...så är det inte så jävla bra. Behöver ett svartjobb typ. Fast hur skulle jag orka med det? Det skulle jag ju inte. Men går fan under snart. Tur jag inte knarkar i alla fall för det hade jag verkligen inte haft råd med!
Skulle ju höja concertan till 36 mg. Men jag har ju fan inte råd att hämta ut mer. Och håller jag mig till 18 mg så räcker dom hela månaden tills jag får pengar nästa gång. Jävla skit vad jag hatar att vara fattig!!
Lägsta dosen än så länge, 18 mg. Ska nog höja på måndag. Men vet inte, har inte bestämt mig än. Jag blir i alla fall inte hög på dom och det är ju skönt. Tog dom strax före halv 8 imorse och så var jag uppe en stund, sen gick jag och la mig i sängen och lyckades somna och sova en timme haha. Så nej hög blir jag definitivt inte. Tyvärr känner jag inte så mycket effekt än heller. Lite skillnad är det ju men ingen "wow-känsla" direkt. Märker att jag är mer uppmärksam när jag kör bil och jag kan lyssna när folk pratar och faktiskt höra vad dom säger. Tankarna flyger fortfarande iväg ibland men inte alls lika mycket.
Men jag saknar den där motivationen att ta tag i saker och få dom gjorda. Typ diska, tvätta, städa, laga mat osv. Det är inte riktigt lika jobbigt men det tar fortfarande emot enormt mycket och tar flera timmar att komma igång.
Så jag tänker att om jag går upp till 36 mg så kanske det blir ännu bättre. Ger mig lite mer energi och ork.
Nu ska jag ta och stuva in alla fyra hundar i bilen och åka ut i skogen och ta en promenad. Är alldeles för många minusgrader för att det ska bli någon lång prommis men ut ska vi i alla fall och lite är ju bättre än ingenting.
I fredags så träffade jag min nya samtalskonstakt på psyk för första gången. Och alltså med tanke på hur många jag haft så har jag väl gett upp hoppet lite egentligen. Den här nya skulle dessutom vara en manlig. Kände mig sjukt skeptisk. Har alltid sagt förut att jag vill ha en kvinnlig. Men den här gången valde jag inte och nu blev det han. Och jag har hört talas om flera som också sagt att dom ville ha en kvinnlig men så fick dom en manlig och det har blivit jättebra. Nu törs jag inte säga så mycket eftersom jag som sagt bara träffat han en enda gång men alltså känslan jag fick när jag varit där var typ "äntligen!". Äntligen någon som fattar. Som förstår och som vill hjälpa. Som lyssnar och tar en på allvar. Och det var så himla skönt. Och jag hoppas så himla mycket på det här nu att jag kommer bli typ förstörd om det visar sig att det här kommer bli som med alla andra jag haft. Jag vill verkligen att det ska funka den här gången. Det känns lite som mitt sista hopp inom terapi typ.
Idag var jag och hämtade ut concerta på apoteket så imorgon börjar jag med den. Ska bli... Spännande! Jag vet inte riktigt vad jag har att vänta mig av den. Vill inte ha för stora förhoppningar och så bli besviken. Så jag går in i det helt förusättningslöst och så får det bli som det blir.
Annars då? Fullt upp. Ska iväg på ridlektion strax och sen efter det har jag stalljour. Bleh. Så less på alla stalljourer. Ska bli helt gudomligt skönt när jag flyttar hästen till nya stallet i slutet av februari! Längtar.
Börjar bli rätt less på att aldrig kunna somna på kvällarna. Jag har ändå klarat mig rätt bra sista typ året utan några meds alls men nu funkar det fan inte längre. Tog propavan här för nån kväll sen men det hjälpte ju inte ett dugg. Så jag tog lite mer - hjälpte inte heller. Tog ännu mer. Men icket. Kunde inte somna. Skumt för jag brukar ändå kunna somna på propavan det enda jobbiga är att jag blir så trött dagen efter också.
Men nu vill det sig tydligen inte längre. Ska ringa psyk imorgon och be dom skriva ut stilnoct. Måste få till sömnrutinerna.
Hehe jag är lite vinlullig känner jag. Mys. Drack ett par glas rödvin i soffan när jag kom hem från kvällsjouren och sen fyllde jag upp glaset och tog med det till sängen. Och här ligger jag nu och väntar på jb. Men lär nog gå lätt att somna nu när jag har lite alkohol i kroppen!
