På ett sätt känns det som att jag kanske skulle behöva en liten bloggpaus några dagar, kanske en vecka. Men samtidigt så är det så himla mycket känslor som jag behöver få ventilera och skriva ner. Jag skulle vilja skriva ett långt inlägg om hur det är att vilja så himla mycket fast kroppen inte orkar med. Hur ironiskt är det inte att jag inte gör det just på grund av den anledningen? Den här bloggen betyder otroligt mycket för mig, det kanske låter sjukt men så är det! Inte att få dela med mig till andra om mitt liv direkt, men att få skriva ner tankar och funderingar, hur det känns just då - helt ärligt och utan några censureringar. Att kunna gå tillbaka och läsa hur jag kände då - att minnas. Kanske har det faktiskt blivit bättre än det en gång var? Det är så mycket för min egen skull jag skriver här, det ger mig möjligheten att reflektera över mig själv och analysera, försöka hitta vad felet är och hur jag kan göra mitt liv bättre.
Det är så himla personligt och öppet det jag skriver här att det känns jättekonstigt att föreställa mig att det faktiskt finns någon som läser det också. Att det faktiskt finns ett par stycken som tycker att det ger nånting att följa min blogg och min resa i livet, följa mina upp- och nedgångar. Jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det här inlägget egentligen men även om jag mest bloggar för min egen skull så ska ni veta att jag tycker det är så jäkla kul att ni är här! Det känns lite som ett slags "stöd" eller trygghet mitt i allt kaos, vilket egentligen också är ganska sjukt - ni kanske bara läser här för att ni tycker jag är fascinerande dum i huvudet och vill ha nånting att störa er på.
Men vilka ni än är och av vilken anledning ni än är här - gör nåt bra av den här dagen! Gör någon glad, gör nånting för dig själv, nånting du mår bra av. För i slutändan så är livet ingenting annat en massa minnen, se till att ha många fina.
Jag vet inte om någon förstod eller ens orkade läsa igenom det här inlägget haha... När allt är huller om buller i hjärnan är det inte lätt att få ner det skriftligt så att det blir läsbart och begripligt.
Blir ingen bild till det här inlägget heller, kände att det passade bäst att bara ha text den här gången.
Ska berätta varför imorgon men nu måste jag få sova. Förlåt för den obefintliga uppdateringen här senaste dagarna men det finns en anledning till det. Godnatt <3
Haha ja det blev inte så mörkt som jag hade tänkt mig... Kanske får färga om det nån gång men nu får det vara såhär ett tag. Gillar faktiskt färgen men det matchar ju inte direkt utväxten jag kommer få vilket var planen. Men som sagt, det får vara såhär ett tag framöver, jag trivs ändå bra.
Blev inte stan idag, istället har jag städat sovrummet och OJ vad väldigt välbehövligt det var! Herregud, det har varit helt sjukt äckligt därinne. Hundhår, kläder, damm och smuts över hela golvet. Jag har nog inte städar där inne på... Jaa flera månader iaf. Kanske ett halvår? Inte tvättat heller. Eller ja, nån enstaka maskin sådär när jag inte haft några rena kläder att ha på mig. Men väldigt mycket har bara legat i tvättkorgen eller på golvet senaste halvåret. Fy fan alltså. Har fått alla äckelkläder i tvättkorgen iaf och det som inte fanns plats där i en ikeapåse och imorgon har jag bokat tvättstugan hela dagen så då jäklar ska det tvättas!
Nu ska jag iväg till en kompis och ha myskväll, ha en bra kväll finisar så hörs vi imorgon!
Ska hoppa i duschen nu och skölja ur inpackningen så att jag får se hur håret blev nån gång. Jag håller ju lite halvt på att dö av spänd förväntan här nu!
Har varit och morgonrastat hunden, kollat facebook, läst bloggar och allt sånt där annat nödvändigt man gör på morgonen innan dagen kan börja på riktigt. Sen ska jag väl försöka få i mig nån slags frukost också, en smoothie kanske? Blir nog bra.
Sen är det väl bara att ta och göra sig klar för klockan 14 ska jag möta upp ett par kompisar på stan och tänkte vara duktig och promenera in dit. Eller så skippar jag den planen helt och tar en långprommis med vovven istället. Jag får se helt enkelt!
Ska försöka somna nu så man tar sig upp i hyffsad tid imorgon bitti. Dagen idag har varit helt ok! Betydligt bättre än gårdagen iaf...
