Funderade på att ta en heldag utan att äta i Karl Lagerfelds ära men var tvungen äta en halv banan före jag gick ut på stan för att inte riskera att svimma in public så att säga. Kände ändå att det var ett rätt viktigt mission jag hade idag - hämta ut mina ångestdämpande (som iof inte hjälper ändå men vem är jag att tacka nej till statigt knark?) och gå på clas ohlson och köpa ett fint litet kit med 3 knivskaft och hela 13 olika knivblad - skalpell, schablonkniv, precisionskniv o allt vad dom heter. Jag bryr mig inte så mycket om namnen, jag ska bara ta reda på vilken av dom som är bäst på att skära genom min arm.
Jag har alldeles nyligen börjat få Trombyl (blodförtunnande för er som inte visste) utskrivet på recept så har precis hämtat ut en burk med 100 tabletter. Känns nästan som ödet va? Bara att överdosera dom lite så kommer blodet rinna fint.
Nackdelen är att jag måste äta nånting när jag tar dom, annars kommer jag bara spy upp dom igen pga magkatarren. Så där sket sig också min fastardag. Svårt att prioritera vad som är viktigast, inte äta eller få i sig blodförtunnande? Tåls att klura vidare på. Har inte bestämt mig än. Vill inte äta men vill samtidigt se mycket blod.
Åt en halv macka och drack en proteinshake till frukost igår och sen dess har jag inte ätit nåt förutom den där halva bananen idag till lunch. Till frukost blev det detta;
Har inte druckit kaffe eller nåt annat som innehåller minsta lilla koffein på flera månader så tog bara en halv portion. Har börjat frysa så mycket, sådär som det blir när man slutar äta, och tanken var att det här skulle hjälpa till att kicka igång kroppen igen så jag fick lite värme. Funkade alldeles utmärkt och även en halv portion blev överdos för mig vilket jag uppskattade. Hjärtklappning, svettningar och ångest. Vill bara ha mer av dåligt mående nu, har tappat allt hopp om bättring så nu vill jag bara göra det värre så att jag äntligen kan få den där knuffen som till slut knuffar mig över kanten och avslutar allting. Låter det sjukt? Det är det, men jag längtar.
Fram tills dess ska jag ägna mig fullt ut åt massa självdestruktivitet, this will be fun!
När man precis hetsat i sig köttfärssås och bönpasta (den planerade middagen), två mackor med OST (inte enligt planen) OCH 4 hekto lösviktsgodis (definitivt inte enligt planen!!) när man dessutom varit på kalas tidigare på dagen och tvingats fika (försökte ta bara lite, känns ju som att nu spelar det inte så stor roll efter den här hetsen...) så ja... Då blir liksom ångesten för stor för mig att hantera. Så jag står över toastolen och hulkar så tårarna rinner och jag inte kan andas ens lite genom näsan längre. Så det känns som att jag ska kvävas där och då av mina egna spyor. Så mascaran man omsorgsfullt lagt på löses upp av salta tårar och rinner ut över halva ansiktet, kletas runt på ögonlocket så man knappt kan se. Inte se och inte andas, bara hulka - är jag nöjd nu?
Har inte varit ensam på jag vet inte hur länge, minns typ inte när jag senast sov i min egen säng. Bara full rulle, fullt upp hela tiden, för att inte hinna stanna upp och känna. Jag vill inte känna.
Så ikväll kom allting ikapp mig. Ensam hemma och med dåligt samvete över pluggandet som inte blivit av på hela veckan, fast jag redan från början låg tre veckor efter i planeringen. BAM. Ångest. Katastrof-panik-tårarna-sprutar-ångest. Allt jag försökt trycka undan och fly ifrån bara sköljde över mig med full kraft, kändes som att jag skulle drunkna, kvävas och dö. Så första tanken när jag börjat lugna ner mig lite från panikgråten? Att jag måste äta så nära ingenting som möjligt imorgon. För då kommer allt att bli/kännas bättre. I min sjuka hjärna... Ångesten har liksom INGENTING att göra med min kropp eller mitt utseende den här gången.
Ändå så är "sluta äta" strategin jag tar till för att hantera det. Hur sjukt är det egentligen inte att man kickar på det?
Känner att den här bloggen blivit sjukt tråkig och ointressant. Har liksom ingen motivation till att skriva just nu. Känner mig bara trött och orkeslös hela tiden.
Nu är jag dock sådär skönt trött, kom precis hem från stallet. Blev ett dressyrpass barbacka idag, fy tusan vad jobbigt det var! Tränade mycket lösgjordhet och tempoväxlingar på en rätt ofokuserad, stel och tittig dam men stundvis var hon faktiskt rätt fin.
