När det känns såhär så borde jag fara på möte och få lite lugn och sinnesro. Istället så stannar jag hemma och sitter och plågar mig själv genom att kolla på sånt jag inte borde. Men det är porr för mig. Känsliga läsare varnas men vill ni veta vad jag menar så klicka här, här, här eller här. Eller här.
Det är nog inte många som uppskattar sånt här men Jag gör det, helvete också. Får världens sug och vill bara ha, ha, HA! Nästan så man blir kåt. Knarkkåt i alla fall.
En dag i taget. Andas in. Andas ut. Känn lugnet. Det är bara för idag du behöver kämpa. EN dag. Alla klarar av en dag av prövningar. Imorgon är imorgon - det beslutet tar jag då. Men idag ska jag vara nykter. Bara för idag.
Kan inte laga nån mat med skadad arm så vad gör jag? Jo stoppar i mig typ ALLT onyttigt jag har hemma. Choklad och chipsrester från igår när en kompis var här. "jag beställde i alla fall inte hem mat från onlinepizza" jaa men vad duktig jag är då. Idiot. Ingen pizza på en dag, ska det föreställa nåt bra eller? Orkar inte med mig själv.
Drogsugen som fan är jag också. Vill bara skjuta i mig en fet jävel. Plågar mig själv genom att sitta och kolla på klipp på youtube med injektionsscener också. Inte direkt som att jag blir mindre sugen av det! Fy faaan vad jobbigt allt är idag. Och igår var likadan. Men bara för idag. Jag ska fan klara det här. Jag ska inte knarka.
På tisdag har jag varit knarkfri i 7 månader. Som längst har jag varit ren i 7,5 månader. Och jag hade en riktigt jobbig kris där vid 7 månader. Men jag tog mig igenom den först innan jag bestämde att jag fick knarka. Men nu är jag alltså där. Där jag krisade senast. Och på bara drygt två veckor så har jag varit drogfri längre än någonsin tidigare. Det är läskigt as hell, hur fan ska jag klara det här? Hjääääälp för i helvete.
Men förra gången hade jag inte NA. Inbillar mig att det kanske kommer göra skillnad.
Vad skulle jag göra utan alla NA-möten? Precis hemkommen efter ett nu, fylld av ny energi och massa kärlek. Fantastiska människor!
Efter acceptansen att jag inte behöver några tramadol för att ta mig igenom den här smärtan så blev det faktiskt bättre. Jag har inte längre lika ont. Det är såklart fortfarande sjukt jobbigt och jag sover dåligt på nätterna pga smärtan men det är hanterbart. Drogsuget är inte alls lika påtagligt. Hade någon erbjudit mig morfin och ett par verktyg i tisdags så hade jag inte tvekat en sekund, jag hade suttit där med nålen i armen fortare än jag hade hunnit säga nodda. Idag hade jag tackat nej. Och det är jag så jävla glad och stolt över.
- hålla mig nykter i sex månader (fram till den 1 juli)
- skaffa en sponsor inom NA
- börja jobba i stegen, göra klart i alla fall steg 1
- gå på så många NA-möten jag bara kan fram till 1 juli
- försöka fokusera på att må bra och jobba med mig själv
- sluta med ALLA lugnande och sömnmediciner, även dom som "inte är beroendeframkallande"
Jag är inte alls övertygad om att jag kommer kunna hålla alla eller ens nåt av mina löften men såhär ser dom ut och jag ska i alla fall försöka och göra mitt bästa. Om jag efter ett halvårs nykterhet fortfarande känner mig osäker och inte tror att jag är en beroende eller att NA är nåt för mig så tänker jag ge mig själv tillåtelse att börja knarka ibland igen. Men det tar jag då, först ska jag ge det här en chans på riktigt, ge programmet en chans.
Har ni några nyårslöften i år? Berätta gärna vilka i så fall! :)
Alltså, det glömde jag ju skriva. Jag har nu varit drogfri i 6 hela månader! Det känns helt sjukt. Imorgon ska jag gå på möte och hämta den blåa brickan. Hur coolt är inte det då??
Jag ska inte knarka, jag vill ju inte. Det vet jag ju. Det är det sista som kommer hjälpa mot min ångest. Och jag ska inte dö heller, inte idag i alla fall. Det känns lite bättre efter att jag pratade med en helt otroligt fin vän imorse. Såna är guld värda! Vet inte vad jag skulle ta mig till om jag inte hade så fina människor i mitt liv. Jag skulle förmodligen ha varit död sen länge tillbaka.
Sitter här och har precis lagat mig lite mat men har inte den minsta matlust så egentligen skulle jag vilja skippa att äta. Men då blir jag ju bara trött, grinig och sjuk så jag måste väl försöka tvinga i mig lite...
