alwaysfat

Har typ ångrat mig lite. Vill ju inte alls ta återfall. Eller? Vill jag det? JAG VET INTE! Fick ångest som fan när jag tänkte på det idag iaf. Strax efter att jag ringt och manipulerat till mig ett nytt recept på morfin (som jag dock inte hämtat ut än). Fick sån sjuuuuuuk ångest och ville inte alls knarka längre. Mailade båda ställena jag beställt verktyg från och frågade ifall dom hunnit skicka beställningen eller om jag kunde ångra hela skiten och avboka allt. Har inte fått svar från någon av dom än.

Om verktygen hinner komma hem i brevlådan så lär det ju vara kört, då kommer jag inte kunna hålla mig. Blir sådär dumsnål också, har ändå lagt ut 600:- på dom där jävla sprutorna. Vill ha tillbaka dom pengarna om jag inte ska knarka liksom.

Så känns det lite som att jag har ju ändå redan tagit både morfin, tram och kodein så det räknas ju egentligen redan som återfall, vad spelar det för roll om jag slår i mig lite också? Ska det räknas som att jag tagit återfall så ska jag väl fan göra det ordentligt också.

Fast jag vet ju själv att det visst är en jävla skillnad. Hittills har jag liksom bara följt läkarens anvisningar och tagit medicinska doser i smärtstillande syfte för att jag HAR ONT på riktigt. Jävligt ont. Fast egentligen så hjälper faktiskt ipren och alvedon helt okej, eller i alla fall lite grann och jag dör inte av lite smärta. Får ändå sova hyffsat. Lurar mig själv så mycket.

 

Vad ska jag göra?

 

Att vara förpassad till ett liv på soffan, liggandes på magen i jag vet inte hur lång tid framöver är fett jävla tärande. Även om jag skulle vilja så tar jag mig liksom inte iväg på ett möte, det är helt omöjligt! Och även om jag skulle ta mig dit så kan jag ju inte sitta ner så vad ska jag göra då? Orkar inte stå upp i 1,5 timme och kan ju inte direkt lägga mig på golvet eller raklång över stolarna.

 

Ska försöka sova nu. Hoppas på att jag som genom ett mirakel vaknar imorgon och har en lösning på allt. Godnatt.