Syrran har varit här och vi har färgat hår, mitt blev mörkare och hennes ljusare. Jag sörjer mitt blonda jag ENORMT mycket haha! Har ju varit blondin i nästan tio år nu så det har blivit lite av min identitet och det är inte så bara att få tillbaka det om jag skulle ångra mig... Tycker det är så sjukt fult med sönderblonderat hår så jag vägrar bleka sönder det.
Men det blir nog bra det här hoppas jag! Ska sova med inpackningen i natt så resultatet kommer jag inte få se förrän imorgon. Ska nog hursomhelst göra lite ljusa slingor i det, för att få lite mer "liv" eller vad man ska säga i det. Vill ha naturligt hår! Har försökt färga en färg som är ganska lik min naturliga så vi får väl se hur det blir.
Har lite olika lösa planer för morgondagen men vi får se vad jag orkar med helt enkelt, jag tar dagen som den kommer. Tänker inte ha dåligt samvete för att jag inte orkar med nåt av det jag tänkt.
Livet är för kort för att stressas igenom! Kom ihåg det ♥
Dagen började bra med en ridtur i skogen i sällskap av båda hundarna. Sen skulle jag och käka på stan med ett par kompisar och vem FAAAN kommer in på stället när vi precis fått våran mat?! JO mitt största hatobjekt genom tiderna. Fy fan alltså jag ville bara spy på människan. Är så arg att jag skakar nu. Det finns ingen som har förstört mitt liv så mycket som den där idioten! Inte ens jag själv...
Hade jag fått bestämma så hade vi gått därifrån där och då. Men nej jag fick vackert sitta kvar där tills dom ätit klart. Som tur var hade han vett nog att inte komma fram och hälsa eller liknande. Han vågade inte. Och det gjorde han fan rätt i! Jag hade flippat totalt. Och det hade ju kanske inte varit så trevligt för dom runt omkring.
Då var kvällen förstörd. Nej men bara fram med flaskan nu då... Skål!
...från stallet för ett par timmar sen, blev en härlig kvällstur i skogen. Så himla mysigt! Men oj vad mörkt det har börjat bli på kvällarna, en pannlampa hade varit bra att ha. Måste köpa det inför vintern känner jag. Varmare kläder är också prio ett, men varifrån ska jag få pengar till det? Hataaaar att inte kunna jobba som alla vanliga människor.
Har iaf käkat lite middag sen jag kom hem och druckit två glas vin så nu är jag lagomt lullig o redo för sängen. Bloggar mer imorgon, är för trött nu.
Kanske b-vitaminerna äntligen börjar göra skillnad? :D Jag hoppas verkligen att det här håller i sig nu!
Ska till stallet och rida med två kompisar imorgonkväll, ska bli superroligt och då kan jag ju inte gå runt och vara tröttare än en zombie. På onsdag blir det stallet igen, fast ett annat stall och en annan häst att rida. Ska höra om jag får låna P:s bil så jag kan ta med hundarna och åka under dagen. Känns så skönt att komma hem och ha kvällen ledig för att bara slappa och göra ingenting. Kolla igenom alla säsonger av top model typ ;)
Det tog nog ett tag innan jag fattade det själv men nu inser jag att det faktiskt var jävligt jobbigt att se folk knarka i fredags. Eller mest att se folk skjuta egentligen. Hade nog inte alls varit samma sak om dom satt och drog linor istället. Varför mår jag så dåligt av att tänka på att knarka?För att jag vet vilken underbar jävla känsla det är att trycka i sig en sil. Jag älskar varje liten del av det, hela processen. Kicken. Och jag vet också hur dåligt jag mår av det efteråt. Ångesten som bara vill äta upp en inifrån och dödslängtan man känner. Det jobbiga med att leva dubbelliv, att dölja det för familj och drogfria vännerna. Aldrig kunna ha kortärmat på sig. Ofta inte ens kunna visa händerna. Eller benen. Det är jobbigt att alltid behöva tänka på sånt. Sprutmärkena. Hur sliten och tärd man blir.
Äh jag vet inte, har väl varit lite down senaste dagarna bara. Tankarna har upptagits av droger mest hela tiden... Men jag har bara blivit säkrare på mitt beslut, jag kommer inte att ge upp nu!
