HATAR att vara sjuk!!! Ni vet dom där rakbladen som skär runt i halsen? Jag hatar dom, lämna mig ifred. Knarkar c-vitamin som aldrig förr men än har dom inte gett effekt.
Men hästen måste såklart tas hand om ändå. Plus att jag har hand om en kompis häst idag också då hon åkt på SIHS. Började kallsvettas och kändes som att jag skulle svimma när jag stod och mockade. Tycker hemskt synd om mig själv. I såna lägen kan det vara bra att flytta fokus lite och få perspektiv på saker.
Jag åkte och handlade på ICA efteråt. Utanför i kylan sitter en tiggare. Jag köpte en ost- och skinkmacka och en kopp varm choklad inne på affären och gav henne när jag gick ut. Hon blev glad och sa tack. Och sen gick jag och satte mig i bilen och körde hem, kom hem till min alldeles egna lägenhet på två rum och kök med en full kasse mat som jag handlat. Och inser att jag egentligen har det så sjukt bra och har ofantligt mycket att vara tacksam över. Bara att jag kan sitta här och skriva på en dator. Det är så galet hur orättvis världen är. Jag har så mycket och vissa har ingenting. Plötsligt kändes en liten förkylning som ett väldigt litet problem i sammanhanget.
Höll på frysa ihjäl om benen när jag var ute med hundarna så idag åkte täckbyxorna på. Köpte dom i våras och då var dom lite för stora - nu var dom för små. Fick på mig dom (om jag drog upp dom till naveln typ...) men vågade typ inte sätta mig ner för var rädd att dom skulle spricka. Haha. Fast det är inte ens roligt, men väljer att skratta istället för att gråta. Snacka om att jag blivit feeeeeeeeet. Bara sväller och sväller och sväller typ. Haha lite roligt dock. Dom var ju tighta men hade inga problem att få igen dom ändå. Sen knäppte jag upp dom och satte mig och åt frukost, och direkt efteråt när jag skulle ta på mig dom igen SÅ FÅR JAG KNAPPT IGEN DOM!!! Hahaha alltså jag hade liksom blivit ännu fetare av att äta frukost. Sen var jag ute och gick långpromenad med hundarna + syster i skogen och när vi kom tillbaka så satt dom betydligt mycket lösare. Några timmar och ett par kaffekoppar, cigg och toabesök senare så kunde jag ha dom nere på höfterna. Vadå pendlar fort? ;) nu har jag ju dock inte ställt mig på vågen för det törs jag inte men hade varit roligt att se om vikten också pendlade så mycket under dagen.
Nu ska jag sova, har precis betalat räkningar och det var inte jätteroligt direkt. Och fler veterinärräkningar kommer det bli... Gick inget bra när hon (veterinären alltså) var ut till hästen men det orkar jag inte skriva om nu. Grinade konstant i två dagar och sen har jag bara förträngt det. Knappt varit i stallet nånting förutom det jag måste göra varje dag (mocka & fixa maten).
Imorgon kommer hovis och slår på vinterskor och snösulor och broddar och hela rubbet. Lär ju inte heller bli billigt direkt...
Inte bloggat på gud vet hur länge och nu kommer det upp tre inlägg på en gång. Jag i ett nötskal. Har nog egentligen haft ganska mycket att säga men inte orkat sätta mig ner vid datorn och skriva.
I alla fall. Imorgon ska jag lämna blodprover. Gruvar mig som fan. Min lilla tid i svängen har sabbat alla mina vener. Som iof var värdelösa redan från början men sen har ju jag (och sjukvården också f.ö.) stuckit sönder alla mina bra ställen. Så nu är det ett jäkla tjorv varenda gång dom behöver ta blod från mig. Skulle bara vilja ta av dom nålen och göra det själv så hade det gått på en gång! Istället för att dom ska sitta och sticka mig hundrafemtio gånger i både armar och händer och sen till slut efter en halvtimme eller så Kanske lyckas träffa rätt. Dessutom är det jobbigt för att det drar igång saker i mig. Jag går liksom igång på det. Och så vill jag skjuta i mig. På fredag är det 1 år och 5 månader sen jag tog min sista sil.
Men det är bara görat. För sen, om proverna är ok osv, så kommer jag få börja med concerta. Och då ska jag bli smal. Då ska jag få motivation. För jag är så jävla less på att vara fet nu. På att ha gått upp massor på kort tid. På att känna mig klumpig och osmidig. På att inte kunna rida på ett sätt som jag skulle kunna om var smal. På att inte kunna sitta upp på en häst utan pall för jag är för tung och har för lite muskler. Trött på att vara trött.
Sen imorgon så kommer veterinären ut och ska kolla tänderna på hästen. Har ont i magen. Vet inte om jag vill veta domen? Ber till gudarna att allt ska se bra ut.
Hur har ni det då? Går in och läser hos er ibland men har blivit dålig på att lämna nåt slags avtryck. Hoppas ni inte har hunnit glömma bort mig.
Jag vill inte se hur världen ser ut, jag vill inte se hur äckliga människor kan vara. Kan man inte bara få blunda och må bra? Kan inte alla bara få må bra? Kan inte alla bara få bli sedda av samhället, få en trygg och bra grund att stå på? Få vara lyckliga? Varför ska det finnas så mycket hat och utanförskap? Det gör så ont att se hur trasig en människa kan bli som ett resultat av andra människor. Människor som talar om för en att man inte duger, att man är dålig och värdelös. Och man tror på det. Varför är det så lätt att tro på?
Nu blev det djupt. Jag vet inte, det bara blev så nu. Jag tänker lite för mycket för mitt eget bästa. Jag kan inte förändra världen. Jag klarar inte ens av att förändra mig själv.
