alwaysfat

Om en hästtjej som hamnat på villovägar bland droger, ätstörningar, självdestruktivitet och självförakt

eating isn't very chanel

Kategori: Ana/Mia

 
 
Funderade på att ta en heldag utan att äta i Karl Lagerfelds ära men var tvungen äta en halv banan före jag gick ut på stan för att inte riskera att svimma in public så att säga. Kände ändå att det var ett rätt viktigt mission jag hade idag - hämta ut mina ångestdämpande (som iof inte hjälper ändå men vem är jag att tacka nej till statigt knark?) och gå på clas ohlson och köpa ett fint litet kit med 3 knivskaft och hela 13 olika knivblad - skalpell, schablonkniv, precisionskniv o allt vad dom heter. Jag bryr mig inte så mycket om namnen, jag ska bara ta reda på vilken av dom som är bäst på att skära genom min arm.
Jag har alldeles nyligen börjat få Trombyl (blodförtunnande för er som inte visste) utskrivet på recept så har precis hämtat ut en burk med 100 tabletter. Känns nästan som ödet va? Bara att överdosera dom lite så kommer blodet rinna fint.
 
Nackdelen är att jag måste äta nånting när jag tar dom, annars kommer jag bara spy upp dom igen pga magkatarren. Så där sket sig också min fastardag. Svårt att prioritera vad som är viktigast, inte äta eller få i sig blodförtunnande? Tåls att klura vidare på. Har inte bestämt mig än. Vill inte äta men vill samtidigt se mycket blod.
 
Åt en halv macka och drack en proteinshake till frukost igår och sen dess har jag inte ätit nåt förutom den där halva bananen idag till lunch. Till frukost blev det detta;
 
 
Har inte druckit kaffe eller nåt annat som innehåller minsta lilla koffein på flera månader så tog bara en halv portion. Har börjat frysa så mycket, sådär som det blir när man slutar äta, och tanken var att det här skulle hjälpa till att kicka igång kroppen igen så jag fick lite värme. Funkade alldeles utmärkt och även en halv portion blev överdos för mig vilket jag uppskattade. Hjärtklappning, svettningar och ångest. Vill bara ha mer av dåligt mående nu, har tappat allt hopp om bättring så nu vill jag bara göra det värre så att jag äntligen kan få den där knuffen som till slut knuffar mig över kanten och avslutar allting. Låter det sjukt? Det är det, men jag längtar.
 
Fram tills dess ska jag ägna mig fullt ut åt massa självdestruktivitet, this will be fun!

Kommentarer

  • Sandra säger:

    Klickar in här ibland för att se nåt slags livstecken men började mer och mer tro att du faktiskt inte levde mer, men så skriver du så här 2 år senare. skönt att se att du lever!

    Svar: Ja tyvärr verkar jag hänga med än. Har faktiskt försökt vända på mitt liv och sköta mig senaste två åren. Varit drogfri, gjort behandling, jobbat stenhårt med mig själv osv. Så är därför jag inte uppdaterat här, all fokus har legat på att försöka vända skutan så att säga. Har inte hjälpt mig ett jävla piss för trots allt kämpande o all ansträngning så är jag ändå här nu o mår skit. Så nu har jag gett upp på livet! Det är uppenbarligen ingenting för mig.
    None None

    2019-02-22 | 22:40:15
  • Sandra säger:

    Vet hur det känns. Man försöker vända den där jävla skutan men hamnar ändå där nere på botten varenda jävla gång ändå. Leve självdestruktiviteten!

    Svar: <3
    None None

    2019-03-03 | 17:38:38

Kommentera inlägget här: