alwaysfat

.

.

3 clementiner

2 koppar kaffe med kanel & kardemumma

En sallad bestående av räkor, grönsallad, gurka, körsbärstomater, avokado och majs

.

.

.

.

.

.

.

.

Är för trött för att räkna kalorier idag, men det där är vad jag fått i mig iaf. Hyffsat bra dag!

.

Måste försöka rycka upp mig nu men kaffe hjälper ju fan inte...

.

Nåväl ska iaf ta och traska över till en kompis på en stund, kanske dricka en till kaffekopp eller så :) Förhoppningsvis bli lite piggare av vinterkylan.

.

.

Allt bra med er läsare då? Hårdbantning inför julen eller? ;)

JO mitt i allt så sitter vi där allihopa och håller på göra oss varsin fix... Haha! Men blev bara EN liten dos morfin och sen inget mera :)

Mådde dåligt och spydde som fan i flera timmar men det var det värt!

NU däremot blir det fan lugnt på drogfronten ett bra tag. Eller ett par veckor iaf. Över jul och så.

Verktygen kom idag men har inte orkat hämta ut dom, har varit för sliten. Ska göra det imorgon.

För trött för att skriva mer nu, vi får höras en annan gång. Puss!

Meeeen tror ni vi kunde hålla oss när vi har pulver hemma eller? NEJ! Haha... Så nu ska jag bara packa ihop mina grejer och byta om innan jag tar och promenerar över till hennes place för en fix eller två :)

Hörde även rykten om att det kanske blir morfin ikväll men den som lever får se helt enkelt! hehe

MEN då är det två års väntetid på att få börja med den... Känns ju aningens nerslående... Men bollen är i rullning iaf, känns grymt bra!

.

.

.

.

.

Sen i natt sov jag också kasst och sen var jag tvungen att gå upp tidigt för att vara med hunden. Vilket jag absolut inte har något emot men just nu är allt bara... Blah.

.

Får se om det blir lite amfetamin ikväll eller imorgonkväll. Beror lite på om verktygen som jag beställt hinner komma idag. Förmodligen inte men man kan ju alltid hoppas! Orkar fan inte sitta och hacka med gamla slitna kanyler när mina armar redan är så trasiga...

.

Sen så är jag ju rätt död fortfarande sen senast. Men ja nog suger det lite i mig av att veta att jag har amfetamin hemma ;)

.

.

Sen när vi kom hem till mig så kom vi fram till att vi måste ju testa bara en liten dos "för att kolla hur bra kvalitet det var". Jo tjena...

Ett par timmar senare var alla tre gram slut. Så då ringde vi en annan kran och åkte och hämtade varsitt gram till klockan halv 8 på morgonen. Sen blev vi kvar hos kranen och fortsatte skjuta i oss tjacket där. Mina vener är totalt värdelöst kassa så armarna ser förjävliga ut atm. Tog TRE hela timmar att få i mig en fix när det var som värst!

Får se om det blir nåt tjack för oss på fredag/lördag, beror på om armarna hunnit läka ihop lite eller om dom fortfarande ser förjävliga ut.

Nåväl, vi hade en supertrevlig natt/dag men nu är jag heeeelt slut så blir sängen nästa för min del!

I början var allt helt underbart, vi bara låg och myste i soffan allihopa och riktigt kände musiken i hela kroppen. Sen kom två till personer förbi och stannade ett tag. Vi fick för oss att gå ut och göra snöänglar. Och det är ungefär det sista jag minns.

Nästa minnesfragment har jag från när jag och S var på statoil vilket är två km hemifrån mig. Ingen aning hur vi kom dit, antar att det var taxi eftersom vi sprang omkring och gömde oss för allt och alla så fort vi gick utanför dörren.

.

Har nog aldrig varit så yr och förvirrad någonsin förut! Skulle köpa cigg på statoil och det gick väl efter ett tag, sen skulle vi gå ut och röka men vi försökte göra tusen olika saker samtidigt så ingenting blev liksom av. Sen försökte vi ringa till dom som varit med tidigare under kvällen men INGEN svarade. Vi började bli nojjiga och få lite smått panik, ville bara hem till mig, knapra benso och lugna ner oss. Så jag började ringa till typ alla i hela telefonboken men ingen svarade. Kanske inte så konstigt med tanke på att klockan var 6.30 en lördagmorgon...

.

Det var snöstorm ute men vågade inte vara kvar på statoil för jag trodde att personalen skulle bli misstänksamma och ringa polisen.

Så vi började vandra runt i stan utan att ha en aning om vart vi var på väg, vi visste bara att vi ville hem. Det började bli alldeles för mycket, kunde inte prata alls utan alla meningar som kom ut ur en var helt osammanhängande.

.

