Fick lönen idag - drygt 9300:- för två veckors arbete fast jag inte ens gick heltid dom flesta dagarna. Rätt sweet ändå! Har inte bestämt mig för vad jag ska göra med dom än, men är rätt sugen på att lägga undan och spara till min bröstoperation som jag ska göra så fort jag nått min målvikt och får råd. Ska ju sälja bilen också och köpa en billigare + att jag mest troligt får jobb i sommar också och då räknar jag med att få ut i alla fall 15 lax. Så det är inte mycket till jag behöver spara för att ha råd med den! A W E S O M E !
Jag kommer säkert få jättefula och hängiga bröst när (om?) jag går ner i vikt :(
Ska pallra mig in i duschen nu och sen göra mig klar och åka på möte, Inte varit där sen i söndags så det kan nog vara välbehövligt. Hörs sen, puss
Var all min energi tar vägen?? Heeelt slut idag också. Orkar ingenting. Råkade somna på soffan en timme, gick verkligen inte att hålla sig vaken. Sov 4 timmar natten till igår, var uppe sen 6 på morgonen, sov ingenting under dagen men lik förbannat kunde jag inte somna på kvällen. Vad är det för fel?!
Får jag inte sova i natt heller så vet jag inte vad jag gör...
Har varit så jäkla trött hela dagen. Eller dom senaste dagarna snarare. Tror jag har spöken i min lägenhet som tar all min energi! Haha tror ni på sånt? Jag gör faktiskt det.
Idag har jag varit på långprommis med hundarna och sen hälsat på syrran och ätit fruktsallad där. Mys! Nu måste jag ta och städa lägenheten lite för imorgon ska jag ha en ny hund och då vill man ju gärna ge ett bra intryck... Inte för att det är så överdrivet stökigt men ja. Det är inte överdrivet välstädat heller direkt.
Orkar knappt hålla ögonen öppna så det är väl bara sätta igång nu då...
Jag har ju egentligen inte fått så stora konsekvenser av mitt knarkande, jag har kvar min egna bostad och har inte dragit på mig annat än studieskulder.
Men en sak som 90% av alla sprutnarkomaner har, det är ju hepatit C. Jag har alltid varit extremt noga med att aldrig dela verktyg (sprutor alltså) med någon men fan, hur bra koll har man egentligen haft alla gånger? När det ligger ett 30-tal pumpar och kanyler på bordet, har man verkligen varit exakt säker på vilken som är ens egen då? Och fan, det kan ju till och med räcka med att man drar upp vatten i sprutan ur samma vattenglas som en som är smittad - och det har jag gjort. Så risken finns ju faktiskt att jag kan ha fått det. Den är liten men den finns.
Så i tisdags var jag och lämnade blodprover för att kolla det. Har skjutit upp det alldeles för länge men nu är det alltså gjort. Så nu går jag bara omkring och väntar på beskedet. Domen.
Jag är fan livrädd. Jag Borde inte ha det. Men jag Kan kanske ha det ändå. Det går ju att behandla med interferon men hur kul är det? Det är ju i det närmaste att jämföra med cellgifter så man kan ju må hur dåligt som helst av det.
Jaja, onödigt att gå händelserna i förväg, svaret lär ju komma nästa vecka så det tar jag då. Ni får såklart veta så fort jag får det ;)
Ni är ju helt otroligt gulliga! Blir så himla glad när jag loggar in här och ser alla fina kommentarer, dom betyder mycket ska ni veta! Har egentligen inte alls någon ork över för att blogga nu men jag ville bara säga det. Ska svara på kommentarerna imorgon för nu måste jag sova, upp tidigt imorgon. Går bara in och godkänner & publicerar lite snabbt innan jag uppsöker sängen. Godnatt! ♥
Har inte tagit ett återfall. Än. Men det är jobbigt fortfarande. Fast det är lite lugnare nu än det har varit senaste tio dagarna så det är skönt. Jag klarar det här, jag kommer ta mig igenom det.
Ååh vad jag längtar tills det har gått ett år så jag får knarka igen!! Men först måste jag fixa det här. Bevisa att jag inte är en beroende.
Nu är det jobbigt. Nu är det förbannat jävla jobbigt! Vill bara knarka. Jag klarar inte det här, det går inte. Pallar inte. Vill bara ta en liten promenad till kranen. Komma hem med en påse, göra iordning en fix och skjuta i mig. Nu, nyss! Det här går inte.