Det blir wokgrönsaker som jag stekt med skalade räkor och sen hällt över milda mat extra (endast 4% fett) och låtit koka upp. Plus en jävla massa kryddor som vanligt. Får se om det är ätbart!
Jag orkar inte. Allt är bara kaaaaaaos. Så jävla drogsugen så jag vet inte vad jag ska göra av mig själv! Drömmer om det på nätterna, tänker på det på dagarna. Kan det inte ge sig nån gång?? Jag vill verkligen inte knarka igen, jag vill inte det. Jag SKA inte men just nu är det svårt. Jobbigt.
Jag bara sabbar och förstör för allt och alla runt omkring mig - det bästa vore om alla bara kunde lämna mig ifred, överge mig för sitt eget bästa. Ni skulle ha det så mycket bättre utan mig i era liv. Varför kan ni inte bara fatta det?
Och så X... Vars sms jag inte orkat med att svara på. Fina du, jag kommer dra ner dig. Vi måste sluta träffas och höras av. Det blir bäst så. För din skull. Förlåt.
Det här känns lite som ett avskedsinlägg... Kanske är det det också? Jag vet inte. Jag hoppas inte det. Jag har ju precis kommit fram till att jag faktiskt Vill leva - har jag redan ångrat mig? Kanske.
Om jag inte uppdaterar här mer så... Så vet ni varför. Då är jag borta.
Men det kommer nog inte att hända, jag ska nog lyckas hitta en väg att orka kämpa ett tag till.
Kanske är det det som känns fel? Jag har varit drogsugen. Vill bara hälla i mig massor av vin och sen skita i allt och köpa knark, skjuta i mig en stadig jävel.
Men är det verkligen det som är felet från början? Eller vill jag bara ha knark för att få bort känslan av att det är nånting som är fel? Varför kan jag inte komma på vad det är?
På onsdag har jag varit ren i två månader. Vill bara slänga bort allting nu och köpa knark så fort jag kommer hem! Jag kommer inte att göra det (tror jag...) men jag vill.
Känns så jävla fake också att säga att jag varit drogfri när jag fortfarande tar mina mediciner och dessutom har stoppat i mig smärtstillande i tveksamt syfte. Jag intalar mig att det är för att jag har ont men om sanningen ska fram så är det nog mest för den psykiska smärtan jag tar dom... Och för att kunna somna nu när mina stilnoct är slut. Det är ju egentligen inte okej.
Velar lite i mitt beslut just nu. Vill jag verkligen vara helt drogfri? För alltid? Just nu? Jag vet inte.
Fick mens igårkväll (hallelujah - blev ingen ungjävel den här gången heller) och jag hade bara en tampong med mig så skulle leta om det fanns några på toan där jag är nu. Jag är alltså hundvakt i två veckor framåt nu medans ägarna är utomlands och då bor jag i deras hus under tiden. Ja, i alla fall - jag skulle leta efter tamponger i badrummet för orkade inte gå och köpa just då och vad hittar jag då? JO hur jävla mycket roliga tabletter som helst! Citodon, tramadol, dolcontin och morfin meda. ALLTSÅ SAY WHAAAT!! Var jag tvungen att hitta dom första dagen här dessutom? Jag ska ju självklart inte ta från dom, dels för att jag slutat knarka men även för att så gör man bara inte - snor någon okänd människas mediciner sådär. Men det är fan sjukt jobbigt bara att veta att dom finns där. Det känns som att dom står och skriker och lockar på mig därifrån! Hur ska jag överleva dom här två veckorna...
Har inte rökt sen igår vid lunchtid så det är nog hög tid för en cigg nu känner jag, kan behöva lugna ner kaoset i hjärnan lite.
Var någon av er som kommenterade och undrade vad NA var och då kom jag på att det är ju kanske inte alla som vet det som läser här.
NA står för Narcotics Anonymous, eller anonyma narkomaner som det heter på svenska och det är en ideel och obunden organisation som hjälper missbrukare att bli drogfria. Man behöver inte vara drogfri när man går dit - det enda som behövs är en önskan att sluta använda. Men man får inte ha med sig några droger eller verktyg in i lokalen och om man är påverkad av nånting så får man inte dela (prata) utan bara lyssna.
Dom har möten runt om över hela landet som man kan gå på och det är härifrån som 12-stegsprogrammet kommer från (minnesotamodellen). Det är mycket prat om "gud" men det ska man inte bli skrämd av, programmet har ingenting med religion att göra!
Gemenskapen är en rätt häftig grej faktiskt, alla är så himla snälla och välkomnande där att man blir helt rörd.