Japp det var vad jag var på i natt och gissa vad? Jag klarade av att hålla mig till endast alkohol trots att jag blev bjuden på roliga pulver flera gånger! Det är tamigfan inte illa. Lite ångest fick jag såklart men inte sådär så det bara tar över allt. Och det trots att jag satt och sköt i en kompis hela kvällen. Jag hanterade sprutor, jag såg det vackra blodsvaret, jag tryckte in lösningen och jag såg hennes nöjda ansiktsuttryck sekunderna efteråt. Klart att det var lite jobbigt men det var ändå så mycket lättare att säga nej än jag trodde det skulle vara.
Känns så jävla bra och skönt att slippa ångesten idag!
Jo men det var ju en trevlig present man fick såhär på morgonen... Överväger starkt att börja äta p-piller igen för o slippa den här jävla smärtan alltså! Har börjat få sjuuukt ont varje gång sen jag slutade med dom. Å andra sidan så blir jag mycket mer deprimerad av dom så det är ju inte så bra. Men det känns inte heller så bra att behöva stoppa i mig 2x400mg ipren OCH 3x500mg panodil för att inte vilja ta livet av mig typ. Kanske får ringa vc och få nåt utskrivet? Typ några värktabletter som faktiskt hjälper bra mot mensvärk, finns det såna och vad får man i så fall? Tvivlar ju på att dom skriver ut typ tramadol eller liknande för det. Även om det känns som att jag fan skulle behöva morfin!
Alltså jag blir galen - det hjälper ju inte! Trots järntabletter och b12 så blir jag bara tröttare och tröttare för varje dag som går känns det som. Läge att ge upp snart? Kanske försöker stå ut och vänta tills jag får provsvaren iaf så jag får veta om jag fortfarande har lågt järnvärde eller inte.
Försökte verkligen hålla mig vaken tidigare idag, hade planer på att åka ut och rida men jag orkade verkligen inte. La mig för att vila i sängen några sekunder bara men sen orkade jag inte ställa mig upp så jag somnade där. Vaknade av att telefonen ringde 1-2 timmar senare och då tvingade jag mig upp och värmde lite fiskrester från igår.
Ska försöka ta mig ut med hunden nu och sen åka till apoteket och köpa några slags tabletter som innehåller ALLA b-vitaminer och inte bara b12, kan ju faktiskt ha brist på fler än just 12an.
Träffade min samtalskontakt på psyk idag för första gången sen i maj. Oj vad välbehövligt det var! Hade ju tänkt ta upp att jag vill byta samtalskontakt och få en ny men det hanns helt enkelt inte med pga allt annat som behövde tas tag i, bland annat aktivitetsersättning, bostadstillägg, järnvärden, provtagning, ny läkartid, add-utredning och allt möjligt annat som behövde sättas i rullning. Det är mycket nu, men det känns bra att det är på gång med allt :)
Idag har jag druckit massa kaffe så är sjukt speedad! Haha... Massa smoothie har jag också druckit, mums :)
Nu håller jag på laga mig lite fisk till middag, duktigt va? Både att jag faktiskt äter över huvud taget, att jag lagar det själv OCH att det är nyttig fisk. Stolt över mig själv faktiskt.
Jag fortsätter hålla mig borta från ätstörningarna, eller ja. Ignorera dom i alla fall, tankarna är ju inte så lätt att bara stänga av sådär. Men man KAN trotsa dom och tro mig - det blir faktiskt lättare och lättare ju mer man gör det. Och ångesten man får minskar lite lite för varje gång. Även om den nog alltid kommer finnas där.
Fan vad less jag blir på att mobilblogga, allt blir ju bara helknas o fel... Syftar alltså på inlägget under det här. Menmen, bättre än ingenting I guess.
Vaknade med ont i halsen på morgon, usch! Har verkligen ingen lust att bli sjuk nu... Jag ska ju till stallet o rida idag! Aldrig att jag ställer in dom planerna, får hoppas att det inte blir värre bara.
Ska dricka en kopp te med honung till frukost snart o hoppas på att det lindrar lite iaf. Sen ska jag försöka ta tag i att städa o tvätta, har skjutit upp det alldeles för länge nu.
Känner att den här bloggen har blivit väldigt tråkig och ointressant sen jag slutade knarka, är det bara jag som tycker det eller? Haha...
Vad vill ni läsa mer om? (knappast sånt här iaf va? ;) )
Tycker ni om när jag upppdaterar ofta eller är det bättre att jag bara bloggar ibland, när jag har nånting intressant att skriva om?