Vaknade och insåg att jag måste försöka börja bryta min isolering så en fika på stan med en kompis kändes som en bra idé. Klä på sig nåt annat än mjukisbyxor, sminka sig och ta sig ut bland folk på stan.
Men nej så blev det såklart inte. För ingen jag frågade var på. Den ena skulle till stallet, den andra hade svärföräldrarna på besök. "kommer förbi dig senare istället". Jaha. Så jag fortsätter väl isolera mig hemma i lägenheten istället då. Det är ändå nästan 30 minusgrader ute så det kanske är lika bra.
Ska fortsätta nöta SOA nu och sen kanske börja kolla igenom första säsongen av nybyggarna. Såg första avsnittet av andra säsongen i förrgår och alltså man börjar fan må dåligt av att se det... Har jag verkligen varit i dom där miljöerna? Var det så illa? Usch.
Kom hem från möte för en liten stund sen. Välbehövligt! Har en hel del jag skulle vilja skriva om men känner mig totalt utmattad mentalt så det får bli en annan gång. Nu ska jag bara slänga mig i soffan och se sons of anarchy resten av kvällen :)
När det känns såhär så borde jag fara på möte och få lite lugn och sinnesro. Istället så stannar jag hemma och sitter och plågar mig själv genom att kolla på sånt jag inte borde. Men det är porr för mig. Känsliga läsare varnas men vill ni veta vad jag menar så klicka här, här, här eller här. Eller här.
Det är nog inte många som uppskattar sånt här men Jag gör det, helvete också. Får världens sug och vill bara ha, ha, HA! Nästan så man blir kåt. Knarkkåt i alla fall.
En dag i taget. Andas in. Andas ut. Känn lugnet. Det är bara för idag du behöver kämpa. EN dag. Alla klarar av en dag av prövningar. Imorgon är imorgon - det beslutet tar jag då. Men idag ska jag vara nykter. Bara för idag.
Bara neeej. Orkar inte med den här dagen, kan den inte bara dra åt helvete? Den började dåligt och har bara blivit sämre. Har inte varit på möte sen i fredags så jag Borde verkligen pallra mig dit idag men jag orkar inte. När man behöver det som mest så orkar man inte. Vill bara isolera mig istället, stanna hemma och tänka fula tankar om mig själv, trycka ner mig själv ännu mer. Spotta och pissa på mig själv mentalt. Påminna mig om hur oduglig och fel och äcklig och fet och konstig jag är. För det är i alla fall nåt jag är bra på.
Varit vaken snart två timmar redan. Skulle ge typ vad som helst för att få somna om! Men måste ta mig i kragen och gå ut på långprommis med hundarna i kylan. Så jäääkla kallt idag, kommer frysa ihjäl.
Sen har jag tid på psyk för utredningen kl 10 och det brukar ta typ två timmar, sen ska jag vara hos ortopeden 12.40. Blir länge för hundarna att vara ensam, känns inte så bra. Men har inte mycket till val och jag vet ju att dom är van och kan vara ensamma båda två.
Börjar för övrigt få lite hästabstinens! Har inte ridit på nästan en månad nu och längre lär det bli för armen är då långt ifrån bra...
Var och handlade med syrran idag så nu har jag bunkrat upp med micromat så jag ska klara mig hela veckan. Känns förjävligt men jag kan ju inte laga egen mat som det är nu och det är ju i alla fall bättre än onlinepizza. Och äter jag bara en om dagen så blir det ju inte så farligt många kalorier heller. Det är en nödlösning och den är inte optimal men det är den enda jag kan komma på. Förhoppningsvis är jag inte invalid så länge till. Har tid hos ortopeden imorgon så får väl se vad dom säger där.
Kan inte laga nån mat med skadad arm så vad gör jag? Jo stoppar i mig typ ALLT onyttigt jag har hemma. Choklad och chipsrester från igår när en kompis var här. "jag beställde i alla fall inte hem mat från onlinepizza" jaa men vad duktig jag är då. Idiot. Ingen pizza på en dag, ska det föreställa nåt bra eller? Orkar inte med mig själv.
Drogsugen som fan är jag också. Vill bara skjuta i mig en fet jävel. Plågar mig själv genom att sitta och kolla på klipp på youtube med injektionsscener också. Inte direkt som att jag blir mindre sugen av det! Fy faaan vad jobbigt allt är idag. Och igår var likadan. Men bara för idag. Jag ska fan klara det här. Jag ska inte knarka.