Gå gärna in på deras svenska hemsida HÄR och läs mer om ni är intresserade :)
Varje möte avslutas med sinnesrobönen så jag skriver ner den som avslutning på det här inlägget också för den är faktiskt riktigt bra och går att applicera på livet i allmänhet - även för ickeberoende.
Jag och en kompis skulle köpa heroin men hennes kort funkade inte så fick inte ut några pengar så jag fick betala alltihopa med mina sista pengar som jag skulle ha nu när jag åker bort.
När vi satt med snubben som sålde horset åt oss så frågade jag efter verktyg, han sa att vi fick ta själv från kartongen bakom oss så jag tar två kanyler (blev glad för han hade min favorit - gula) och när jag ska ta en pump så hör jag hur han säger "fan vad du blöder" och när jag kollar ner i handen så är den full i blod, känner att det är blött i ansiktet så drar med andra handen över kinden och när jag kollar på den sen så är den full av blod. Får panik och undrar var det kommer ifrån, någon räcker mig en handspegel och då ser jag att blodet rinner ur ögonen. Blinkar och försöker se bättre men ögonen svämmar över av blodet som om det vore tårar som trängdes fram. Blir livrädd och undrar vad det är för fel, vill ringa en ambulans fort innan det kanske är för sent men knarket är viktigare så jag vill först stanna kvar och avsluta affären.
Sen vaknade jag i panik med världens ångest. Usch gick inte direkt att somna om efteråt men klockan var ändå 6.30 så jag steg upp istället. Förhoppningsvis kan jag somna i tid ikväll.
Är inne på tredje veckan som drogfri nu så förmodligen så är det treveckorskrisen som är på väg. Det är alltid jobbigast efter 3 dagar, efter 3 veckor, efter 3 månader samt efter 3 år. Så när det har gått tre år kan jag nog äntligen pusta ut för sista gången... Haha!
I lördags kom en bekant förbi och hälsade på en sväng. Hade berättat för han ett par dagar tidigare att jag slutat knarka och reaktionen var typ "fan vad bra, duktigt!" så trodde att det skulle vara helt lugnt.
Och så kommer han hit påtänd som fan, har med sig ett helt gäng E och försöker övertala mig att också ta. Fy faan så jävla fittigt gjort! Riktigt dålig stil när han vet att jag försöker sluta. Sa nej flera gånger men ändå så drar han fram dom och lägger på bordet framför mig, hade bara kunnat sträcka fram handen och ta en. Som tur var så blev jag inte det minsta sugen (just då iaf) utan bara irriterad och förbannad. Visade dock ingenting utan tackade bara artigt nej, låtsades vara trevlig och glad i ett par timmar innan jag sa att jag var tvungen lägga mig så han fick fara hem.
Jo just det, han sa också att han hade heroin hemma. DET blev jag däremot sugen på. Hade velat ta det en gång till eftersom jag missade venen förra gången jag tog det så fick inte den där "skjutsen" alla pratar om, effekten fick jag såklart ändå men... Men det kommer inte hända att jag tar det igen. Jag har provat heroin och jag gillade det, kan hända att jag börjar gilla det alldeles för mycket om jag skulle lyckas träffa perfekt en gång. Och nu har jag dessutom redan bestämt mig och lagt av, lagt kort ligger och jag tänker inte fuska en enda gång. Jag har sagt aldrig mer och då är det det som gäller också.
Sjukt irriterande att han ens berättar sånt för mig. Han VET liksom...
Det har gått två veckor nu men det känns som två månader eller två år typ. Tiden går otroligt sakta och jag mår piss. När ska det vända? En evig depression, det här är enda vägen ut
Vet inte varför jag har börjat bli på så sjukt dåligt humör i slutet av mina avtändningar? Hände aldrig förut.
Nu sitter jag typ och fräser och grinar om vartannat haha... Vill så jävla gärna ha en kebabrulle också! Vill vill vill VILL! Överväger det till o med... Men vi får se. Finns kladdkaka i kylen, glass i frysen och chokladsås i skafferiet också = det här kan bli farligt. Men jag ska försöka stå emot.
Nu ut på prommis med hunden och försökta tänka på nåt annat än onyttigheter.
På måndag ska jag gå och fixa gymkort så den här bloggen kommer förhoppningsvis börja handla lite mer om vikt och äs som var tanken när jag skapade den. Istället känns det som att knarkinläggen tagit över men nu när jag slutat med drogerna så ska det nog bli ändring på det.
Det känns för övrigt sjukt fel att jag kallar mig drogfri när jag förmodligen har massa rester av diverse substanser kvar i kroppen fortfarande.
Har visst glömt bort bloggen lite - förlåååååt! Haha
Men jag har varit på bröllop och grejer, sjungit i kyrkan (OMG trodde jag skulle dö men verkar ha överlevt!) o sånt shit.