Maten går... Sådär. Efter "hetsåterfallet" förra helgen så har det gått rätt tungt men jag kämpar och kaloriintaget är ändå helt okej, bara jag som skulle önska att det låg på ungefär hälften men det är när min extrema hjärna pratar. Egentligen, sett ur ett vettigt perspektiv, så äter jag rätt bra. Men det räcker inte för mig. Jag vill vara extrem. Jag vill ha resultat. Nu, nyss.
Orkar inte träna nånting öht pga tröttheten men jag rider ju och promenerar med hundarna varje dag så det blir ju nånting i alla fall.
Borde skriva i stegen nu men känner jag mig själv rätt så kommer jag skita i det. Duschen först i alla fall, vi börjar där.
Var och käkade lunchbuffé ute med syster och en kompis. Trodde det skulle gå bra med ångesten, det är ju ändå fredag, jag försökte att äta bara köttet och salladen (ingen potatis/pasta/bröd) och bla bla bla... Men nejdå!
På vägen hem efteråt kände jag ångesten komma krypande och den växte sig allt starkare så att så fort jag kom innanför dörren hemma gick jag in på toan och spydde upp allt. Vidrigt. Men skönt när det var över.
Försöka sköta sig igen nu då kanske?
Ska ta tag i att skriva det där mailet till min sponsor nu. Lovade egentligen att göra det igår men... Åh jag är bäst på att skjuta upp saker!
Hela dagen har varit som ett enda stort spykalas. Så vidrigt. Jag mår illa, klarar inte av att äta mer nu. Ska slänga glassen som är kvar. Nu är det back on track som gäller!
koffeinavgiftningen har gått åt helvete och jag har väl typ gett upp det där nu. Funderar på att ha en tjockisdag idag för syrran ville att vi skulle käka ute, sen ska vi spakväll och ja... Det kommer bli massa onyttigt där, det blir det alltid. Och jag orkar liksom inte hitta på bortförklaringar och låtsas och hålla på. Vill bara ha en kväll fri från alla såna tankar. Kommer jag få alldeles för mycket ohanterbar ångest om jag ger mig själv frikort idag?
Igår var en bra dag matmässigt. Åt lättkvarg, lättkeso och hallon till frukost och sen bara en naturdiet till lunch. Till middag blev det tre cocktailtomater och ett päron. Var så jääääävulskt hungrig när jag kom hem igårkväll men istället för att äta nåt så upprepade jag "waking up thin is worth going to bed hungry" tyst i huvudet som ett mantra och då gick det lättare att bara gå och lägga sig istället. Som en belöning för att jag var så duktig så bestämde jag att jag fick väga mig imorse, en riktig morgonvikt - naken före frukost. Det gick bra, gårdagens hunger gav resultat på vågen. Siffror kommer kanske i låsta lite senare.
Nu ska jag ut och gå med hunden, hörs senare. Puss
Åkte till en kompis efter spykalaset igår, drack kaffe och lämnade godiset där. Bra beslut. Sen åkte jag till stallet och var inte hemma igen förrän efter 7 och då kändes det för sent för att ställa sig och göra middag. Så jag drack bara en naturdiet and that's it för igår. Kändes lite mindre jobbigt att ha hetsat och spytt godis på morgonen då. Men bara lite.
Efter stallet så åkte jag hem o duschade o fixade till mig och mötte sen upp ett par kompisar på ett typ hippiecafé vi har här i stan. Ni vet ett sånt med liveband och grejer, igår var det rock- och blueskväll med massa elever från musikhögskolan. Det var faktiskt kul att ta sig ut för en gångs skull, klä upp sig, ta på sig högklackat, orka lägga bra underlag när man sminkar sig. Jag behövde nog det. Jag kan ju det där, le, se glad ut, skratta, prata, var lite jävla charmig för en gångs skull. Spela teater. Ibland gör jag det så bra att jag nästan tror på det själv. Fake it 'til you make it?
Godis måste ju vara bland det vidrigaste att spy upp. Tårarna rinner, snoret rinner och man tror att man ska kvävas emellanåt när en halvtuggad godis fastnar i halsen.
Det går inte så jävla bra nu.
Varför kan jag inte bara vara duktig istället så jag slipper det där äcklet? För att jag är inte värd att må bra, jag förtjänar att trycka skit i min kropp, jag förtjänar att plågas ovanför toastolen, förtjänar att kämpa för att få upp all skit igen.
Det går liksom bra i några dagar och sen går det åt helvete igen. Skärpning för i helvete. Har kvar massa godis. Ska åka till syrran och lämna det där tror jag. Eller nån kompis. Här kan det inte vara kvar i alla fall.
