ha det såhär längre. Hur länge ska man kämpa innan det är dags att ge upp? Innan man inser att man aldrig kommer att kunna bli en fungerande människa?

 

Det här är inget värdigt liv.