Ge mig imovaaaaane!
Kategori: Psykiskt
Ångest
Kategori: Psykiskt
Vuxenpsyk början
Kategori: Psykiskt
Hade tid där 10.15 och där ställde läkaren lite frågor och så fick jag fylla i ett självskattningsformulär där man ansågs lida av depression om man hade 20 poäng eller mer. Jag fick 42 poäng. Fick en akutremiss till vuxenpsyk, läkaren fick inte tag i dem medan jag var där men hon tyckte att jag skulle promenera direkt dit och sitta där o vänta tills jag fick träffa en läkare. Jag valde dock att gå hem och vänta på att dom skulle ringa från vuxenpsyk och ge mig en tid.
Dom ringde upp vid halv 12 och jag skulle vara där kl 14 samma dag. Sagt och gjort, jag promenerade dit och fick träffa en AT-läkare. Han ställde en väldans massa frågor och till slut så gick han och sa att han snart skulle komma tillbaka. Jag väntade och väntade och väntade och efter kanske en halvtimmer eller så så kommer han tillbaka med överläkaren.
Dom sätter sig ner mitt emot mig båda två och ser ut som att "försök inte rymma nu för det är ingen idé, vi kommer ta fast dig". Sen så säger överläkaren; "Vi har ju en avdelning här på vuxenpsykiatrin som heter enhet A där dom jobbar mycket med din typ av problematik..." Jag blev livrädd och trodde att jag skulle bli inlagd. Det visade sig dock att jag bara skulle få en samtalskontakt från enhet A. Dom trodde inte att jag behövde läggas in och någon medicinering med antidepressiva (SSRI) ville jag inte ha då jag hört att man kan må sämre av dom i början innan det börjar ge effekt. Och jag pallar verkligen inte att må sämre än jag redan gör.
Så dom kom alltså fram till att jag skulle få en samtalskontakt och att jag skulle få en tid med honom/henne inom en vecka. So far so good. Storyn slutar såklart inte här men jag orkar inte skriva mer just nu, är för trött.
To be continued...