Åh den kommentaren. Den väcker så mycket känslor. Dels lycka - det går åt rätt håll, jag gör nånting rätt nu. Men samtidigt rädsla och panik. Neej inte redan! Folk får inte börja märka redan nu - jag har ju så lång bit kvar. Vill absolut inte att folk ska börja uppmärksamma vad och hur jag äter. Ingen ska få sätta käppar i hjulet för mig. Och så den där obekväma känslan. Vetskapen om att andra lägger märke till min kropp - studerar den och upptäcker förändringar. Usch jag vill bara gömma mig när jag tänker på det! Kan jag inte bara få vara osynlig?
Precis åkt skidor. Jag HATAR skidor. Speciellt mina skitskidor som är helt värdekassa. Men det är bra träning i alla fall så jag gör det ändå, plågar mig. Nu ska jag ta en joggingtur till gymmet, träna och sen jogga hem. Då känns det lite mindre jobbigt att jag blev tvungen att äta kinamat ute på restaurang idag med vännerNA. Dom hade INGET nyttigt på hela menyn - ingen sallad, ingenting! Såå himla dåligt. Det gick liksom inte att välja nåt nyttigt så jag slapp inte undan. Men åt bara jättelite ris och kanske hälften av kycklingen jag hade beställt. Jag gjorde det bästa av situationen och hade ingen möjlighet att spy efteråt så jag får helt enkelt försöka glömma och gå vidare nu.
svara på kommentarer osv. Men inte nu. Men jag uppskattar så otroligt att ni tar er tid att skriva! Puss!
Såg på melodifestivalen i lördags med ett par kompisar. Som hade med sig chips och godis... Kunde inte hålla mig så jag åt typ 5-10 godisar och lite chips och satt och försökte intala mig själv att det är okej att äta lite snacks på en lördagkväll. Men ångesten blev för jobbig... Det hade varit en så sjukt bra dag matmässigt före det där så jag gick iväg in på toan och spydde. Att försöka göra det utan att dom skulle höra var inte det lättaste... Hulka och hosta. Spya på toaringen, på golvet och på mina leggings. Var där inne alldeles för länge för att det ska verka normalt. Städa upp allt äckel, försöka få bort lukten med doftspray. Jag hoppas att dom inte fattade. Det är så vidrigt.
Men idag är en bra dag! Är hästledig idag så jag har redan hunnit med två långpromenader i solen med hundarna - livsnjutning och glädje på högsta nivå! Älskade odjur. Nu tänkte jag försöka ta tag i att storstäda lägenheten för det är galet välbehövligt och jag har för en gångs skull lite energi till övers så då gäller det att passa på.
Har varit vaken sen 5 imorse och det känns faktiskt sjukt skönt, man hinner få så mycket gjort. Råkade somna i soffan hos en kompis igårkväll när vi såg film så jag har sovit där i natt. Eller ja. Alltså jag intalar mig i alla fall stenhårt att vi bara är kompisar för det känns verkligen som att det är på den nivån och vi har ju känt varandra typ ett halvår nu utan att vara nåt annat. Men alltså jag vet inte, igår så låg vi och skedade i soffan (fast det fanns gott om plats för oss att ligga i varsitt hörn) medan han höll om mig och sen somnade vi så till filmen båda två. Vaknade runt halv 1 och då gick vi båda och la oss i hans säng och somnade om där för jag orkade inte gå hem. Men det kan man väl göra fast man bara är kompisar väl? Jag menar det var ju inte som att det hände nånting eller så. Mysa i soffan är väl alltid mysigt även med kompisar? Jag väljer att svara ja på den frågan. Det kommer inte bli nånting av det här, så mycket kan jag säga.
Hade tid på psyk idag igen. Så jävla besviken. Trodde faktiskt att hon kanske hade fattat lite grann. Men tydligen inte. Känns som att jag lämnat ut och blottat stora delar av mig själv helt i onödan. Vill bara ge upp nu.
Dom tror att boendestödjare och andra praktiska insatser kommer att få mig att känna mig mer nöjd och tillfreds med mig själv, att jag kommer få mindre ångest och bättre självförtroende/självkänsla.
Ska man skratta eller gråta?
Att nån kommer hem till mig regelbundet och tvingar mig att städa kommer väl för fan inte att få mig sluta trycka fingrarna i halsen så fort jag ätit nåt som jag anser som "olämpligt".
Alltså jag vet inte, jag känner bara för att kasta in handduken... "Du kanske får acceptera att du har mindre ork än normalt". Jaha. Så jag kommer alltså aldrig komma upp på en normalnivå. Jag vägrar leva resten av mitt liv såhär. Då vill jag inte fortsätta leva.
