alwaysfat

Det tog nog ett tag innan jag fattade det själv men nu inser jag att det faktiskt var jävligt jobbigt att se folk knarka i fredags. Eller mest att se folk skjuta egentligen. Hade nog inte alls varit samma sak om dom satt och drog linor istället. Varför mår jag så dåligt av att tänka på att knarka? För att jag vet vilken underbar jävla känsla det är att trycka i sig en sil. Jag älskar varje liten del av det, hela processen. Kicken. Och jag vet också hur dåligt jag mår av det efteråt. Ångesten som bara vill äta upp en inifrån och dödslängtan man känner. Det jobbiga med att leva dubbelliv, att dölja det för familj och drogfria vännerna. Aldrig kunna ha kortärmat på sig. Ofta inte ens kunna visa händerna. Eller benen. Det är jobbigt att alltid behöva tänka på sånt. Sprutmärkena. Hur sliten och tärd man blir.

 

Äh jag vet inte, har väl varit lite down senaste dagarna bara. Tankarna har upptagits av droger mest hela tiden... Men jag har bara blivit säkrare på mitt beslut, jag kommer inte att ge upp nu!