alwaysfat

Hade skött mig ovanligt jävla bra hela dagen och så kommer granntanten förbi och lämnar en påse med 4 bullar som hon bakat. Låter den ligga i skafferiet några timmar innan jag tar EN bulle. Sen åker jag hemifrån och är borta 3-4 timmar nånting. När jag kommer hem så måste jag baka till säsongsavslutningen för kören imorgon då vi ska ha knytkalas med massa fika (ångest!). Blir så sugen när jag håller på att göra dom jävla dumlekakorna att jag tar EN bulle till. Får panik när jag känner att hungern och suget håller på ta över mig helt så jag skyndar mig att göra en macka och hoppas att det ska få mig att lyckas behärska mig sen. När jag inte är lika hungrig längre.

Men det är för sent. Hetsar i mig dom två bullarna som är kvar. Och 4-5 dumle medan jag bakar. Sen en noblesse när jag står och lägger på dom. Sen tre STORA dumlekakor när dom är färdiga.

 

Sen ångesten. Den överväldigande ångesten.

 

Och så står man där igen. Och hulkar över toastolen. Sminket rinner, jag hatar mig själv. Spya överallt. Fortfarande ångest när jag är klar.

 

Planen var en dusch och sen somna i hyffsad tid så jag tar mig upp och orkar göra nåt av dagen imorgon, få in rutiner igen. Nu skiter jag fullständigt i det, ska ut och damppromenera bort lite ångest istället.

 

 

 

Känns som att hela mitt liv rasar samman. Min häst är död och jag har precis fått veta att jag har en obotlig blodcancersjukdom fast det är ingen fara. Jag har blivit utsatt för min största mardröm - vara tvungen att lämna benmärgsprov.

Den här hösten har jag för första gången på jag vet inte hur länge (1 år? 2 år?) känt drogsug igen. Trodde att jag blivit fri för alltid från det. Att det gått så lång tid nu att jag släppt det. Helt. Så bara ploppade tanken upp i mitt huvud för två månader sen, slog dock bort den lika fort. Att faktiskt plocka upp kändes väldigt långt bort. Men nu är det som att det bara kommer närmare och närmare. Och det gör mig livrädd.

Pluggandet har gått åt helvete. Ännu ett misslyckande.

Och mitt i allt det här kaoset så fortsätter jag ligga med min kompis och beter mig samtidigt som en schizofren idiot mot honom. Mår dåligt över det men kan samtidigt inte sluta vara elak. Jag gör det liksom med flit för det blir för jobbigt. Klarar inte att han börjar komma nära. Då måste jag skapa ett avstånd igen. Sen går jag tillbaka och är där och geggar igen. Får ångest och skapar avstånd. Och så där håller det på.

 

Får ännu mer ångest av att sitta här och älta allting så nu måste jag ta mig ut och gå istället! Rensa skallen lite med musik på högsta volym i lurarna.