Orkar liksom inte ens kämpa längre.
Så nu har jag precis hetsat i mig nästan en hel pizza och en hel 100 grams chokladkaka. Och nu när nästa "to do" att dejta mr toilet. Spy upp hela min insida så kanske det blir bättre.
Men det är så lätt att bara spy när man vet att möjligheten finns. När man vet hur enkelt det är. Man har möjligheten att göra det man ångrar ogjort. Typ. Det är som att jag skulle kunna ta en sil, och sen ångra mig och suga ut drogerna från blodomloppet och det var som att ingenting hade hänt. Jag skulle ändå ha fått uppleva den underbara kicken men sen när jag ångrade mig så var det bara att göra det ogjort och så var allt lugnt igen. Jag skulle inte längre vara hög, bara ha kicken i färskt minne. För jag vill ju egentligen inte vara hög, det är bara kicken jag vill åt. Känslan när man skjuter i sig en fet jävel. Åh... Önskar att det vore möjligt.
Blev svamligt i vanlig ordning. Så samma sak kortfattat; Jag har precis spytt upp innehållet i magsäcken och jag är drogsugen.
Känner bara... Ångest. Vet inte varför, känner mig lite less på livet. Grymt less på NA. Det är möte på en halvtimme och jag har inget annat inbokat men jag känner verkligen inte för att gå dit. Vad fan ska jag dit och göra? Jävla idioter... Sitter bara och stör mig på en massa och räknar ner tiden tills det är över och jag får åka hem.
Köpte hets när jag var och handlade idag. Man kan ju undra vem det är som är idioten här. TVÅ paket ben&jerrys glass, en chokladkaka och naturgodis. Så jävla dumt. Vill inte ens äta det just nu, vill liksom bara ha det hemma av nån sjuk anledning. Jag orkar inte med det här nåt mer...
Var på psyk igen förra veckan. Berättade om mina sjuka tankar om mig själv och kring mat. Har gått och hållit inne på den informationen ända sen utredningen startade i höstas. Det känns... Sjukt läskigt! Jag vet inte vad konsekvenserna av det kommer bli eller om jag ens vill ha hjälp med det men jag är bara så jäkla trött på att må såhär. Orkar inte fortsätta.
Jag är sååå nervös inför nästa träff som är på en vecka. Vad kommer hon säga? Kommer hon försöka dra ur mig mer information? Jag har ju trots allt berättat långt ifrån allt. Och allting om mina erfarenheter i drogernas värld har jag såklart inte sagt ett knyst om. Och det kommer jag inte göra heller, vill absolut inte ha en missbrukarstämpel i mina journaler så jag inte kan få utskrivet varken lugnande, sömnmediciner eller smärtstillande i framtiden.
På tal om nåt helt annat så är det superfint väder idag! 7 plusgrader och strålande sol :) Ska nog försöka ta mig ut på långpromenad med odjuren snart. Hade egentligen planerat att käka lunch på stan med en kompis idag men... Jag är inte ens sugen faktiskt och då känns det som sjukt ovärda kalorier och ångest.
Blogg.se har bara buggat med mig senaste dagarna, någon annan som haft problem med det? Tar mig inte in på mitt konto och när jag väl gör det så buggar det bara sönder allt så jag inte kan skriva nåt inlägg ändå. Får väl se om det här blir publicerat eller inte. Aja.
Misären bara fortsätter. Magsyran fräter i halsen och det smakar spya i munnen. Det är så jävla äckligt och jag hade inte tänkt göra det men det bara hände. Jag vet inte vad jag ska säga. Det är som ett krig i min hjärna minuterna före jag står och hulkar över toastolen.
- Kom igen, gör det nu bara! Äckel, fetto.
- Nej stå emot! Det är så destruktivt, gör inte så mot dig själv. Försök omdirigera tankarna en timme tills det gått över.
- Men för helvete ge dig nu moralkärring, jag ska ju bara spy upp det översta, det som trycker på, det där sista som gör att jag inte kan andas. Det är bara lite, det gör inget. Det räknas knappt.
- Du vet hur det alltid slutar... HELA magsäckens innehåll i toan, inte bara det lilla översta.
- Spelar ingen roll, jag pallar inte det här. Fixar inte att hantera känslan av att vara mätt. Måste göra nåt åt det NU! Panik.
När man väl halkat in på den dåliga banan är det så lätt att bara fortsätta där... Så. Hets idag igen. Glass, lätt att spy upp. Fick upp lite mer än bara just hetsen men när man ändå håller på så kan man lika gärna fortsätta tills allt ligger i toastolen.
