När jag saknar dig extra mycket så brukar jag ringa dig. Självklart så vet jag ju att du inte kommer svara, du sitter ju inne några månader till. Men du har pratat in ett personligt meddelande på röstbrevlådan. Åh det känns så underbart att höra din röst, om än för bara några få sekunder. Kan ringa flera gånger i rad även fast jag har lite pengar på telefonen. Fan vad jag saknar dig. Önskar jag kunde säga att du lämnade mig oberörd, att du är en idiot och att jag aldrig mer vill se dig. Så enkelt det vore då! Men jag kan inte det.
Jag både längtar och fasar för den dagen du muckar från fängelset. Vad kommer hända då? Hur mycket hatar du mig? Kommer du överhuvudtaget bry dig om min existens? Eller kommer du bara låtsas att jag inte finns? Kommer du vilja hämnas för att jag gav dig 1 år och 2 månader? Borde jag vara rädd för dig? Jag är rädd. Men jag vill ändå träffa dig när du kommer ut. So what om du dödar mig? Det är det värt bara jag får se dig igen. Vet att jag borde hålla mig undan men jag vet redan nu att jag inte kommer kunna det. Jag önskar bara att jag visste hur du kommer att agera. Love is blind.
Så jävla down igen. Jag hade bestämt mig, visste inte ens om det själv förrän hon ringde och försökte ge mig dåligt samvete. Det förklarar varför jag mått lite bättre på senaste. Men nu är allt åt helvete igen, vet inte vad jag ska göra. Vill inte mer, orkar inte mer. Men jag vet inte om mitt samvete pallar att avsluta allt efter det där? Men åh så skönt det skulle vara. Jag är verkligen less på livet nu. Allt känns bara skit. Jag vill inte fortsätta. Jag vill bara somna in och aldrig mer vakna upp. Jag hade ju bestämt mig för det och åh så bra det kändes. Men nu vet jag ingenting längre.
Drömde om Mr X natten till igår. Helvetes jävla skit. Jag vill inte bli påmind, vill bara glömma. Varför åh varför har jag fortfarande inte kommit över han? Jag kan liksom inte fast jag försöker så jävla mycket jag kan. Vill bara att det ska vara vi två igen. Ibland kan jag tänka att det skulle vara värt det. Han får slå mig hur jävla mycket han vill, det är så jävla värt det bara jag får vara med han! Jag vet att det låter sjukt men det är så det är. Fysisk smärta kan jag ta men det här är fan outhärdligt. Att gå omkring och sakna, längta och gråta hela jävla tiden. Jag pallar inte mer. Jag älskar dig så jävla mycket. Och jag hatar dig för att du har gjort det omöjligt för oss. Jag hatar mig själv för att jag har gjort det omöjligt för oss att vara tillsammans. Hade jag inte satt dit dig så hade vi kanske kunnat vara tillsammans. Jag vill så gärna förklara för dig hur det var, att jag egentligen inte alls ville vittna eller berätta nånting, att det var dom som tvingade mig och övertalade mig att göra det. Men jag har inte ens vågat prova ringa dig för jag vet att du inte vill prata med mig. Åh vad jag saknar att höra din röst. Saknar din värme, saknar alla gånger vi låg och myste i soffan, saknar när jag somnade i dina armar, jag kände mig så trygg... Och sen visar det sig att du skulle bli den som gjorde mig illa. Fan vad jag hatar att jag älskar dig. Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig. Det värsta är att du förmodligen aldrig mer vill se mig, jag har förstört allt. Jag vet att du hatar mig. Men jag hoppas verkligen att du någon gång tar tag i ditt liv och bli lycklig.
Nu blir de lösen på bloggen. Ska fixa det imorgon, är för trött nu. Ni kan ju se det som en sista chans att lämna en kommentar före jag hinner sätta lösen - annars får ni inte längre läsa bloggen. Och det vet jag att ni vill! ;)
Ni som läser min blogg, vilka är ni egentligen? Finns det någon av er som läser här regelbundet eller är det nya personer som klickar in sig varje dag? Finns det någon av er som vet vem jag är eller känner mig på riktigt?
Haha hade besöksrekord igår, kan det bero på inlägget om min sjuka helg? Blir lite så där smått nervös nu att kanske ändå nån jag känner har råkat hitta hit? Kanske ändå inte borde skriva ut så där personliga saker på bloggen. Men var tusan ska jag då kunna skriva av mig fritt? Får väl skaffa en dagbok med hänglås. Fast nej... Det är inte riktigt min grej. Jag får helt enkelt hoppas på att ni som läser det här inte har någon aning om vem jag är!