På tisdag har jag varit knarkfri i 7 månader. Som längst har jag varit ren i 7,5 månader. Och jag hade en riktigt jobbig kris där vid 7 månader. Men jag tog mig igenom den först innan jag bestämde att jag fick knarka. Men nu är jag alltså där. Där jag krisade senast. Och på bara drygt två veckor så har jag varit drogfri längre än någonsin tidigare. Det är läskigt as hell, hur fan ska jag klara det här? Hjääääälp för i helvete.
Men förra gången hade jag inte NA. Inbillar mig att det kanske kommer göra skillnad.
Tänker elaka tankar om mig själv. I stil med "är man så jävla fet att man får en fraktur i armbågen när man tar emot sig när man ramlar så borde man typ ta livet av sig eller i alla fall sluta äta helt." Lite så går tankarna. Det är för att jag är så jävla fet som jag skadade armen. Att det är naturligt att det kan hända när hela kroppsvikten tas emot av en enda kroppsdel finns inte med på kartan. Jag är fet och förtjänar ingenting bra.
Mitt nyårslöfte om att börja bli lite snällare mot mig själv går inget vidare...
Vad skulle jag göra utan alla NA-möten? Precis hemkommen efter ett nu, fylld av ny energi och massa kärlek. Fantastiska människor!
Efter acceptansen att jag inte behöver några tramadol för att ta mig igenom den här smärtan så blev det faktiskt bättre. Jag har inte längre lika ont. Det är såklart fortfarande sjukt jobbigt och jag sover dåligt på nätterna pga smärtan men det är hanterbart. Drogsuget är inte alls lika påtagligt. Hade någon erbjudit mig morfin och ett par verktyg i tisdags så hade jag inte tvekat en sekund, jag hade suttit där med nålen i armen fortare än jag hade hunnit säga nodda. Idag hade jag tackat nej. Och det är jag så jävla glad och stolt över.
Det var en fraktur i armbågen i alla fall. Det ont som in i helvete. Blev erbjuden mer tramadol. Tackade nej men grinade när jag gick därifrån. För jag vill fan inget hellre än att trycka i mig MORFIN! Bläää fy fan för alla jävla prövningar...
Klantade mig igår och ramlade i hallen, tog emot mig med armen så den blev pajj. Tar ont som faaan men skulle leka tuffing så orkade inte åka in till akuten. Trodde att det skulle vara bättre idag men icket! Skrek rakt ut när jag råkade röra armen lite när jag låg i sängen. Så idag fick syrran skjutsa mig till akuten i alla fall. Det syntes dock inget på röntgen så fick åka hem igen med rådet att hålla armen stilla några dagar och knyta en mitella av en halsduk.
Fick även med mig några tramadol hem. Skakade i hela kroppen och gråten var inte långt borta men lyckades i alla fall samla ihop nog mycket styrka för att ta mig till ett möte direkt efteråt och berättade för en med lång drogfri tid så han tog hand om dom åt mig. Slängde dom i toan och fick mig att trycka på spolarknappen. Det kändes förjävligt men jag gjorde det. Jag är drogfri idag också. Bara för idag.
- hålla mig nykter i sex månader (fram till den 1 juli)
- skaffa en sponsor inom NA
- börja jobba i stegen, göra klart i alla fall steg 1
- gå på så många NA-möten jag bara kan fram till 1 juli
- försöka fokusera på att må bra och jobba med mig själv
- sluta med ALLA lugnande och sömnmediciner, även dom som "inte är beroendeframkallande"
Jag är inte alls övertygad om att jag kommer kunna hålla alla eller ens nåt av mina löften men såhär ser dom ut och jag ska i alla fall försöka och göra mitt bästa. Om jag efter ett halvårs nykterhet fortfarande känner mig osäker och inte tror att jag är en beroende eller att NA är nåt för mig så tänker jag ge mig själv tillåtelse att börja knarka ibland igen. Men det tar jag då, först ska jag ge det här en chans på riktigt, ge programmet en chans.
Har ni några nyårslöften i år? Berätta gärna vilka i så fall! :)
Totalt jävla slutkörd. Att gå från att vara sjukskriven på heltid sen 3 år tillbaka direkt till att jobba heltid är fan allt annat än lätt. Man kan pressa sig själv ett tag men nu efter nästan två veckor så tog det totalstopp. Hem och sova nu och sen hårdkörning imorgon igen.