Vet inte varför alla bilder jag försökte lägga in på det här inlägget blev fel väg =
Fick köpt dom där b12 vitaminerna på apoteket och fick även med mig en förpackning c-vitamin att ta tillsammans med järntabletterna (för att järnet ska tas upp bättre). Drog till med en chansning och provade en ny smak (jag är egentligen jättefeg för att prova nya smaker sådär haha) och den var faktiskt helt ok, hallon/tranbär hette den.
Men, hur länge tror ni det tar innan man börjar få effekt av järnet/b12? Hur länge ska jag vänta innan jag ger upp och går på voxran igen? En vecka? En månad? Flera månader? Fast flera månader orkar jag fan inte vänta, kan inte gå omkring som en zombie så länge. Det är helt galet hur trött jag är hela tiden...
Varit i stallet hela dagen känns det som haha... Nej men har inte hunnit med så mycket annat faktiskt, var ute o red en långtur på ca 2 timmar så träningsvärken lär nog infinna sig imorgon. Härligt!
Sen har jag mest bara flängt runt med en kompis, kollat in hennes nya lägenhet o lite sånt. Ikväll blir det att vara chaufför, som skönt att vara nykter ändå. Slippa massa onödiga kalorier från alkohol och fyllemat och allt möjligt annat äckel man får i sig på fyllan.
Äckel blää... Varför varför varför? Varför mår jag bara sämre och sämre hela tiden, var jag inte på väg upp ur skiten? Jag trodde verkligen att jag var på rätt väg, med alla positiva förändringar jag gjort. Jag har ju mått bättre och bättre hela tiden och klarat mig utan mediciner hur länge som helst. Men känns som att det vänt igen nu och jag vet inte hur länge jag kommer klara av att vara utan antideppen :(
Allt känns så hopplöst... Jag känner mig sådär som jag inte känt på så länge. I'm going down. Again. Fuck.
Är det bara en sjuk slump att ALLA hundar jag varit dagmatte/hundvakt åt har problem med maten? Dom är sjukt dåliga på att äta, man får typ tvinga dom nästan när dom inte ätit på ett par dagar. Sen så spyr dom med lite jämna mellanrum också haha. Jag har ju också magkatarr och sen händer det ju även ibland att jag spyr frivilligt, när ångesten blir mer än jag kan hantera.
Det roliga är att en av hundarna åt hur bra som helst innan jag började ta hand om den men nu är det inte det lättaste att få henne o äta upp maten och inte vara underviktig.
Inte för att jag är underviktig direkt, långt ifrån! Men tänk om mina sjuka beteenden o tankar på nåt sätt smittar av sig på djuren? Eller att ödet har liksom sammanfört mig med "likasinnade" eller vad man ska kalla det.
Haha jag vet ju att det såklart inte är så, men visst är det en rolig tanke? Märkligt sammanträffande om inte annat ;)
...har jag varit sådär dålig på att blogga igen. Det beror helt enkelt på att jag varit så jäkla trött och orkeslös på senaste, helt sjukt! Ska åka på apoteket nu strax och köpa lite vitamin B12 tänkte jag, kanske är det jag har brist på? För järntabletterna verkar inte göra mig så mycket piggare... Eller jo, lite hjälper dom men inte mycket.
Jag ger det en vecka eller så, har det inte blivit bättre då så börjar jag fan om med voxran igen för såhär kan jag faktiskt inte ha det! Orkar inte göra nånting även om jag hade velat. Orkar inte ens gå ut och gå med hundarna längre. Sen om felet är fysiskt eller psykiskt återstår att se.
Vet inte om dom kollade ifall jag hade b12 brist på blodproven dom tog, kan man göra det? Skulle hursomhelst inte förvåna mig om jag hade det, äter inte direkt mycket av sånt som det finns i.
Hade först tänkt att jag kanske skulle åka ut till stallet idag men gav mig själv ledigt därifrån när jag insåg hur trött jag är och varit senaste dagarna.
Ikväll SKA jag gå och lägga mig i tid och sen gå upp kl 7 och inte somna om efter att dom lämnat av hunden imorgon bitti. Det är planen, hur det går att hålla den återstår att se...
Nej nu måste jag fan åka till apoteket om jag ska hinna innan dom stänger! Hörs sen, ok? ♥