Men ökar besöksstatistiken mycket så kanske jag måste börja ha lösenord för att man ska kunna klicka in på bloggen...
Blev party i fredags, först inflyttningsfest hos en bekant och sen när polisen kom dit för andra gången så var vi ett litet gäng som drog vidare och styrde upp en efterfest. Det var dock inte mycket till efterfest, dom flesta for hem ganska fort, värdparet somnade (den ena i sängen och den andra på soffan) så till slut var det bara jag och en kille som vi kan kalla X som var kvar där och fortfarande vakna. Vi stod och surra ett tag, känner han inte direkt sen tidigare men vi har gemensamma kompisar, bland annat så är han kompis med min bästa kompis, han känner mitt ex osv så jag visste att han brukar knarka ibland. Efter att vi pratat ett tag kom vi in på droger, jag nämnde att jag hade lite meph hemma i lägenheten och eftersom jag bara bodde ca 50m bort och festen vi befann oss på var död så bestämde vi oss för att gå hem och dela på det.
Var alldeles för full för att kunna sticka ordentligt men på tredje försöket fick jag iaf svar. Åh vad jag älskar att se blodet rinna in i sprutan och sen trycka in lösningen i armen för att sen sekunderna senare överväldigas av euforin. X som inte skjuter utan tar det i näsan peakade nog samtidigt som mig ändå eftersom det tog sån tid för mig att få i mig skiten, haha. Trodde inte att det skulle ge så mycket av det lilla jag hade kvar, hade räknat med att själv skjuta i mig allt men nog fan hände det grejer alltid. Kände den välbekanta värmen sprida sig i kroppen och leendet på läpparna. Så jävla underbart!
Kåt som man blir på meph så tog det så klart inte länge innan vi var all over varandra. Inte alls det som var meningen men ni som testat skiten vet vad jag menar, det gick inte att hålla sig och vi såg heller ingen anledning till att göra det. Medan vi som bäst stod och hånglade kom jag på att jag var orakad och smet in i duschen för att fixa det. Resten är ganska suddigt. Hade för mig att jag klädde av mig i badrummet när jag gick dit för att raka mig men dagen efter hittade jag mina kläder utspridda över halva lägenheten, mellan sängen & soffan. Jag måste då alltså redan ha varit naken när jag gick i duschen?
Ni som har lite kunskap om centralstimulerande droger är nog bekanta med begreppet tjackballe. X hade dock viagra hemma så det löste vi genom att gå hem till han och fortsätta där. Två piller senare hade vi helt vilt galet sex i flera timmar. Tror seriöst att jag har fått skavsår i muttan. Ni vet det där med att bli våt funkar inte riktigt så bra det heller när man är hög. Och inget glid hade vi heller, bara lite hudlotion som tog slut ganska fort.
Helt sjukt att jag sitter och skriver det här på en blogg som vem som helst kan se! Haha. Men det är ju det som är poängen med den här bloggen, jag ska kunna skriva precis vad jag vill. För det är ingen som vet vem jag är. Älskar att ha en blogg som ingen vet om!
Nu råkar det ju faktiskt vara några få som läser den här bloggen men jag hoppas ju verkligen att det inte är någon som jag känner eller som vet vem jag är? Men det tror jag inte. Har inte sagt till någon vad den här bloggen heter och inte skrivit ut den nånstans på någon användare som kan kopplas till mig. Enda stället där jag har outat bloggen är på ana/mia sidan och är mitt acount också anonymt, har inte sagt mitt alias till någon. Men man kan ändå bli lite paranoid ibland och tänka att fan tänk om någon jag känner skulle hitta min blogg?? Men det känns inte som så stor risk.
Blev ett väldigt långt inlägg men då har ni ju läsning för ett tag framöver...
Borde egentligen skriva jobbansökningar nu om jag inte ska vara helt pank i sommar men... äh jag tar en liten paus för att blogga!
Fick ju en tid på UM i fredags så jag har faktiskt varit dit nu och pratat med någon kurator där. Men jag vill ha en riktig psykolog, vanliga kuratorer får ju inte skriva ut antidepp och jag behöver verkligen det! Ska hursomhelst inte dit igen. Nu har jag testat som alla har tjatat om då kan dom ju vara nöjda nu. Jag vill inte gå dit jag vill bara gå ner mig ännu längre ner, jag vill fortsätta förstöra mina armar, inte äta och bara knarka ner mig. Fast jag skulle ju sluta med droger? Ja whatever, "ångra aldrig någonting du gjort som fått dig att må bra" heter det ju. Och jag mår bättre av att göra alla dom där sakerna! Eller mindre dåligt i alla fall. Mindre ångest. Nu när jag haft "uppehåll" och varken tagit droger eller skurit upp armara och ätit normalt ett par månader (eller ja, jag tog ju meph i påskas men förutom det) så mår jag sämre än någonsin. Så varför ska jag då sluta med det? Om det bara får mig att må ännu sämre? Ångesten måste ta vägen nånstans och det där är mitt sätt. I'm not gonna stop. I'm going for size zero - to start with... Borde aldrig ha lämnat ana över huvud taget men nu är jag tillbaka på banan.