S började gå mot sjukhuset, jag försökte stoppa henne men hon lyssnade inte. Och jag ville inte bli lämnad själv i mitt tillstånd så jag följde efter. Vänthallen på sjukan var öppen så vi satt där ett tag men sen gick vi ut, vars vi var på väg vet jag inte. Men nu gick S mot ingången till vuxenpsykiatrin. Jag gjorde allt jag kunde för att få henne att inse att det är en dålig idé att vandra in på vuxenpsyk när man är trippad.

Men hon gick dit ändå och då fick jag nog. Sket i allt och började vandra åt det håll jag trodde var hem.

.

Jag gick hur länge som helst och insåg efter ett tag att jag inte hade någon aning om var jag var eller hur jag skulle hitta vare sig hem eller tillbaka till stan. Trodde att jag skulle frysa ihjäl ute i snöstormen, jackan var genomblöt och håret likaså. Sminket hade runnit bort och jag såg nog ganska förjävlig ut.

.

Totalt förvirrad försökte jag fråga nån människa om var jag var men vågade inte lita på svaret jag fick, trodde att personen kanske inte fanns på riktigt utan endast var ett resultat av mina hjärnspöken.

.

.

Till slut insåg jag att om jag inte kommer in i värmen NU så kommer jag frysa ihjäl eller bli hämtad av polisen. Så jag gick fram till en snubbe som stod och sopade av bilen. Frågade vart jag var och om han kunde ringa en taxi åt mig. Fick även komma in i värmen och låna toaletten där och dricka en kopp varmt kaffe. Tänk att det finns så underbart snälla människor! Som släpper in en främling som är uppenbart förvirrad i sitt hem fast dom har små barn. Han erbjöd sig sen att skjutsa hem mig vilket jag tackade ja till.

.

När jag kom hem märkte jag att vi lämnat lägenhetsdörren öppen på glänt och datorn med musik på. Inte bra alls!

.

.

.

Ikväll blir det party och jag känner mig inte alls taggad. Måste tvätta och städa före det också och DET känner jag mig ännu mindre pepp på...

Men men bara ta och hälla i sig en kaffekopp och ta tag i det sen.

Har inte kunnat sova alls utan sömntabletter på senaste. Så natten till idag skulle jag tjura och somna utan. Det MÅSTE ju gå nån gång tänkte jag, dessutom hade jag varit igång och städat heeela dagen så jag var helt slut och gick omkring som en sömngångare. Klockan 22 gick jag och lade mig i sängen, övertygad om att jag skulle däcka direkt. Men icket! Låg vaken och vred o vände på mig ett par timmar sen gick jag och lade mig i soffan och glodde tv istället för då brukar jag lättare kunna somna. Men neeejdå! Så till slut tog jag ett par atarax och lade mig i sängen igen. Funkade inte det heller. Halv 3 var jag less eftersom jag måste stiga upp halv 9 så då gav jag upp o tog en stilnoct.

.

Det här funkar inte, håller inte i längden. Vad göra??

.

.

har varit och farit känns det som även om det ju faktiskt är en dag kvar men på söndag så är ju helgen liksom slut. Känns det som. I och för sig så är det ju ingen större skillnad på vardag och helg för mig, är ju ändå sjukskriven så.

.

Senaste besöket på psyk så tyckte dom för första gången att jag gör framsteg. Bättre kontakt på samtalen osv. SÅÅ därför tycker hon att det är dags att börja gräva i min barndom och se var allt började gå snett. Analysera sönder hela min uppväxt typ. Alltså jag vill inte jag vill inte jag vill inteeeeeee!!! Fy fan vad jobbigt, orkar inte... Vill inte alls börja rota i det, det som har varit har ju varit liksom, ingenting som går att göra nånting åt nu i efterhand. Så vad gör det för nytta? Varför inte bara glömma allt som varit och gå vidare?

.

Börjar med att svara på kommentaren jag fick i förra inlägget:

Hittills har det bara blivit att jag provat på det en gång men sen så var ju första gången för bara några dagar sen också. Kommer säkert att bli fler gånger men inte alltför ofta, ska försöka ha samma kontroll (eller ännu större) på det som jag har på alla andra droger jag brukar ibland. Och jag är ganska säker på att jag kommer lyckas också :)

Allt handlar som självdiciplin!

---

Annars då? Mår kasst som fan och ångesten äter upp mig inifrån. Fö att dra ett exempel; igår var en bra dag egentligen. Träffade fina vänner och gick på stan en sväng, allt var frid och fröjd! Och sen bara PANG! Så slog ångesten till. Började hyperventilera, visste inte vart jag skulle ta vägen riktigt och satt bara och försökte hålla gråten borta medan jag väntade på bussen hem. Så fort jag kommer rhem tar jag en xanor och två atarax. Somnar. Vaknar vid 23-tiden med ångest IGEN så tar ännu en xanor och ett par atarax. Lyckas somna efter ett par timmar.

Och idag så har jag haft cp-ångest hela dagen. Blir galen. Så jävla jobbigt!