Nya läsare!
Kategori: Psykiskt
Att "gråta sig till sömns" har fått en helt ny innebörd för mig på senaste tiden. Jag trodde inte att man kunde ligga vaken från 12 på natten till 4-5 på morgonen för att man inte kan sluta gråta och tänka på all skit som inte vill lösa sig. Men nu vet jag. Känns som att ana är det minsta problemet jag har just nu. Fan då är det illa, trodde aldrig att någonting någonsin skulle kunna kännas värre än känslan av att vara fet, ful & äcklig. Trodde aldrig att det fanns något viktigare i världen än att gå ner i vikt, att se kilona rasa. Så fel jag hade.
Jag har sagt upp kontakten med mamma. Bad hon dra åt helvete och aldrig mer höra av sig. Det värsta är nog att hon inte ens försökte höra av sig efter det.
Ibland kan jag bli så himla avundsjuk och irriterad på alla i klassen som har föräldrar som ställer upp för dom och betalar allt från stallhyra till hovslagare, nya grejer, lektioner för tränare osv. Jag får betala ALLT själv. Hästen fick jag gratis annars hade jag aldrig haft råd. Jag får 4600:- i månaden och av det går 2700:- till lägenhetshyra+el. Stallhyran ligger nu på 1500:- i månaden vilket gör att jag har 415:- kvar att leva på varje månad och det ska räcka till hovslagare, mat & allt annat man behöver när man bor själv (hygienartiklar, toapapper, städgrejer, linsvätska osv...).
Mamma betalade stallhyran fram tills nu. Nu hade hon istället tänkt att ta bort hästen. Då brast det för mig totalt. Började hyperventilera och tårarna sprutade. Som tur var så var jag ensam i lägenheten då så jag tog 4 dexofen tabletter och låg helt apatisk i soffan tills dom slutade verka efter några timmar och så började jag hyperventilera igen.
Tror inte att det finns någon som förstår hur mycket den hästen betyder för mig! Hon är mitt allt, mitt liv. Och om då någon skulle ta ifrån mig det enda som betyder något, det enda som ger mitt liv mening - vad skulle då finnas kvar?
Jag har haft henne sen jag var 12 år, alltså i snart 8 år och visst har hon väl hunnit bli lite gammal men så länge hon är frisk och mår bra så kommer jag att ha kvar henne! Det får kosta vad det vill, måste jag hoppa av skolan och skaffa ett jobb för att kunna ha kvar henne så gör jag det. Utan tvekan. Jag vet att skolan är jätteviktig men skolan kommer alltid att finnas kvar när jag har tid. Det gör inte hästen, hon har kanske inte så många år kvar och dom vill jag inte gå miste om. Inte för nåt i världen.
Halloween i helgen. Mådde så jävla dåligt så jag visste inte om jag alls skulle orka fara ut, även om det var inflyttningsfest hemma hos mig.
Men det hela slutade med att jag halsade hembränt och tog totalt ca 200-300mg methedron under kvällen. Helt underbart. Att det inte gav någon effekt förra gången berodde antagligen på att vi var för fega och tog för liten dos (50mg) den här gången tog jag ca 100mg åt gången och det var helt amazing. Har aldrig varit med om något underbarare! Jag kunde dansa hur länge som helst hela kvällen utan att bli trött och det kändes som att man sväva/flög fram över golvet. Minns att jag tyckte att jag sprang hur snabbt och smidigt som helst, haha.
Inte bra att hålla på ta droger men jag kände att jag verkligen behövde det den där kvällen. Så länge det inte händer för ofta så är det ju ingen fara. För jag hade då absolut inte tänkt börja knarka!
Blev ett väldigt långt inlägg den här gången, men behövde verkligen skriva av mig! Tangentbordet är alldeles blött av tårar men nu känns det lite lite bättre.
Puss & kram på er allihopa!