I want to be so thin there is no room for pain.
When I walk in the snow I want to leave no footprints
When you're as thin as air, you're almost perfect
The most important thing in the world is what you see in the mirror
Nothing tastes as good as thin feels
If you aren't thin you aren't attractive
Being thin is more important than being healthy
You can never be too thin
Being thin and not eating are signs of true will power and success
When you start to get dizzy and weak you're almost there
The thinner the winner Vem vill bli ihågkommen som den feta flickan?
Ingen gillar ett fetto
Att inte ha en perfekt kropp tyder på att man inte har ett perfekt inre
Varit i stallet idag för första gången på flera veckor och pysslat med min älskling. Åh vad jag har saknat hon! Och nästan all vinterpäls hade hon hunnit tappa också. Så fin, så fin... Måste börja fara dit oftare, iaf 3 gånger i veckan! Saknar hon så himla mycket och jag blir alltid på bra humör av att vara med hon. Min finaste fina lilla häst! <3
Kan knappt gå. Trapporna är en mardröm. Härligt - då känner man att man lever och att man för en jävla gångs skull gjort något bra!
Fester, fester, fester och mera fester. Så många inbjudningar till olika evenemang nu den här månaden och massa kompisar som alla sliter i en och vill ha med en ut på olika ställen hela tiden. Men jag är pank. Har fan inte råd att gå ut på krogen! Har inte råd med någon hemmafest heller för den delen. Alla mina pengar går just nu åt till min nya lägenhet, till att flytta, hyra bil + släp, köpa tråkiga men nödvändiga saker så som diskborstar, städgrejer, förvaringslösningar osv. Dessutom vill jag inte ens gå ut. Vill bara vara hemma. Är så less både på att vara full & hög. Jag vill vara vid mina sinnes fulla bruk och tänka klart, inte vara galen och göra en massa saker som jag inte borde och som ger mig världens ångest dagen efter. Visst man kan gå ut nykter, men ärligt. Hur jävla kul är det egentligen? Inte alls om ni frågar mig.
Har fått en tid på UM på fredag hos nån jävla kurator där. Vill inte gå dit. Men har inte bestämt mig än hur jag ska göra. Ska jag avboka så måste jag göra det senast torsdag morgon annars kostar det 100:- Åh jag vet inte vad jag ska göra. På ett sätt vill jag ju må bättre men samtidigt inte. Svårt att förklara. Ja ja jag får se hur jag gör...
Jag är så jävla less på att vara hög, det är inte kul längre. Och alkohol är helt värdelöst om man testat drugs och vet hur bra man kan må. För det var så jävla kul i början, de första gångerna. Nu är det inte det längre. Det är tråkigt. Jag vet precis vad som kommer hända, hur jag kommer bli & känna och det som brukade vara underbart är nu bara... Boring. Jag är less på att vara hög som ett jävla hus på krogen och skämma ut mig på dansgolvet. Dansa från 11 på kvällen till 2-3 på morgonen. Och det är ju inte så att jag står och dansar som alla andra så jag smälter in i mängden och ingen tänker på det. Jag är helt jävla galen på dansgolvet, jag står verkligen ut om man säger så... Dessutom ska jag alltid upp o dansa på scenen om det finns en sån vid dj-båset. Så att alla ser. Fan jag blir helt jävla fucked up av knark. Sen vaknar man dagen efter. Med sönderbitna kinder & tunga. Med värkande & uppsvullna armveck, sönderstuckna. Men fötter som värker så man inte kan gå. För tack vare drogerna så känner man inte att fötterna är döda efter 15min dansande i 10cm höga klackar. Nej man fortsätter dansa i 3 timmar till. Skiten kommer dagen efter. Tillsammans med en fet jävla avtändning. Då mår man inte som en kung längre.
Jag har alltid tyckt att det är värt det. Man har ju så jävla kul! Men nej... Jag är less på droghelvetet. Vill inte knarka mer. Aldrig mer. Men jag ska inte säga aldrig mer för jag vet så väl att jag kommer att partydroga igen. Men från och med nu kommer jag dra ner rejält på det. Kommer bara unna mig det vid väldigt speciella tillfällen. Bara ett fåtal gånger per år.