Igår cyklade jag runt halva stan på en trasig cykeljävel för att leta en snubbe som hade tjack. Hittade han aldrig och såhär i efterhand så känns de väl lika bra.
Senare på kvällen när jag kom hem så fick jag kontakt med en snubbe som ska börja skicka tjo åt mig. Vetefan om de är bra eller inte så ska bara köpa en gubbe till att börja med. Billigt iaf, speciellt om man jämför med standardpriserna i den här stan. Varför bor man här egentligen? Haha
ÅÅÅÅH korkjag, jag är så knäpp - varför ska jag ta bort det bästa med att knarka?? Att sitta och skjuta i sig är ju det bästa jag vet, det är så underbart! Om jag ändå bara får knarka väldigt väldigt sällan - varför inte då se till att få ut maximalt av det vid dom tillfällena? Gå all in - skare va så skare va! Och vadå bara få köra en kväll när man väl kör? Charmen med att knarka är ju att bara köra på i flera dygn med likasinnade - tills saker börjar röra på sig och vara konstiga.
Haha alltså åååååh gaaahg sdngnfxdlhndngl ser ni hur ambivalent jag är angående det här? Haha... Hjälp
ÅH VARFÖR SKA JAG SLUTA MED SPRUTOR FÖR - JAG ÄLSKAR JU ATT SKJUTA!!! Åh... Men nej jag vet ju varför. Jag är inte gjord för det. Mina vener är för dåliga. Hatar alla erbjudanden som haglar över en så fort man bestämt sig för att vara skötsam ett tag. Idag dök det upp nåt som vi letat efter ett par veckor. Men jag måste fan vara skötsam ett tag nu, ska på bröllop nästa vecka och jag MÅSTE kunna köra bil i helgen. Så det blir inget för mig. Har nog mycket ångest över att mina blåmärken jag har på armarna nu kanske inte hinner försvinna till bröllopet då jag ska visa mig med en klänning utan ärmar inför hela familjen + släkt. Illa.
Ångest ångest ångest.
Skaaaa... Svara på kommentarer nu. Tänkte jag.
Det blev ingen bild på armarna... Har inte orkat fota haha. Ni överlever nog ändå. Förmodligen är ni nog glada att ni slapp se det! ;)
Med hjälp av propavan fick jag äntligen sova i natt - nästan 12 timmar dessutom. Otroligt skönt och jag börjar känna mig hyffsat återställd nu. Har ätit en kebabrulle idag - ja jag är äcklig och fet, men orkade inte göra nån vettig mat och var tvungen få i mig näring eftersom jag inte ätit sen i lördags och kroppen behövde riktig mat för att kunna återhämta sig. Så nu fick det bli så.
Har tagit ett beslut nu. Och det är att jag ska sluta skjuta. Knarka får jag göra IBLAND (väldigt sällan) men inga 3-4 dygn långa race utan det räcker med en kväll - sen är det tillbaka till verkligheten som gäller.
Så idag har jag tagit alla använda men rengjorda och fräscha verktyg som jag sparat på och slängt allihopa. Jag har dock fortfarande kvar dom som är nya i förpackning, kan ju inte slänga bort helt oanvända tyg hehe... Vet dock inte vad jag ska göra med dom. Eller ja, jag ska ju sälja iväg dom såklart men frågan är väl bara till vem. Dom kompisar jag känner som skjuter har slutat eller försöker sluta med det så till dom vill jag inte sälja. I pundarkretsarna så är det nog ingen som är så sugen på att köpa närmare hundra par verktyg, finns bara två jag kan komma att tänka på som kanske skulle göra det men den ena sitter inne och den andra ska snart åka in.
Jaja, det löser sig. Får väl spara dom hemma tills jag kommer på vem som kan vilja ha dom. Får höra runt lite och i värsta fall sälja dom styckvis. Då skulle man ju tjäna en del på det iaf men sjukt jobbigt, säljer hellre billigt om jag får bort alla på en gång. Vill inte ha nånting hemma heller, känns onödigt. Funderar på vad jag skulle ha gjort av vågen... Ska jag behålla den eller inte? Tror fan att jag ska behålla den ändå. Det är faktiskt bra att ha. Fast samtidigt hade det varit skönt att inte ha NÅT knarkrelaterat hemma. Inte för att jag skulle ha svårare att hålla mig eller så - det är inga problem! Men utifall att någon olämplig skulle råka hitta den. Skulle bli lite svårt att förklara... Risken är ju minimal men ändå. Tanken ligger ändå och gnager där nånstans i bakhuvudet.
Fy fan hur mina armar och händer ser ut alltså, helt sjukt! Ska visa er bilder sen tänkte jag när jag orkar. Men nu ska jag först trotsa AT:n och gå utanför dörren o träffa en kompis :) hörs!
